(Jag vill varna känsliga läsare för att klicka på länken, Jakob har hittat hemska bilder för att illustrera några av sina poänger):
"Jesus: då skall hans herre hugga ner honom & låta honom dela lott med hycklarna. Där skall man gråta och skära tänder."Jag ska återkomma till Jakobs citat och dess sammanhang men först lite om den tid Jesus levde. Det var en grym och brutal tillvaro under romersk ockupation. Tänk mer "Game of Thrones" än "Alla vi barn i Bullerbyn". Det är det här som gör Jesus så radikalt annorlunda, det saknades inte människor med messiaskomplex på hans tid. Upprorsmän som med vapen i hand trodde sig ha Guds mandat att driva Romarna ur landet. Ofta verkade de i terroristliknade band som nu och då slog till mot de romerska soldaterna. Även hos de mer teoretiska och mindre drastiskt våldsbenägna fanns drömmen om att Gud på något sätt med våld skulle bryta in i historien.
Här kommer Jesus, en rabbi som kallar sina lärjungar att vända andra kinden till. Han leder aldrig några arméer, inte ens ett lite band. (Han varnar att den som tar till svärd dödas med svärd, han sätter fingret på det eskalerande våldets matematik) Det som provocerar med honom är hans radikala undervisning och praktiserande av Guds rike som handlar om Guds erbjudande om förlåtelse, nåd och upprättelse till alla som vill ta emot. Människor från samhällets skuggsida flockas runt honom. Bland det sista han säger blodig och sönderslagen av maktens män är: "Förlåt dem, de vet inte vad de gör". Han ropar aldrig på hämnd.
Som judisk rabbi så öser Jesus från den judiska visdomslitteraturen, tänk Ordspråksboken. Där ställs ofta kontrasterna "Dåre", alltså den som struntar i Gud mot "Vis" alltså den som lyssnar på Gud mot varandra som ett retoriskt knep. Jesus är en fantastiskt historieberättare som ibland använder det här greppet. Hans liknelser är drastiska och träffande. Så även denna. Här är hela texten ateistbibeln syftar på från Matt 24:45-51:
"Tänk er en trogen och klok tjänare som av sin herre satts att ha uppsikt över tjänstefolket och ge dem mat i rätt tid. Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger. Men om det är en dålig tjänare, en som tänker: Min herre dröjer, och så börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med de druckna, då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med hycklarna. Där skall man gråta och skära tänder."
Här finns de klassiska kontrasterna mellan "klok tjänare" och "dålig tjänare". Israels folk har fått uppdraget att representera Gud inför världen. Ett uppdrag de i stort misslyckas med (undantag finns), speciellt har de som borde veta allra bäst, de religiösa experterna misslyckats. Den religiösa elitens oförmåga att se vem Jesus är ett genomgående tema i evangelierna. I stället låtsas man ha koll.
Jag skulle kalla det här en drastisk berättelse med syfte att varna. Det är alltså inte Jesus som ska hugga ner någon, inte heller uppmuntrar han till nedhuggande. Men poängen står fast, det är riskfullt att som Guds utvalda folk strunta i och missbruka det förtroende man fått. År 70 efter Kristus så krossas templet och Jerusalem av Kejsar Titus efter att man gjort ett dödfött uppror mot Rom.
Läsarna av Matteus hade det i färskt minne. Varningen liknelsen visar på träffar fortfarande mig idag. Jag vill inte dela lott med hycklarna. Faktum är att jag ser frestelsen som fariséerna föll för som en av de största riskerna kyrkan i dag står inför, Religiöst nit kan fortfarande få oss att missa Jesus.
Jesus är alltså inte någon blodtörstig hämnare, han är en djupt engagerad rabbi som ser människor gå käpprätt åt skogen. Han vill väcka dem, bland annat genom sina drastiska berättelser.
Det var min "take" på den här liknelsen. Komplettera gärna i kommentarerna. (Som jag hoppas fungerar för er, jag uppgraderad Disqus idag och hade problem att få till det)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar