I dag, den 22 maj år 337 så döptes Kejsar Konstantin.
Åsikterna går isär om denne kejsare, för vissa står han för den kristna trons förfall. Från en Jesusrörelse i marginalen blir den en religion allierad med makten och så småningom korrumperad.
För andra är Konstantin mannen som gjorde kristendomen till en respekterad religion som kunde bli en bärare av enorma kulturskatter och kristen civilisation.
Gå loss om ni orkar. Vad tycker vi egentligen om snubben?
För er som tyckte det här var drygt och helt ointressant.
Läs om världens roligaste skämt istället.
9 kommentarer:
Jag är glad för att Konstantin tog emot Jesus Kristus som sin frälsare och herre!
Jag är också glad för att han gjorde slut på förföljelsen av de kristna. Vissa tycks vilja döma honom personligen för något (vad?) så här i efterhand men de kristna vittnesbörden från hans egen tid har mest gott att säga om honom.
Om jag förstått historien rätt, så lär inte kristenheten varit någon marginell företeelse i Romarriket på Konstantins tid.
Om förföljelsen av kristna upphörde vid samma tid, så vidtog förföljelser med andra förtecken.
För min del dömer jag inte Konstantin. Möjligen har jag några kritiska synpunkter på kyrkan.
Konstantin som person vågar jag inte yttra mig om för mycket (även om jag verkligen är skeptisk till hans omvändelse), men utvecklingen på 300-talet där kristendomen blev statsreligion och själv började förfölja Jesus-troende (mot Johans beskrivning) ser jag som enormt destruktivt. Det som uppkommer då är i mina ögon en religion som står i direkt opposition mot Jesus och hans lärlingar.
/Jonas Lundström
Tror paraleller kan dras mellan K & Gustav Wasa. Möjligtvis var GW "mer frälst" om man nu kan utrycka sig så.
Det sägs att när K förstod att dopet var till för syndernas förlåtelse bad han att få vänta så länge som möjligt med dopet.
Enligt en del väntade han så länge att han i själva verket var död när han döptes.
Jag har inte för vana att försöka bedöma människors frälsning men, just denne man tvivlar jag starkt på var en Jesu lärjunge....
Trevlig helg!
/Daniel
Johan: kanske är det inte Konstantin man dömer utan sammanblandningen mellan kyrka stat som kom på köpet?
Som Tony Campolo uttrycker det hela:
“Mixing the church and state is like mixing ice cream and cow manure. It may not do much to the manure, but it sure messes up the ice cream.”
Leoh, du har rätt: Man tror att ca 30% av invånarna i Romarriket var kristna när Konstantin lät döpa sig. Men det handlade fortfarande om människor på marginalen, de saknade privilegier och de var ofta förföljda. Samtidigt växte de så det knakade! Kristen tro verkar alltid fungera bäst underifrån. Den tenderar att fungera sämre (inte alls) med privilegier och makt. Erfarenheten visar också att församlingen växer som bäst när den är förföljd.
I och med Konstantins dop så får Kristendomen plötsligt en massa privilegier och församlingen tappar mycket av sin spänts. Jag har precis läst en bok om påvarnas historia och det är en deprimerande läsning om hur makt och rikedom riskerar att korrumpera. Det är Göran Häggs bok: "Påvarna. Två tusen år av makt och härlighet".
Jonas & Daniel, jag är nog inne på er linje (även om det där med dopet var nytt för mig). Sen är det klart att jag inte kan bedöma Konstantins väl och ve. Skönt va!
Jag rekommenderar också Göran Häggs bok om påvarna. Det är bra och nyttig läsning! Tror att de säljer den i vår församling!
Joachim: Som du vet så anser jag inte att glassen är förstörd! :-) Vad lider RKK (eller nyare kyrkor) av idag som infördes på 300-talet menar du? Kyrkans tro och struktur var ju i princip färdigdefinierad redan år 100 (under förföljelse).
För övrigt så håller jag med om att Staten inte skall infiltrera Kyrkan. Framförallt så får inte Staten påverka tillsättandet av biskopar!
Johan & Joachim; Tro't eller ej men jag har också börjat läsa "Påvarna. Två tusen år av makt och härlighet" ;-)
Ha en skön helg!
/Daniel
Boktips: "Against Christianity", av Peter Leithart. Inte minst sista kapitlet. Kort, ruggit tänkvärd. Titeln är en replik på de som kritiserar "Christendom" och som Leithart då menar står för en (icke-inkarnerad) ideologi, "Christianity".
Joel! Välkommen hit. Tack för boktipset! Jag borde nog undersöka den synvinkeln mer. Boken hamnar på min önskelista.
Skicka en kommentar