Vi säger våra farväl och vi går vidare.
Hur känner ni inför tanken på döden och begravningar?
PS. Dagen skriver om hur individualiseringen har kommit att påverka även vår syn på begravningen. DS.
tisdag 14 oktober 2008
Begravning
Jag var officiant på en begravningsgudstjänst i helgen och slogs på nytt av det vackra i det hela. Vi har en gudstjänst då vi minns den som dött och vi påminns om dödens oundvikliga verklighet för var och en av oss men fokus är ändå på hoppet och uppståndelsen. Sen följer vi kistan ut på kyrkogården, vi ser den sänkas ner i jorden.
Vi säger våra farväl och vi går vidare.
Hur känner ni inför tanken på döden och begravningar?
PS. Dagen skriver om hur individualiseringen har kommit att påverka även vår syn på begravningen. DS.
Vi säger våra farväl och vi går vidare.
Hur känner ni inför tanken på döden och begravningar?
PS. Dagen skriver om hur individualiseringen har kommit att påverka även vår syn på begravningen. DS.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
"För Gud är alla levande" (Luk 20:38). Så gränsen mellan jord och himmel är väl egentligen utsuddad för dem som är i Kristus. "Skyn av vittnen" (Heb 12:1) som "vi är omgivna" av skall vi förhoppningsvis själva snart upptagas i.
Begravningar kan vara mycket fina, men de kan också vara deprimerande. Kul att begrevningsgudstjänsten som du var med på var så bra!!
det finns något väldigt vackert över begravningar, helt klart. de få jag varit med på har alla varit ljusa tillställningar som konkretiserar hoppet som sällan predikas om längre.
En begravning är fantastisk när den sker i församlingens mitt. Det blir så påtagligt att man är en del av en större kropp, och utan den kroppen är man ingenting. Trots vår inbillade självständighet och "jag gör som jag vill"-mentalitet så är det till syvende och sist församlingen som artikulerar vem jag var, är och betydde - fantastiskt!
Johan: Visst kan de vara deprimerande beroende på vem som dött. Min erfarenhet är dock att de begravningar jag haft hittills betecknats som ljusa och hoppfulla.
Anton och Anton: Håller med er också!
Skicka en kommentar