tisdag 11 mars 2008

Örnevangelium

Nils Bolander (1902-1959) var präst här i Borlänge i början av 30-talet. Jag möter fortfarande äldre personer som hade honom som konfirmandpräst, min egen mormor (nu 93år) minns honom. Jag har en rad gamla böcker (i mitt allt för stora bibliotek) av Nils Bolander, böcker som jag uppskattar mer och mer.

I helgen så talade Carl-Erik Sahlberg om Nils Bolander vilket inspirerade mig att dela en av Nils kändaste dikter med er som läser den här bloggen. Håll i er!
Kristendomen var ett örnevangelium,
sprunget ur den högsta klippspetsens näste
på blanka störtflyktsvingar.
Men vi tuktade dess djärva fjädrar,
rätade fackmässigt ut dess rovdjursnäbb,
och se - det blev en svart fågel,
en pratsam och tam korp.

Kristendomen var ett lejonbudskap,
ständigt på jakt efter varmt och levande byte,
ett ungt lejon av Juda.
Men vi klippte dess skarpa krökta klor,
stillade dess törst efter hjärteblod
och gjorde det till en spinnande huskatt.

Kristendomen var en ökenpredikan,
snål och vass som den pinande africus,
brännande som ökensanden.
Men vi gjorde den till en trädgårdsidyll,
aster, reseda och fromma rosor,
ett stämningstycke i örtagård.

Herre, tag hand om vår fromma ynkedom!
Giv den snabba örnvingar och vassa lejonklor!
Giv den doft av vildhonung och samum
och säg sedan med döpare-röst:
Detta är den seger som övervinner världen.
Detta är kristendom!

Nils Bolander

6 kommentarer:

Charlotte Thérèse sa...

Joachim,

Nils Bolander är också välkänd i min stad - hamnade på föredrag om honom när jag just hade flyttat hit. Det finns t.o.m. en förening till hans minne.

Och på en evangeliststipendieutdelning för nån vecka sen så tror jag att det var en dikt av just honom som en av prismottagarna läste upp som tacktal.

En annan prismottagare tillhör S:ta Klara - och försöker utöka de frälsta med en person om dagen! Jag tror han lyckas genom att han själv kommer ur tunga erfarenheter - och vänder sig till dem som är fast i drogträsket nu - på Plattan.

Imponerande. Men kanske inte allas kallelse?

Även om jag faktiskt funderade på vad som skulle hända om jättemånga gjorde så... Det skulle knappast gå förbi spårlöst - kanske det skulle nå ut bättre på en dag än tio års gudstjänstfirande inom kyrkväggarna?

Det här anknyter på något sätt till inlägget under det här.

För att återvända till dikten - den är underbar - och fångar in mycket av det som också är min kritik mot det alltför välpolerade som har förlorat stinget.

Charlotte

Ulrika sa...

Jag tänkte ge dig en liten teologisk fråga att fundera kring.

Vissa hävdar ju att det är Gud som gör människor sjuka eller handikappade. Jag har alltid tänkt att det är människans kollektiva bortvändhet från Gud som drabbar människor i form av sjukdom et.c. Om man skulle tänka att det är Gud som gör en sjuk så skulle det ju vara jättesvårt att känna tillit och känna sig älskad av Gud. Gud säger ju också att om människorna som är onda vet att ge sina barn goda gåvor, skall då inte Han som är god veta att ge sina barn goda gåvor. Så det låter ju inte som om Gud skulle göra människor sjuka då. Tror många dras med sådana här tankar om en Gud som straffar för minsta snedsteg eller för att tvinga in en på rätt väg och att det skrämmer bort dem.

Att Gud har makt att göra människor sjuka tror jag naturligtvis, men inte att Han skulle göra det för det. En motivering till att Gud skulle göra människor sjuka som jag hört är 1 Mos 4:11: "Herren svarade: 'Vem har gett människan hennes mun? Vem är det som gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag Herren?'" Men av sammanhanget och just exemplen döv resp. blind så tror jag det finns en möjlig bildlig tolkning eftersom det i detta fall handlar om att Mose tycker att han inte riktigt har talets gåva, och att Gud alltså menar att Mose skall lita på att Gud ger honom de rätta orden.

En sak som är svårare att bortse från är ju t.ex. de fall där Gud direkt sänder sjukdom, död et.c. som t.ex. vid de 10 plågorna. Samtidigt var det här fråga om ett direkt straff för olydnad och det finns ju gott om liknande exempel i GT. Men detta upphör ju i och med att Jesus tog på sig våra synder.

Inte heller i Jobs bok är det Gud själv som gör Job sjuk eller gör att han drabbas av olycka. Istället är det djävulen som tillåts få fritt spelrum (bara han inte dödar Job) p.g.a. att Gud vill visa en gång för alla att människans kärlek till och trofasthet mot Gud inte är (enbart) beroende av hennes egen välgång.

