En kniv i väggen

Jag har varit pappaledig hela dagen och följde med min sjuåring på ridning. Själv vet jag i stort sett inget om hästar. Men jag börjar faktiskt bli lite intresserad, fascinerande att man kan få så stora djur att lyda och vara så följsamma. Dessutom är hästar onekligen vackra och ståtliga. Bäst av allt är min dotter verkar älska det.

Men det märkligaste kom strax innan vi skulle gå från stallet. Över en ingång så satt en kniv inkörd i dörrposten. Nyfiken som jag är så frågade jag kvinnan som har ridkursen, varför i hela världen man har en kniv i väggen. Hon tittar på mig och sen säger hon på största allvar: ”Kniven finns där för att hålla oknytt borta.” Varvid jag lite korkat säger: ”Du menar typ tomtar och troll och sånt?” Då svarar hon: ”Det här är en gammal gård, här finns mycket folk, och då menar jag inte de levande...”. Kvinnan pratade med mig om spöken!

Innan du frågar, så nej, jag hade inte en utläggning för henne om demonologi och fallna änglar. Jag stammade bara fram ett ”Jaha”. Min dotter var redan på väg ut så hon hörde inte konversationen, lika bra det, hon tycker redan det är jobbigt nog att vara klassens ”mythbuster” när det gäller tomtens existens.

I bilen på väg hem så slog det mig med vilken självklarhet den här kvinnan pratade om ”oknytt” och "spöken". Frågan kom till mig: Ja, men vi då? Vi som tror på de bästa nyheterna av alla, vi som tror att Jesus lever, att döden makt är bruten. Vi som tror på Guds rikes befriande och upprättande kraft mitt i den här världen. Är vi lika frimodiga som den här kvinnan?

Låter vi vår bild av verkligheten lika blixtsnabbt få tolkningsföreträde? Vi som har så oändligt mycket mer att komma med än en kniv i väggen!

Ska bli spännande att följa med på ridningen under våren.