Predikan på påskdagen
Graven är tom!
Vad handlar uppståndelsen egentligen om? Det här är en viktig fråga. När jag kollat vad jag predikat själv så har ett tema genomsyrat mina predikningar, det handlar om att jag försökt bevisa att uppståndelsen verkligen ägt rum. Det är spännande och det har absolut sin plats, det finns en massa bra argument för uppståndelsen. Men denna påskdag kommer jag att förutsätta att den skett. För poängen med berättelserna om Jesu uppståndelse är inte primärt att bevisa att det hänt, det var helt självklart för evangelisterna. Det handlar om något annat, något större och mer omskakande. Vad handlar då budskapet om?
För att förstå det måste vi tillbaks till första början. Gud skapade världen och han sa att den var god, så var Guds tanke från början. Allt startar i en trädgård, en god plats. Men människan valde att vända Gud ryggen och gå sin egen väg och världen förfaller och allt elände som vi har omkring oss kommer in. Höst och vinter faller över skapelsen och mänskligheten. Vi har hela gamla testamentet som pekar fram emot dagen då Messias ska komma. Sen händer det fantasiska att Jesus kommer och han visar hur Gud verkligen är, stundtals chockande och omtumlande. Han talar om och praktiskt visar Guds rike som egentligen inte är något annat än Guds perfekta vilja.
Guds rike handlar om hur allt var tänkt från början. Budskapet om riket skakar om på alla plan, sjuka helas, människor befrias, hoppets tänts och människor upprättas. Men det leder också till att makthavarna skakar, både de religiösa och de politiska.
Jesus vägra att spela deras maktspel. Jesus vägrar också att uppfylla den förväntan som fanns på Messias att med våld och makt upprätta Israel. Det är därför han slutligen dödas och det är inte judarnas fel, det är inte ens Judas fel, förr eller senare måste han dö. Jesu budskap var för revolutionerande. Makterna i den här världen kunde inte hantera honom. Han ger sitt liv också som ett offer för vår skull, han är lammet som låter sig slaktas för att ta bort våra synder. Han dör uppspikad på ett kors med orden "förlåt dem” på sina läppar. Det rike han står för handlar nämligen från början om förlåtelse och upprättelse, det är förrsten därför han kan lova en av rövarna en plats i sitt rike. Det här är enastående, men om allt slutat där hade Jesus i bästa fall funnits med som en fotnot i historien. Men det slutar inte där.
Jesus dör, men sen händer någonting. Något han talat om för sina lärjungar vid flera tillfällen var detta att han faktiskt skulle dö och inte bara det, han skulle uppstå. Har har till och med vid ett tillfälle kallat sig själv för ”uppståndelsen och livet” när han uppväckte sin vän Lasarus från döden. Jesu uppståndelse är inte bara en häftig grej i raden av många andra, det är inte bara en enastående avslutning på Jesus jordiska gärning. Alla han förlåtit, alla under, alla befrielser, alla människor som Jesus upprättat pekar fram mot uppståndelsen. Allt får sin mening genom den. Ingen uppståndelse och alla evangeliernas övriga skildringar vore värdelösa. Precis allt syftar fram till uppståndelsen.
Vad handlar uppståndelsen egentligen om? Det här är en viktig fråga. När jag kollat vad jag predikat själv så har ett tema genomsyrat mina predikningar, det handlar om att jag försökt bevisa att uppståndelsen verkligen ägt rum. Det är spännande och det har absolut sin plats, det finns en massa bra argument för uppståndelsen. Men denna påskdag kommer jag att förutsätta att den skett. För poängen med berättelserna om Jesu uppståndelse är inte primärt att bevisa att det hänt, det var helt självklart för evangelisterna. Det handlar om något annat, något större och mer omskakande. Vad handlar då budskapet om?
För att förstå det måste vi tillbaks till första början. Gud skapade världen och han sa att den var god, så var Guds tanke från början. Allt startar i en trädgård, en god plats. Men människan valde att vända Gud ryggen och gå sin egen väg och världen förfaller och allt elände som vi har omkring oss kommer in. Höst och vinter faller över skapelsen och mänskligheten. Vi har hela gamla testamentet som pekar fram emot dagen då Messias ska komma. Sen händer det fantasiska att Jesus kommer och han visar hur Gud verkligen är, stundtals chockande och omtumlande. Han talar om och praktiskt visar Guds rike som egentligen inte är något annat än Guds perfekta vilja.
Guds rike handlar om hur allt var tänkt från början. Budskapet om riket skakar om på alla plan, sjuka helas, människor befrias, hoppets tänts och människor upprättas. Men det leder också till att makthavarna skakar, både de religiösa och de politiska.
