Idag så har jag blivit intervjuad i en och en halv timme. Det är inte så märkvärdigt som det låter, jag har tydligen blivit utvald av Statistiska centralbyrån (SCB) att vara med på The European Social Survey eller Den Europeiska socialundersökningen på svenska. Så en vänlig dam tittade förbi på förmiddagen.
Det var många frågor om allt möjligt kan jag lova. Bla så fick jag frågan hur ofta jag ber, lite "out of context" att frågan kom från damen från SCB och inte från en andlig vägvisare! (en bra fråga förresten).
Sen kom frågan jag fastnade för: Hur religiös är du på en skala mellan 0 - 10?
Instinktivt ville jag svara 0 men jag förstod att SCB inte la samma innebörd i ordet som jag, det handlade mer om huruvida man var engagerad i något andligt, typ religion och det är jag ju onekligen.
Därför mynnar det här ut i dagens fråga: Är "religiös" något negativt eller positivt för dig?
Förklara gärna hur du tänker.
11 kommentarer:
För 15 år sedan skulle jag aldrig ha kallat mig själv religiös, men på senare år har ordet börjat få en bättre betydelse för mig.
Det är ju som med alla andra ord; allt har att gör med vilken innebörd man lägger i ordet...
Jag kände mig lite religiös idag när jag såg de vackra höstlöven och andades den klara, krispiga luften. Det är en ganska angenäm känsla av mening och sinnesfrid och av att tillhöra ett större sammanhang.
Tron handlar förstås inte främst om känslor. Men det skadar nog inte med lite religiösa känslor allt emellanåt.
Jag kopierar David Nyströms svar. För 15 år sedan - kanske rent av bara 7 år sedan - skulle jag absolut inte kalla mig själv religiös. Det är ju det fulaste ordet som finns i frikyrkokretsar.
Men det har ju blivit frikyrkans största klyscha att man bekänner sig till en relation och inte en religion.
Idag ser jag ingen anledning till att definiera ordet "religiositet" på något negativt sätt.
"Erkänt stor är vår religions hemlighet" säger Paulus och det håller jag med om. Då är man väl religiös, eller?
Nåväl, på den 10-gradiga skalan, hur många religiositetspoäng fick du? :-)
Tack för era kommentarer.
Hapax: Jag skulle snarare kalla de känslorna för lyriska ;-)
Johan, jag blev en åtta! Så jag är ganska så religiös. Jag håller med dig och David, jag skulle inte heller ha kallat mig religiös för 15 år sedan. Om du frågat mig för två år sen skulle jag svarat att jag var det, men nu är jag tveksam igen. Varför?
Det är nog N.T. Wright, Brian McLaren, Rob Bell och Allan Hirsch m.m. fel. Jag har börjat att återupptäcka de goda nyheterna om Guds rike och det står mer och mer klart för mig att Jesus inte kom för att lägga ännu en religion till de andra. Sen är det klart att kristendomen rent sociologiskt kan kallas för en religion å andra sidan så läser jag kyrkohistorien så att ju mer "religion" den kristna tron varit, desto mer har man fjärmat sig från Jesu originalbudskap (kättarbål, korståg, rikedom och makt m.m.) som ju handlar om något helt annat.
Johan jag håller med om att religion vs relations klyschan är sliten, jag använder den sällan. Men visst finns det sanning i den?
David: Du har givetvis rätt när du skriver: "allt har att gör med vilken innebörd man lägger i ordet..." Kanske är jag orättvis mot själva ordet religion...
Brian McLaren skriver i sin "roman" Kristen på ett nytt sätt angående ordet religion: "Ordet är ju latin från början och betyder helt enkel 'att foga samman igen' du vet brutna ligament, avhuggna förbindelser - att bli sammanfogad igen, att återuppta förbindelsen. Är det inte precis vad vi behöver." Människor idag är så rädda för att vara religiösa både vissa frikyrkliga och sekulariserade människor. Men själv är bäste dräng är en lögn. Vår Goda religion (som Wesley uttyckte det) vill sammanfoga oss som mänsklighet med varandra och med Gud. Fram för mer religion inte mindre. /P-O Byrskog
P-O: Med din, McLarens och Wesleys definition av religion så är jag också religiös utan att skämmas!
Ibland sparkar man in öppna dörrar...
Dock är jag fortfarande mycket tveksam till religioner i bemärkelsen "stora maktapparater med politiska intressen".
Här i Ludvika bjuder pingstförsamlingen in till "religiösa föredrag" i helgen. Jag hade nog valt en annan rubrik, men det kanske är helt rätt? (Innehållet under helgen verkar intressant i alla fall)
Joachim: Jag kanske är lite färgad av Tage Danielsson när det gäller det här ordet -- "Karl-Bertil Jonssons mamma fick något religiöst i blicken... " ;)
Religion klingar tyvärr ganska dåligt i mitt huvud. Associerar till prästerskap, liturgi (skrivna böner, ritualer, liturigska kläder m.m.), filosofi och något som går att förklara.
"Relation, inte religion" är slitet men har väldigt stark betydelse för mig, det tog ett tag innan jag upptäckte skillnaden och fick uppleva relationens verklighet.
Hej Joakim!
Först, tack för dina vänliga ord om min artikel, "Missio Dei". Du förtjänar en länk för det!
När det gäller ordet religiös så är det ju ett svår-definierat ord. För att inte tala om religion, som forskarna under lång tid tvistat om.
Visst används den här typen av uttryck av många olika grupper, ofta i negativ mening.
Jag hör väl också till den grupp som vuxit upp i en miljö, där ordet religiös användes som ett skällsord mot andra kristna.
Sekulärhumanisterna använder det ju också ofta som skällsord, ofta i fördummande ordalag.
Jag tycker inte att termen har någon negativ klang i mina öron idag. Förmodligen för att ordet har fått en vidare och bredare betydelse!
David Johansson
Att bruka ordet "religiös" kan vara på sin plats ibland. Det beror på med vem jag pratar med. Det är många människor i samhället, som brukar det om oss kristna.
Jag älskar inte det ordet, eftersom det är så diffust. Min religiösitet bör definieras först och främst KRISTEN och vidare reformatorisk protestant, osv.
Mvh
Hannu
Skicka en kommentar