Kristna och humor

I veckan så var jag med på en debatt på bloggen Aletheia som kom att handla om kristna och humor. En del, visade det sig, hade väldiga problem med humor. En fördömande och obehaglig ton letade sig snabbt in i det samtalet. (som nu är avslutat) Monica tog upp det hela i sin blogg här.
Även jag har några funderingar kring humorns välsignelser och gränser.

Väldigt grundläggande så tror jag att humor är något gott och välbehagligt, Gud har gett oss humor. I Herrens närhet är det glädje säger bibeln. Jesus var smord med “glädjens olja” står det, med andra ord: Jesus var en rolig kille.
Jag är säker på att lärjungarna ibland skrattade så de kiknade! Sann humor står aldrig i motsatts till överlåtelse, offer och lidande. Humor är inte lika med ansvarslöshet och lättja som ibland kan antydas, tvärtom! Humor är en kraft som jag tror kan förvandla oss till det bättre!

Humorns risker.
jag drar gränsen vid att förlöjliga någon med uppsåt att förödmjuka. Det gäller att vara vaksam här, en del människor inbjuder verkligen till "smash-lägen". Här bör man se upp, vissa har helt enkelt inte lika utvecklade sociala förmågor och då gäller det att inte utsätta dem för onödigt lidande. Här kan frestelsen lätt komma att kamma hem lättköpta skratt med förödande resultat. Att skratta med någon är alltid bättre än att skratta åt någon.

Jag tror att en grundregel är att inte ta sig själv på för stort allvar. Här får man dock se upp, det gäller att komma ihåg att andra kanske inte har lika lätt att bjuda på sig själva. Bara för att du tror att du har självdistans så kan du aldrig förutsätta att andra har det. Humor får helt enkelt inte bli till hån.

Med dessa reservationer så önskar jag att vi låter Julen bli en glädjens och humorns högtid. Glöm inte bort vem den handlar om!