1. Hur lång/kort bör en predikan vara och varför?
Jag har svårt att predika längre än 20 minuter, sen börjar jag upprepa mig för mycket.
Hur tänker du?
2. Vad är det för skillnad på en predikan och ett föredrag?
Människor som inte vana att gå i kyrkan kallar ofta mina predikningar för föredrag. På ett sätt gillar jag det. Även ett föredrag kan ju handla om bra saker, men vari ligger skillnaden?
Jonas Lundström länkar till en intressant diskussion huruvida man borde få avbryta en predikan eller inte, Läs mer här. Personligen tycker jag det är uppfriskande med en dialog, de flesta predikningar i Nya Testamentet är inte en snubbe med ett papper som går igenom några punkter. Det handlar om möten och samtal, ibland går det ganska hetsigt till, fjärran ifrån våra väldresserade föreställningar. Mer sånt!
Dagen ASBO Jesus
13 kommentarer:
Jag har läst någonstans att en argumentation aldrig får ta längre än 7 minuter. Längre än så klarar vi inte att hålla fokus. Däremot kan vi rada flera 7-minuters argumentationer på varandra utan större svårighet. Så försöker jag göra när jag undervisar/predikar. Max två 7 minutare med tal i rad, mellan två sådana ser jag till att det finns en bensträckare, gruppsamtal, brainstorm tillsammans eller annan aktiverande företeelse.
Jag har nog inte förstått vad en predikan är tänkt att vara fastän jag vuxit upp i kyrkliga miljöer.
Har alltid tidigare sett predikningar som undervisningssituationer dvs kunskapsinhämtning och därför aldrig berörts av dem personligen.
Numera tycker jag nog att predikningar borde vara uppbyggande och leda till förändring, kanske direkt på stället genom att man blir övertygad/överbevisad om något. Inte intellektuellt förstås men där orden är medlet för en omedelbar hjärtats rening och upplysning.
Detta sker så oerhört sällan. Det finns inte alltid utrymme för det heller om det skulle uppstå för då kallas det plötsligt för själavård och måste av någon underlig andledning ske i skymundan och inte tillsammans med andra.
Detta upplever jag som en av anledningarna till att saker ibland står stilla i en församling och att man inte möts på ett djupare och verkligare gemenskapsmässigt plan. Allt verkligt viktig förändring hos människor måste alltid gömmas undan i enskilda samtal och "offentligt" (usch finns det offentlighet i en kyrka?!!) ska allt gå enligt en viss av människor planerad mall.
Då blir det naturligt att predikan måste ha en föredragskaraktär och inte uppbygga (andligen) och beröra direkt på stället. Man är ju i en "offentlig" miljö då och det finns inte plats för personligt engagemang, känslor och oplanerade händelser. Sorgligt för de människor som under predikan erkänner sina behov av den person som det predikas så intelligent om. Det skapas då mycket onödigt avstånd mellan predikantens innersta vilja med sin uppgift och dess fullbordan i en människa. Kommunikationen är ju så ensidig och bortkopplad från verkligt samtal och naturlig närhet - okroppslig på något sätt.
Ja, just det OKROPPSLIG var ordet. Allt blir svävande i tankarna men man sitter ju med hela sin kropp och sitt fysiska liv där inne i kyrksalen bredvid andra fysiska människor, så nära men ack så ofta så långt ifrån varandras kamp och glädjeämnen. Bidrar predikan kanske ytterligare till denna splittring genom sin okroppsliga monologform?
Tycker Eva-Maria talar väl. Det faktum att det (trots Paulus undervisning i 1 Kor 14) uppfattas som ohyfsat att avbryta en predikan, avslöjar detta som en anti-messiansk institution. Predikan förhindrar effektivt en församling som är Messias kropp tillsammans och där varje kroppsdel bidrar. Predikanten tar Andens plats i gemenskapen. Så mitt svar på Joachims fråga är att en predikan har blivit för lång så fort den har börjat...
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Predikan är ju av tradition retorisk i sin struktur och jag har väldigt svårt att komma ifrån detta synsätt (hjälp!). Själv älskar jag berättelser och läser Bibeln som en sådan (ett arv från morfar som återberättade bibeln för mig som barn). Däremot har jag väldigt svårt att återge en fängslande berättelse själv. Jag känner mig hopplöst icke-postmodern i mina bibelutläggningar! Tyvärr återupprepar jag nog en hel del så mina predikningar blir nog 30+ (minuter alltså) Oj, jag känner mig som Sveriges tråkigaste predikant :-) Jag får nog trösta mig med att jag får mycket respons och att vi börjat med samtalsgudstjänster där alla är delaktiga att utlägga ordet!
