Varför jag bloggar

Snart kommer det en rapport från min London resa, kom hem igår kväll och schemat har varit så hektiskt att jag inte hunnit med att kolla mejlen än mindre blogga. En längre rapport kommer från de församlingar vi besökte. Men inte nu, idag är jag hemma för vård av sjukt barn.

Men bara en sak, signaturen Anna skrev så här i en kommentar till bloggposten "Saker jag (och andra) bearbetar":

"Vad jag blir glad när jag läser din bloggpost. Jag är inte heller en frikyrkograbb på 30 utan snarare en frikyrkotjej runt 25 gift med en 30 årig frikyrkograbb som känner igen oss så i din bloggpost.
Tyvärr har vi hamnat utanför allt nu även om vi fortfarande är medlemmar i en kyrka så har vi svårt för att ställa upp på hela den kulturen.
Vi har alltså inte lämnat vår tro eller så, men hela den fryikyrkliga kulturen som vi känner den ger oss allt för ofta kalla kårar längst ryggraden.
Men vi vet inte hur vi ska gå vidare i allt, vi har 2 barn som vi gärna vill ge en kristen gemenskap men inte alls på det sättet som det i dag erbjuds.

Kommer med stort intresse och glädje fortsätta läsa din blogg!"

Tack Anna och alla ni andra som uttrycker uppskattning för den här bloggen! Det är för den här frågorna jag bloggar (och är pastor för den delen) Jag vet förresten inte heller exakt hur vi ska gå vidare men jag börjar så smått ana hur det skulle kunna se ut. (och det fascinerar mig totalt!)

Så låt oss tillsamman upptäcka mer och mer av hur det skulle kunna se ut!