tisdag 19 augusti 2008

Obarmhärtigt är bara förnamnet

Hur kan Sverige skicka tillbaka flyktingar till krigets Afghanistan? Jag läser med förfäran om Wahid Rahimis öde. Vi skickar alltså tillbaka människor trots att de inte har vare sig familj eller vänner där. Utan socialt nätverk är det hopplöst i en stad som Kabul.

Hade det inte varit för att några verkliga hjältar på svenska ambassaden tagit hand om Wahid Rahimi med egna pengar skulle han troligtvis redan dukat under.
"Att tro att man överlever ensam i Kabul är inte förnuftigt", säger UNHCR:s Hans ten Feld som kritiserar de svenska avvisningarna.

Jag undrar stilla hur kristdemokrater och andra i regeringen kan gå med på denna hjärtlösa och obarmhärtiga flyktingpolitik.

Personligen är jag för fri invandring. Som jag läser min bibel så ska vi dela med oss.
Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud. 3 Mos 19:33-34
Det här perspektivet är extra viktigt att lyfta fram när främlingsfientliga krafter siktar in sig på Svenska kyrkan. Håkan Arenius funderar vettigt kring hela tanken på nationalstaten här.

3 kommentarer:

Tomas sa...

Men inte skall väl kristna verka för att samhället ska pracka på våra kristna åsikter på icke-kristna? ;) (*ironi*)

Joachim Elsander sa...

Så sant! Men någonstans tänker jag att kristna som valt en politisk bana borde ha någon sorts kompass kring hur man bemöter flyktingar.

Anonym sa...

Du har bra tankar, jag håller med dej. Främlingsfientliga tankar finns i många grupper i sv. kristenhet , nämn bara ordet muslim eller moske' så kommer argument om förbud mm fram.