Måste bara tillägga det lustiga som hände igår efter jag skrivit mitt inlägg. Jag gick som vanligt på gudstjänst i Immanuelskyrkan på eftermiddagen och vad predikas det om? Nästan exakt vad jag skrivit om/klagat på!!! Det var ett ovanligt och berörande möte med profetiskt tilltal till människor - något jag aldrig erfarit just där. Predikan handlade om att ge rum för Anden - på stället här och nu! Och det gavs verkligen utrymme för det kan man säga. Själv blev jag så rädd av den ovanliga kraften i det som predikats att jag fick använda mycket stolt kraft att stå emot att bli alltför berörd. Man är ju tvungen att släppa så mycket då. Då uppdagas det hur det är ställt med en...
Kontentan är väl att även om utrymme ges och predikan är hur andefylld som helst är det inte säkert att alla vill ta emot det som erbjuds. Men Anden kan inte hindras att uppenbara vad som finns i hjärtat...
Hörde kanske inte till saken men blir den naturliga fortsättningen på ditt resonemang när väl predikantens bidrag blivit klanderfritt och ansvaret nu ligger på varje åhörares vilja.
Jag skrev lite om det i december förra året. Här: http://www.thurfjell.nu/files/re-tala-klart-och-tydligt.html
Jaså, pastor Joachim har tagit upp ett av de viktigaste ämnena i den kristna församlingen. Det är många idag i kristna kyrkorna, som har börjat ifrågasätta predikan och dess plats i den kristna församlingen. Man ser tydliga predikningar i Apg, olika slags tal beroende vilka som lyssnade på. Att diskutera om predikans längd, är egentligen mindre viktigt. En bra predikan kan vara kortare eller längre. En modern predikan ska vara rätt så kort och tidigare mätte man andlighet eller riktighet att man predikade längre. Om man vill ta bort predikan och ersätta det med olika samtal i församlingen, vad man känner för och vill få fram andliga manifestationer, såsom ett bevis på Guds närvaro, då har man kommit utanför den klassiska kristna tron och praxis.
Man har olika tjänster i församlingen och pastorsämbete är en sådan tjänst. Pastorns främsta uppgift är att predika, undervisa och leda sin församling med ämbetets auktoritet, inte som en diktator, utan en, som är ödmjuk och ser sin syndighet inför Gud och vill medlemmarnas bästa såsom Petrus skriver i sitt brev. Att vara pastor är ansvarsfullt. Man ska lägga räkenskap inför GUD, hur man har förvaltat sitt ämbete.
Jag tror på bikten och själavården, som är hjälp i min tro på Guds nåd. Den kristna församlingen har förvaltat bikten lite olika. Inom många kyrkor har man haft eftermöten med snabb och kort bön. Jag ifrågasätter denna metod, det är betydligt bättre att pastorn uppmanar till bikt och förbön i avskildhet och inte inför hela församlingen!
Men att återgå till predikan, som inte är bikt eller prat i allmänhet. En god predikan byggs på Guds Ord och har tydlig kristologisk ton, om det nu gäller en kristen predikan. Det är viktigt att lyfta upp sammanhanget, där texten ligger och ge information. Men predikan slutar inte här, utan den stora frågan gäller vad texten vill säga till mej här och nu. Och försöka att finna tillämpning i nuet.
Man kan definiera predikan på olika sätt. T.ex. predikan innehåller Lag och Evangelium. Guds Lags plats behövs också i predikan. Hur ska vi annars förstå evangelium, om Guds Heliga krav inte drabbar oss?
Som förkunnare, pastor, har man ansvar att förbereda inför predikan, att vilja tolka rätt Ordet på alla sätt, men jag tror på den Helige Ande,som kan levandegöra predikan för församlingen, som Jesus sa. Andens främsta uppgift är att förklara Kristus och Hans gärning för oss i församlingen och där är predikan och sakramenterna, Guds främsta verktyg.
