fredag 4 april 2008

Nonviolence Churchill vs King

En helgfundering från ett snöigt Sälen. Jag är allt mer övertygad om att våld aldrig är lösningen på världens problem. Jag har tagit intryck bla av teologen Walter Winks tankar kring "myten om det försonande våldet". I dag är det exakt 40år sedan Martin Luther King mördades, hans ickevåldsmetoder är ett klassiskt exempel på att det goda faktiskt kan besegra det onda. Jag är, kanske något paradoxalt, också väldigt intresserad av krigshistoria, speciellt andravärldskriget. Hade det gått att stoppa Hitler utan våld är en fråga som ofta kommer upp som exempel på orimligheten i en ickevålds hållning. Frågan kom upp igen när jag förra helgen såg en film om Winston Churchill en man jag hyser mixade känslor inför. Men ändå, den gången verkar det oneklligen som om Churchill hade rätt. (i Indien fick han dock själv se sig besegrad med ickevåldsmetoder av Gandhi). Hur tänker ni kring hela den har problematiken?

10 kommentarer:

Anonym sa...

Frågan blir väldigt abstrakt. Alla är väl överens om att "våld" i allmänhet inte kunder stoppa Hitler. Så frågan måste ställas till en konkret våldsinsats. Och ett problem är att man det är svårt eller omöjligt att på förhand räkna ut hur effektiv våldsanvändningen kommer att vara. Bonhoeffer tex var ju inblandad i ett misslyckat mordförsök på Hitler som inte gjorde något bättre.
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188

Anonym sa...

Det beror på hur man tänker. Jag tror inte på att våld löser våld alls. Jag är en icke-våldsförespråkare. Jag tror att maktbehov föder maktkrig, och våld föder våld.
Men ibland går det inte att utesluta att man måste ta till våld. Om man utsätts för våld så kan det finnas behov av att försvara sig genom att bruka våld själv. Men då det gäller krig så tror jag inte att krig löser krig. Men detta är svåra frågor, inte så enkla. Om man för in detta på ett teologiskt perspektiv så får vi förmodligen typ ca flera svar. (märklig formulering men ändå)

Joachim Elsander sa...

Tack vänner, jo jag förstår att det verkligen inte är en lätt fråga att svara på. Den er både teoretisk och kanske sent av hypotetisk. Men jag tyckte ändå att det var på sin plats, så här 40år efter Kings dödsdag, att återigen lägga pannan i veck och fundera kring denna utmaning till oss. Vår värld är ju fortfarande en våldsam plats.

Anonym sa...

Else-Marie. Ingen är väl för våld i allmänhet så det vi diskuterar är väl om våld är den bästa utvägen i vissa situationer (huvudfåran i den kristna traditionen), eller om det alltid finns bättre alternativ för lärlingar (pacifism)? Jag förstår inte vad du menar med att du är en icke-vålds-förespråkare och tror att våld föder våld, samtidigt som du tycker att man bör ta till våld ibland. I mina öron låter det motsägelsefullt. Menar du att du är emot krig men för annat våld (polis? självförsvar?).
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188

Anonym sa...

Jonas, ursäkta att jag var lite otydlig. Och jag kanske var ute och seglade i nattmössan när jag skrev mitt inlägg. Ska försöka förklara hur jag tänker. Jag tror att man som land behöver ett försvar för om man utsätts för attacker så anser inte jag att man bara ska säga skjut ner oss ni. Och om jag utsätts för våld som enskild person så vill jag inte bara vara passiv och säga våldför dig på mig bara, utan jag försvarar mig så långt jag kan. Men det jag inte tror på är det som USA gör i Irak exempelvis. Att man försöker stävja krig och skapa fred med krig. Kanske låter detta motsägelse fullt. Men så här tänker jag iallafall. Men i den bästa av världar så önskar man ju att kommunikationen skulle fungera istället och att man la ner allt maktbegär så att inga krig fanns. Men det är ju en utopi i denna ofullkomliga värld. Sen kanske man ska fundera på hur hitler kunde få sådan makt som han fick. Han var en smart liten skit och ingen sa emot. Det är det som är den stora faran. Då maktmänniskor inte blir stoppade i tid innan det gått för långt. Man tror inte att det är så farligt utan att det ska ge med sig av sig självt. Ingen trodde att hitler skulle bli så stor som han blev. Han fick hålla på i sin ungdom och alla bara sa han är lite galen. Men till slut så fick han med sig mer och mer folk. Det är livsfarligt. Oj...nu la jag visst ut texten lite mycket. Hoppas det blev lite klarare...jag är inte färdig tänkt i dessa frågor direkt...gav mig in i debatten ändå.

