Jag tror att det är ett jätte problem att vi delar upp vårt liv i en ”andlig” del bestående av "kristna sysslor" dvs, gå till kyrkan, sjunga lovsång, be, läsa bibeln, osv. Sen har vi de mer "normala" delarna av vårt liv dvs, vardagen, jobbet, alla bestyr, alla anda aktiviteter vi kan tänkas syssla med.
Det här tänket splittrar oss och gör att vi hamnar fel.
Varför vill vi så ofta skilja mellan andligt och oandligt? Varför är gränser så viktiga för oss? Varför är vissa saker fromma medan andra inte är det? Viss musik är kristen medan viss musik är...ja vadå?
(Här rekommenderar jag en video snutt med Brian McLaren.)
Självklart finns det saker som inte är bra för oss, negativa saker som drar oss åt fel håll, synd kallar bibeln det för. Men nu vill jag åt tanken att det ”vanliga” det ”normala” inte skulle vara fint nog, inte andligt nog. Jag rekommenderar verkligen den här serien: Dualism the enemy of the faith. där fortsätter funderingarna om vad som är andligt och inte.
Ibland krånglar vi till saker så förtvivlat. Jag undrar varför vi så ofta gått på att något måste vara i falsett, högljutt, konstigt, märkligt och gärna helt obegripligt för att vara riktigt andligt. Har du rört dig i någotsånär karismatiska kretsar så har du garanterat snubblat in på sånt här.
Jag blev både uppmuntrad och förfärad för någon vecka sedan när en av våra ungdomar i församlingen berättade om ett besök i en annan kyrka. Hon sa: ”När jag var i den där kyrkan så bad de så konstigt, dom lät plötsligt väldigt annorlunda på rösten. Men när du ber låter du ju som när du pratar vanligt.” Ja tack gode Gud för det! Jo jag vet att man ibland kan be högljut och att man inte behöver göra sig till inför Gud om man tex är förtvivlad, men grundregeln måste väl vara att man alltid är sig själv, eller hur?
Jag var vid ett tillfälle med på en bönesamling där vi kom in på riktigt spännande och viktiga saker. Vi samtalade och hade ett givande stund när en ”vän av ordning” sa: ”Nej, nu får vi sluta med det här pratet, nu måste vi be!” Varav en präst som deltog i samlingen sa: ”Vad har vi gjort alldeles nyss då? Tror inte du att Gud är med och lyssnar också när vi pratar?” Ja vad tror vi egentligen? Tänk om allt i livet är andligt?
Kolla in den här videon med Rob Bell:
4 kommentarer:
preach it!
Läste något idag om rent och orent som jag kom att tänka på när jag läste detta inlägg.
"...much of the New Testamentdoes have an idea of what constitutes the "unclean" that may not enter. It is exactly the opposite of what usually constitutes religious and ritual uncleanness. For Mark or Paul or John, for example, that is "unclean" witch excludes the unclean, the outsiders, the woman, or the crucified. That is "unclean" witch limits the free gospel and witch thus cannot be ordered to the centrality of the Lamb"
Toppen citat! Var hittade du det?
Oj… ursäkta att jag inte svarat…
Stycket är hämtat från den lutherska liturgiteologen Gordon W. Lathrops bok Holy People: A Liturgical Ecclesiology (s.184-185)
Och tack föresten för en trevlig blogg.
Skicka en kommentar