Predikans plats i den kristna församlingen är det allra viktigaste, som kommer från apostlarna och kyrkofäderna till reformationen, då man lade en stor vikt på förkunnelsen, som folket skulle förstå och sedan allahanda väckelserörelser har fokuserat på det förkunnade Ordet, men i vår efterkristna tid har många kristna ifrågasatt predikan och vill hitta på något "nytt". Jag tror, att en del av kristenhetens tillbakagång beror på predikans frånvaro.
Mvh Hannu Ruokola
Roligt att ni reagerar på mitt snabba inlägg. (Jag skulle ju inte predika så jag slängde in en post istället)
Daniel: Jag tror du har rätt, om man inte har en väldig talang för att "hålla låda" så tröttnar nog de flesta efter 7 minuter. Sen får folk chans att bidra, reagera och vara med. Bra tips!
Eva-Maria: Jag tror vi tänker ganska lika. Det här med kroppen tål att utvecklas. Jag tror att Gud talar till hela församlingen, inte bara till pastorn. Jag tror på samtal och möten kring skrifterna, vi har olika pusselbitar och fler röster än en behövs.
Jonas: Är det "predikan" som är problemet? Är det inte vad "predikan" kommit att bli?
Beo: Det låter som om du är rätt ute!
Mattias: Intressant länk!
Hannu: Ingen menar att något annat än evangelium om Guds rika ska förkunnas, frågan är bara hur? Evangeliet är "heligt" men formen kan knappast vara det. Dessutom så lägger jag inte lika stor vikt vid "pastors ämbetet" som du. Jag tror Gud talar till varje troende genom sitt ord. Det blir lätt ensidigt om bara en persons möte med ordet blir viktigt. Sen håller jag med dig att vi har olika gåvor.
Joachim. Ord definieras inte i ett vakuum utan får sin mening genom vår praxis. Dessutom är jag tveksam till om "predikan" är ett bibliskt koncept. Som jag ser det är ordet en sammansmältning av urkristna praktiker som från början var distinkta, inte minst undervisning och budsskapsspridande ("evangelisation"). (Om man sprider budskapet till icke-troende så tror jag att det behövs mer av monolog.)
Undervisning och budskapsspridande behöver vi, men inte predikan.
/Jonas
Min adoptivfar som var präst i SvK tjänstgjorde några år bland Lestaudianerna i norra sverige. För det första brukade de ta rökpauser om jag minns rätt. Men, viktigast; En predikan under 1.5 - 2 timmar var ingen predikan :-)
Tänk så långt vi kommit.... Från 1.5 min till max 20 min ...
Skämt åsido: Som obotlig gammal vän av pingsten vill jag hävda följande.
1.) Föreläsning om/ur bibeln kan vem som helst hålla.
2.) En predikan bör vara smord av den Helige Ande och skillnaden kan mycket väl vara som natt och dag.
Till sist:
Har upptäckt att vår generation predikanter ofta missar det där med smörjelsen. Eller också kanske det beror på att gränsen mellan smörjelse och smörja är hårfin :-)
/Daniel
Daniel: Några frågor. Är inte en av grundtankarna i frikyrkan, pings, baptist osv. just att vem som helst faktiskt kan läsa ur bibeln, och vara smord när man gör det.
Vad menar du med smörjelsen? Ett tag betydde den "folk ramlar när man ber för dem", ett tag så handlade det om tonfall osv. Om du med smörjelsen menar en viss stil så är jag inte med. Men om du med smörjelse menar att förkunnaren lever förankrad i bönen och Ordet då är jag med på noterna!
Vad säger du, var Paulus lika smord som Petrus (apg 2:41) när han predikade i Aten (Apg 17:34)?
Jag tror det, men kulturen, bakgrunden var så annorlunda. Därför blev också resultatet annorlunda. Skulle en lestadian predikan på 2 timmar funka idag, jag tror inte det. (många rökpauser vill jag lova skulle behövas, en var sjunde minut)
Vad menar du egentligen med att man missat smörjelsen, utveckla gärna!