Anonym sa...

Ok, du är alltså för försvarskrig men inte anfallskrig. Det är väl så dom flesta tänker, även USA. (Dom upplevde ju sig attackerade.) I kristen tradition brukar detta kallas läran om det rättfärdiga kriget, vilket inte betyder att alla krig är rättfärdiga, men att det finns vissa omständigheter under vilket det är berättigat för en stat att gå ut i krig.

Själv menar jag att troende aldrig har rätt att frångå Jesus undervisning om fiendekärlek, tjänande och principen att övervinna det onda med det goda (Matt 5:38-). Stater kommer i den här tiden alltid att bruka våld och detta kan även tjäna Guds syften ibland, men Guds folk är kallade till en högre värld, även till priset av sina liv (korsets väg). Jesus kärlek är alltid oförenlig med att skjuta ihjäl folk.
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188

Anonym sa...

Bara en snabb kommentar angående Hitler. Det är inte så att Hitler helt plöstligt blev diktator. Dte var fraförallt Lutheraner som röstade på han. Han van demokratiskt. Sen så var det ett politiskt spel om efter det. Men han var en produkt av demokrati.

Och min syn på andra världskriget är att om alla kristna hade varit pacifister hade ingen kunnat kriga. det hade ju varit bra...

Anonym sa...

Jonas, som du förstår så inser jag ju allt mer att jag inte alls har lagt min panna i djupa veck för att fundera på om mitt resonemang håller. Inser ju nu att jag inte alls är så annorlunda i min tanke mot många andra. Jag tänkte oj, det är nog bäst jag funderar lite mera....
Det är bra att få studsa lite mot andras tankar så att man inser att man behöver fundera igenom konsekvensen av det man säger en gång till.

Joachim Elsander sa...

Jonas, du som säkert är radikalast av oss när det gäller den här frågan. Hur ser du på poliser? Jag menar nog att de måste finnas, men hur resonerar du? Poliser är liksom micro (stoppar bovar på "personnivå") om militärer/försvar är macro (stoppar bovar på nationsnivå) om du hänger med. Poliser vill jag ha fast militärer är svårare. Jag anar en viss kluvenhet hos mig. Kom med svaret Jonas!

Anonym sa...

Här kommer svaret: ;)

-Man måste skilja på lärlingar och utomstående (vi och dom, ve och fasa...). Bergspredikan gäller för lärlingar och är inget vi bör förvänta oss av utomstående. Staten kommer alltid att bära sitt svärd. Överheten, trots att den är fallen/demonisk, kan även tjäna Gud, Gud tuktar tex folken med hjälp av överhetens svärd (och överheten med folkens uppror).

-Lärlingar bör alltid älska sina fiender, inte göra motstånd mot dom onda utan istället övervinna ont med gott. Svärdet hör därför inte hemma i den troendes hand. Jag kan inte se annat än att en soldat, president eller polis som tillämpar detta bryter mot sin ed och kommer att sparkas eller värre.

-Jag ser inte detta som radikalt, utan som det normala kristna livet. Eftersom jag tidigare sagt att läran om det rättfärdiga kriget finns i kristendomens huvudfåra så betyder det förstås att jag tycker att det normala kristna livet inte finns i kristendomens huvudfåra...
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188