Jesus vägra att spela deras maktspel. Jesus vägrar också att uppfylla den förväntan som fanns på Messias att med våld och makt upprätta Israel. Det är därför han slutligen dödas och det är inte judarnas fel, det är inte ens Judas fel, förr eller senare måste han dö. Jesu budskap var för revolutionerande. Makterna i den här världen kunde inte hantera honom. Han ger sitt liv också som ett offer för vår skull, han är lammet som låter sig slaktas för att ta bort våra synder. Han dör uppspikad på ett kors med orden "förlåt dem” på sina läppar. Det rike han står för handlar nämligen från början om förlåtelse och upprättelse, det är förrsten därför han kan lova en av rövarna en plats i sitt rike. Det här är enastående, men om allt slutat där hade Jesus i bästa fall funnits med som en fotnot i historien. Men det slutar inte där.
Jesus dör, men sen händer någonting. Något han talat om för sina lärjungar vid flera tillfällen var detta att han faktiskt skulle dö och inte bara det, han skulle uppstå. Har har till och med vid ett tillfälle kallat sig själv för ”uppståndelsen och livet” när han uppväckte sin vän Lasarus från döden. Jesu uppståndelse är inte bara en häftig grej i raden av många andra, det är inte bara en enastående avslutning på Jesus jordiska gärning. Alla han förlåtit, alla under, alla befrielser, alla människor som Jesus upprättat pekar fram mot uppståndelsen. Allt får sin mening genom den. Ingen uppståndelse och alla evangeliernas övriga skildringar vore värdelösa. Precis allt syftar fram till uppståndelsen.
”Det som sker på påskdagen är att Guds nya skapelse drabbar en överraskad värld och pekar framåt mot alltings förnyelse, alltings återlösning, ja hela skapelsens pånyttfödelse”
Det här perspektivet har vi till viss del missat. När man läser nya testamentet så finns det åtminståne två sätt man förstått det hela på. Ett av dessa sätt har präglat vår frikyrkliga tradition mer än den andra. Ett stråk talar om att himmel och jord ska brinna, det är alltså ändå ingen idé att bry sig om skapelsen det ska ju ändå gå åt skogen. Det finns ett par bibelord som skulle kunna tolkas åt det hållet. (tex i 2 Pet 3:10). Utifrån dessa tankar att allt ändå är kört. Allt blir värre och värre. Utifrån dessa tankar och några lösryckta bibelord så har man utvecklat tron på ett uppryckande. Tanken att vi kristna kommer att tas härifrån det här eländet. Men jag tror på ett annat stråk i Nya testamentet, ett stråk som jag tycker lyser fram mycket tydligare och det handlar om upprättelse. Att Gud faktiskt tänker återlösa den skapelse om vilken han en gång sa att den var god.
Om valet står mellan uppryckande och upprättelse så väljer jag upprättelse. Vad är det Paulus skriver om i Rom 8, när han kommer till höjdpunkten i sitt resonemang? (läs Rom 8:18-22). Vad är det som Jesus menar i Markus evangelium när han säger ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen”? (Mark 16:15) Vad är det som Johannes ser i Upp 21 och 22? Jo en förnyad himmel och en förnyad jord. Vi är kallade att vara Guds medhjälpare för att föra ut uppståndelsens kraft till en väntande värld. Varje gång vi i lydnad till Kristus väljer att handla i kärlek och kreativitet, varje gång som rättvisan segrar, varje gång som fred och rättfärdighet sprider sig, varje gång människor upprättas, familjer helas och frestelser besegras så är uppståndelsens kraft verksam!
Om valet står mellan uppryckande och upprättelse så väljer jag upprättelse. Vad är det Paulus skriver om i Rom 8, när han kommer till höjdpunkten i sitt resonemang? (läs Rom 8:18-22). Vad är det som Jesus menar i Markus evangelium när han säger ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen”? (Mark 16:15) Vad är det som Johannes ser i Upp 21 och 22? Jo en förnyad himmel och en förnyad jord. Vi är kallade att vara Guds medhjälpare för att föra ut uppståndelsens kraft till en väntande värld. Varje gång vi i lydnad till Kristus väljer att handla i kärlek och kreativitet, varje gång som rättvisan segrar, varje gång som fred och rättfärdighet sprider sig, varje gång människor upprättas, familjer helas och frestelser besegras så är uppståndelsens kraft verksam!
Den pekar fram emot den dag som hela Nya testamentet står på tå inför. Dagen då Jesus kommer tillbaka för att slutligen upprätta allt!
Det är möjligt därför att graven är tom!
Läs Ef 1:17-23
Det här är inte bara söndagenspredikan det är också ett experiment där jag provar att publicera en bloggpost direkt från Google dokument, det funkar men typsnittet blir lite annorlunda än vanligt.
Tavlan är en del av Rembrandts "Christ and St Mary Magdalene at the Tomb"
Det här är inte bara söndagenspredikan det är också ett experiment där jag provar att publicera en bloggpost direkt från Google dokument, det funkar men typsnittet blir lite annorlunda än vanligt.
Tavlan är en del av Rembrandts "Christ and St Mary Magdalene at the Tomb"