Jag har tänkt på din, Joachims, syn på pastorsämbetet. Som jag uppfattar, du tycker, att jag låter högkyrklig och högtravande. Det får du gärna tycka. Jag håller med dej att det finns det allmänna prästadömet och det vill jag inte alls trycka ner. Tvärtom, man ska uppmuntra församlingen att delta i gudstjänsten genom sång, vittnesbörd, profetia och annat, som bygger upp församlingen. Men allt ska ske i ordning, som Paulus skriver i 1 Kor 14. Men det vore fel om jag överbetonade på det allmänna prästadömet och att Gud talar genom vilken människa som helst lika mycket och lika ansvarsfullt. I sådant synsätt kan man hamna i spiritualism och utanför den klassiska kristna tron. Man kan se tydliga riktlinjer i NT, Jesus, Guds Son, och Gud själv valde 12 apostlar, som hade särställning, och efter Judas valde man en ersättare till honom. Sedan talas det mycket om förssamlingsledning i Pastoralbreven och det var en man på vart sitt område, som skulle tillsätta församlingsledning, äldste, Timoteus och Titus. Paulus var en tydlig ledare och han var tvungen att försvara sitt ledarskap i 2 Kor. Fornkyrkan fortsatte i NTs anda. Härmed har jag inte påstått, att man ska ha en viss bestämd organisation, men någon församlingsordning med särskilda ledarfunktioner bör finnas, eftersom det finns gudomlig auktoritet i ämbetsordningen. Rakt på sak, Joachim, om Gud talar genom vilken medlem som helst i församlingen, varför är du då pastor? Jag tror, att vi behöver uppvärdera pastorsämbete på ett rätt sätt. Har du inte mer ansvar inför din församling,och ditt kyrosamfund EFK än medlemmar, som inte har pastorsämbete? Det är fel, att man är så "ödmjuk", att man anser sej vara vilken som helst medlem, Gud kan tala genom vilken som helst, det är inte så märkvärdigt att vara pastor. Finns det flera pastorer i din församling? Du har det största ansvaret i din församling vad som gäller teologi och EFKs bekännelse, om du är föreståndare eller ensam pastor. Visst är det allvarligt, men samtidigt sporrande till att ta vara på din tjänst. Om Gud har kallat dej till detta ämbete, så kommer Han att hjälpa dej och ingen kan se ner på dej i din tjänst. Det är Gud själv, som står bakom kallet.
Att vara pastor gör inte någon till halvgud och människa, som ska hyllas i alla möjliga sammanhang. Man förlorar inte sin mänsklighet genom det gudomliga kallet. Du kan vara intresserad t.ex. av speedway eller konst likt dina medlemmar. (Jag vet inte om du gillar det ena eller det andra??)
Jag är glad över alla predikanter, som har bejakat det gudomliga kallet att förkunna evangelii saliga ord för församlingarna. Det är medlemmarnas ansvar, att be för sin pastor, så att han kan förkunna under den Helige Andes ledning.
Var frimodig i din tjänst! Läs mer om homiletik och be om Andens ledning! Jag och min fru brukar läsa evangelieboken inför varje helg och begrunda temat för helgen och ofta predikar vår pastor över det givna temat och det känns så gott som församling att gå förberedd till kyrkan. Det bör vara mitt intresse att förstå Ordet och längta efter det. Som hjorten längtar efter vatten, så längtar min själ efter Gud, skriver Psalmisten, Ps 42:2.
När man pratar om förkunnelsens längd, varför är det så viktigt? Är det inte ett starkt bevis på vårt livs stress, där det ska hinnas tusen ting under den minsta möjliga tiden?? Jag tänker på den predikan, som jag hörde i söndags, som inte brukade den föreslagna texten, utan utgick från Jesu liknelse om Kungens fest, där de inbjudna inte kunde komma pga olika helt lovliga skäl, men de skälen blev dock ett hinder att komma till Kungens fest.
Jag vill ge er, som läser detta, ett gott råd, koppla bort din vardagliga stress på söndagarna och gå till kyrkan och lyssna på predikan tills pastorn har talat färdigt och helst förbered dej för gudstjänsten att läsa de texter, som är aktuella för dagen.
Mvh
Hannu Ruokola
Hannu: Tack för ditt inlägg. Så här är det för mig, jag har fått en församlings förtroende att vara deras pastor och ledare. Så är det. Jag predikar i stort sett varje söndag. Jag har gåvor när det gäller kommunikation och jag får god respons på det jag säger och jag försöker vara så förankrad i Ordet som möjligt. MEN jag vill samtidigt att andra ska bli mer delaktiga, jag jobbar stenhårt på det, därför tjatar jag just nu så mycket om det allmännaprästadömet. Jag låter nog "radikalare" än jag i praktiken är ;-)
Tack för uppmuntran!
Angående längden på predikan så ber jag dig fundera på min tidigare kommentar om Aten och Jerusalem. Vad tror du?
Skicka en kommentar