I dag har vi årsmöte i Korskyrkan, församlingen har sett många trender komma och gå sen den grundades 1937 och den har sett många pastorer passera förbi. Jag är faktiskt den hittills som bitit mig kvar längst och jag är full av tillförsikt, det är spännande att vara församlingsledare.
Det är mycket som vi har att jobba med här i Borlänge, just nu försöker jag få oss att sluta tänka att kyrkan/församlingen är något man går till. Det är något man är varje dag. När någon blir medlem så får man en pusselbit som en påminnelse om att alla behövs, att alla är viktiga. Det här perspektivet hoppas jag ska prägla oss som gemenskap ännu mer under 2008.
5 kommentarer:
Hur länge har du varit föreståndare? Blev lite chockad när du säger att du är den som varit där längst. Har själv funderat på det här med hur länge en kyrka ska ha samma pastor. Har inte kommit fram till något slutgitligt svar än och trivs bra där jag är efter snart nio år. Keep up the good work brother!
Hej Peter! Grejen är den att ingen varit pastor längre än ca fem år och jag är inne på mitt sjätte. (Du kan ju kolla med Ingemar hur länge han var här) Så pastorerna har stannat väldigt kort tid här i Borlänge.
Det tar ju tid att bygga relationer och förtroende, det känns som ja bara börjat. Allt Gott själv!
Jag tror det är bra om du bryter den kulturen och stannar länge. Ombyte förnöjer, javisst, men vad bygger det på lång sikt?
Intressant att ni diskuterar det hör med hur länge pastorer ska stana kvar i samma församling.
Själv har jag aldrig förstått varför pastorer byter församling överhuvudtaget. Sådant känns oseriöst och som om det handlar om en karriärklättring eller att pastorn inte är mer trogen sina relationer än vanliga hoppjerkor i församlingssammanhang. Att vara pastor är ju inget vanligt jobb som man kan byta som man känner för det.
Förstår ju om man verkligen är kallad till olika ställen (men när är man verkligen det och när handlar det om inbillade kallelser?) men menar de gånger det handlar om pastorns egoism.
Har pluggat med blivande präster och pastorer ett tag. De pratar och skvallrar om ingångslöner och bra och sämre kyrkor...man tappar liksom förtroendet direkt för att dessa ungdomar ska leda församlingar framöver.
Eva-Maria, tack för ditt bidrag. Jag håller med! Samtidigt tror jag att man generellt sett stannar längre nu för tiden. Vi inser att det tar tid att bygga relationer m.m. Sen ser man nog mer det hela som en helhet, det är inte bara pastorn som är kallad, frun, om man är gift, har ju också ett jobb som hon är lika kallad till. Barnen tar man självklart hänsyn till på ett helt annat sätt, det måste stämma med skolor, kompisar osv. Det är inte bara pastorn och hans ev kallelse, det handlar om en hel familj.
I bland när man läser om gamla pastorer har jag lite elakt tänkt att det räckt att de ätit en dålig pizza och drömt något konstigt för att de skulle slita upp fru och barn och i "lydnad" dra vidare mot nya fält! (ok, lite elakt)
En risk jag tror är i allra högsta grad aktuell är karriärstänkandet du nämner. Det är lite tråkigt när det blir en klick "lyckade pastorer" som flyttar runt bland "lyckade församlingar".
Skicka en kommentar