Så sammantaget tycker jag det hela pekar på att Gud INTE orsakar sjukdom. Min syn på det hela är istället att otrevliga saker kan hända men att Gud gör allt som är möjligt för att använda det som hänt och göra något meningsfullt av det.

Har du någon kommentar till detta?

Sedan störs jag dock lite av en annan sak i GT och det är att de av Gud utvalda kungarna i GT med Guds välsignelse intar städerna runt omkring och dödar män, kvinnor och barn utan urskiljning. I något fall får de till och med instruktionen av Gud har jag för mig att inte lämna en enda levande kvar. Jag har svårt för att förstå hur dödande av barn kunde ingå i Guds plan. Hur som helst så känns det som om budet "du skall icke dräpa" inte riktigt gällde alla under GT:s tid.

Detta får du också gärna klura lite på och kommentera ifall du har tid och lust.


M.v.h.

Ulrika :)

Joachim Elsander sa...

Bra fråga Ulrika, den förtjänar en egen bloggpost. (Klistra in den på din blogg när fler hittar den)

Det är inte så ofta jag har mött människor som menar att det är Gud som kommer med sjukdom och elände.
Men när det hänt har det varit människor som tänker precis som du beskriver.

Det verkar dock finnas en "pedagogisk" dimension i det hela. Paulus blir tex blind ett tag efter Mötet med Jesus på Damaskusvägen. (Han får visserligen synen tillbaka ganska snart) Herodes dör under märkliga omständigheter i apg, sen har vi den jobbiga berättelsen om Ananias och Sarfina. Den är svår tycker jag. Men jag tror de texterna inte på något sätt kan användas för att "bevisa" att Gud är den som står för sjukdom. Det är andra saker på gång. Tvärt om så vissar Jesus och övriga NT på en Gud som vill hela, frälsa och upprätta alla människor. Det är den helt dominerande bilden.

De mesta av problem får vi i GT, jag har också svårt för dessa texter.
Någon mer som kan komma med input?

Joachim Elsander sa...

Jag måste förklara "pedagogisk" det lät lite märkligt när jag läste det själv. "Det är pedagogiskt att folk blir blinda och dör på kuppen". Låter ju helt sjukt!

I Paulus fall så är ju det största undret hans omvändelse, han går verkligen från mörker till ljus. Det yttrar sig rent fysiskt i blindhet/syn. Kanske? I Herodes fall så förföljde han församlingen och lät döda Jakob. Kanske tog Lukas med berättelsen om hans död för att visa på att ingen "jordisk" kraft kan stoppa Guds rike???

Sen har vi det svåraste av allt. Ananias och Sapferia. Vad händer här? Kanske tar Lukas med den här berättelsen för att understryka allvaret i ett helhjärtar följa Jesus??? Ledsen om jag krånglar till din ursprungliga frågeställning!

Jag kände att jag fick lov att förtydliga mig lite.

Ulrika sa...

Hehehe, ja, vi får se när folk hittar till min blogg. :) Hittills verkar inte ens google hitta den. Hemligt värre. Får välan kanske lägga till den så den visas i min profil.

Det du säger om Paulus är helt klart vettigt. Det är också i linje med hur jag tolkar det där med Mose och hans förmåga att tala.

Men det där med Ananias. Den glömde jag faktiskt bort när jag skrev frågan. Men jag vet att första gången jag läste Apg så blev jag smått chockad av den berättelsen. Jahopp, de ljög för Gud och *poff* så var de döda. (Kanske en pedagogisk påminnelse om hur det kan gå om man gör Gud arg?) Hur som helst så vet jag att jag tyckte att jaha, först kom Jesus och han helade folk och dömde dem inte utan sa bara åt dem att inte synda mer. Sedan efter Jesu uppståndelse så dör man plötsligt igen för att man gjort fel. Men jag tror att det kan vara lite som du säger. En engångsföreteelse för att visa att man inte bara kan bekänna sin tro med munnen utan att man faktiskt också måste omvända sig. Alltså på samma sätt "ett demonstrativt exempel" som Job var det. Den förklaringen känns faktiskt ganska vettig för mig. Tack så mycket. :)

Anonym sa...

Tänkte kommentera, när jag läste inlägget, men det blev inte av. För några år sedan var jag cirkelledare Badelunda församling i Västerås. Vi var en inte alltför liten grupp som träffades varje onsdag och studerade texterna inför kommande söndag. En äldre deltagare i cirkeln brukade läsa någon predikan ur en postilla av Bolander.
Det gav en fördjupande dimension till våra egna analyser av texterna.