Vår Herre Christus talat har,
Då han på korset fästad var,
Sju ord för oss på jorden;
Behållom väl i minnet qvar
De helga, dyra orden!
Hans första ord, det var att be
En fridsens bön för syndare,
En bön så ljuf att höra:
Förlåt dem, Fader, det, ty de
Ej veta hvad de göra.
Hans andra ord, o lof och pris,
Var tröstens ord på lika vis;
Han hördes röfvarn svara:
I denna dag i paradis
Skall du ock med mig vara.
Hans tredje ord af kärlek är
Till lärjunge och moder kär
En maning blid och goder:
O qvinna, se din son är der,
O son, se der din moder!
Mig törstar, var hans fjerde ord;
Ack, otack svår, ack, fallna jord!
Er skuld, o menskor, fatten:
Den, som er rågat nådens bord,
Får ej en droppe vatten.
Hans femte ord oss lära kan,
Hur han af både Gud och man
För vår skuld lemnad blifvit:
O Gud, min Gud, hvi, ropar han,
Har du mig öfvergifvit?
Hans sjette ord, det innebar,
Att nu den seger vunnen var,
Hvarom all skriften ordat;
Ej lif, ej död en lösen har,
Som hans: det är fullbordadt.
Hans sjunde ord, så fullt af frid,
Hjelp Gud oss i vår sista strid
Det i vår suckan blanda:
I dina händer, Fader blid,
Befaller jag min anda.
Johan Ludvig Runeberg
