Jag har alltid tyckt att det där med kyrkbänkar skapar en konstig atmosfär. Just nu så håller vi i Korskyrkan på och funderar mycket över hur vi på bästa sätt ska kunna presentera evangelium för en ny generation av människor.
Vi har inte så många samlingar i veckan och söndagens gudstjänst är en höjdpunkt. Men det finns mycket att göra för att få det tillfället att bli allt det kan bli. Därför predikade jag om kyrkbänkar idag.
Jag har hämtat inspiration från Doug Pagitt som besökte Örebro för någon månad sedan och från Dan Kimball som också tänkt till angående det här med bänkar. (Tack Krister för tipset!)
Vad säger ni, behöver vi egentligen kyrkbänkar?
Någon som är beredd att träda upp till deras försvar?
4 kommentarer:
Bra predikoinitiativ! I grunden handlar det om församlingsgemenskap och gemenskap med Gud.
Jag funderar på precis samma sak eftersom jag har en "busskyrka". Det är omöjligt att uppfatta rummet på annat sätt än som en buss.
Kyrkbänkar i bussmodell är av ondo. De passiviserar mer än aktiverar. Men kyrkbänkar som inbjuder till rörelse visar på vad Apostlagärningarna kallar kristendomen: Vägen.
En anekdot: i en av kyrkorna på Kreta fanns en lapp ovanför de bänkarna som stod vid väggen. Kyrkan var i övrigt tom på bänkar som de ofta är i ortodoxa kyrkor. På lappen stod: "för gravida och lutheraner". Det är humor... och största allvar.
I vår kyrka sitter vi sedan en tid tillbaka kring bord, vilket ger en härlig gemenskapsskänsla och blir väldigt tillgängligt i den alltid efterföljande fikagemenskapen... [dessutom enkelt när det blir lite "röjigt" i gudstjänsten och vi vill röra på oss :) ]
Blessings från oss i Charisma
Charisma det låter toppen, berätta gärna mer hur ni läger upp era samlingar.
Vill du får du gärna höra av dig till oss på info@charisma.se eller besök oss en söndag, alltid 17.00!
Blessings!
Skicka en kommentar