Vi får de ateister vi förtjänar

Läser just nu boken "God Is Dead" and I Don't Feel So Good Myself: Theological Engagements with the New Atheism            

Den handlar om den sk "nya ateismen" och hur vi möter den. Bokens titel är humoristisk och boken i sig är lättläst och varierande. Den tar upp en massa olika approacher vi kristna kan ha när vi möter ateister. Förresten ska vi inte frestas att bunta ihop ateister, de kommer i olika färger och former, tider och influenser.

Jag samtalar ofta med ateister, skeptiker och agnostiker. Både på nätet men också AFK. Jag har stor respekt för dem samtidigt som jag känner behov av lite mer kött på benen. Vad handlar det hela egentligen om? Tusen olika saker så klart, vi människor är komplexa. Jag fastnade för den här boken som en introduktion till hela grejen. Den är inte skriven i polemik utan har en mer samtalande ton.

Bokens första kapitel ger en intressant historia där det är tydligt att vi kristna får de ateister vi förtjänar. Logiken är som följer: Reflekterande intresserade och tänkande kristna får reflekterande, tänkande och intresserade ateister som samtalspartner. Fyrkantiga, fundamentalistiska och trångsynta kristna får fyrkantiga fundamentalistiska och trångsynta ateister att stångas mot.

Ibland känner jag mig lite vilse när jag möter ateistisk argumentation. Jag känner inte igen mig i angrepen och infallsvinklarna en del använder, vilket i sin tur leder till att vi lätt missförstå varandra. I alla dessa samtal så smyger sig en diffus känsla på, anar hela tiden att jag symboliserar nåt, nåt jag inte alls känner mig bekväm med. Boken börjar med att visa att de sk nya ateisterna till stor del är en reaktion på trångsynta kristna från USA under 70, 80 och 90-talet. Precis som svensk frikyrka påverkats av USA (på gott och ont) så har följaktligen våra ateister också gjort det. Många av dem har en gång varit delar av detta tänk i dess svenska tappning och det är det tänket de nu gör upp med och revolterar emot.

Här är vi lika men ändå olika, jag har också revolterat men på ett anat sätt, det kan vara en förklaring till att vi ibland talar förbi varnadra.

Jag har bara läst de första kapitlen så jag lär återkomma. Hittills har jag mest fascinerats av Thomas Mertons projekt som han drog igång strax innan sin för tidiga död 1968. Som munk öste han ur den kristna kontemplativa traditionen och menade sig se många möjligheter till goda samtal med sin tids ateister, samtal som han också inledde. Den intresserade kan läsa mer här.

Återkommer!