(Varning denna bloggpost består av sentimentala minnen utan något tydligt syfte, den får räknas under kategorin "saker jag bearbetar")
Någon som minns Dekalmissionen? När jag tänker tillbaka så känns det längre sedan än de snart 20år det faktiskt handlar om. Kom ihåg att det här utspelade sig innan vi på allvar började reflektera över att vi faktiskt finns i ett efterkristet samhälle. Det här var innan alpha-grupper m.m, det måste ändå räknas som en förmildrande omständighet. Samtidigt är det inte 1930-talet jag minns utan 1990-talet.
Jag hade precis tagit körkort, min första bil var en blå golf. Jag ville vara så radikal som möjligt. Därför var jag med i Dekalmissionen, håll i minnet att det här var innan Internet, innan bloggar osv.
Tidigt 90-tal kunde man nämligen få hem klistermärken att evangelisera med. Rakt i brevlådan damp de ner med budskap som: "Välsigna Israel", "Du behöver bli frälst" osv. På min blå Golf stod det just: "Du behöver bli frälst". Med dekalerna så kom det också en liten pedagogisk seriestripp. Just den här handlade om två killar som såg en bil med dekalen på. Följande (komiskt osannolika) samtal utspelar sig i seriestrippen: "Du, kolla den där bilen där". "Ja titta, vad står det?". "Du behöver bli fräst". "Du Kalle, det har jag tänkt på länge, undra var närmaste kyrka är"...
Det märkliga är att då kändes scenariot inte helt "way off", det kändes tvärt om som om man var värsta evangelisten som åkte om kring. Samtidigt dånade Livets Ords senaste lovsångsband ut ur högtalarna på den stackars Golfen. Gissa om man var radikal!
Det vore otroligt spännande att höra om någon kom till tro genom dessa dekaler, min tveksamhet är stark men jag är bered att ändra mig.
Så tänkte vi då, hur tänker vi nu?
22 kommentarer:
Jag var med ett tag innan jag tagit körkort, så jag fick sätta mina dekaler på annat. Minns du "Christians have more fun, especially later"? Ingen höjdare direkt.
Jag har en rad såna där slogans i huvudet från den tiden. Saker man aldrig skulle komma på idag. Undra hur man tänkte? Ärligt, jag förstår det inte. Minns också torgmöten där predikanten skrek åt folk som satt på ute serveringarna. Märkligt, märkligt. Knappt 20 år sen.
Well.. harkel.. vi är några som inte heller förstod. Och så får man höra att man har "fördomar mot kristna". Allvarligt. En tjej i min klass tog åt sig för att vi berättade att vi sett filmen "Huset som Gud glömde" i helgen. Hennes pappa bestämde ur en postorderkatalog vad hon och hennes mamma fick ha på sig, eftersom: "mannen är familjens överhuvud". Utanför Falun folkmusikfestival stod Jesus-bussar som ville omvända oss förtappade (det fanns öltält inne på festivalområdet så det måste ju vara Gomorra).
Det är det här som gör att det känns jävligt märkligt att nu kalla sig kristen. Folk i ens närhet fattar ingenting. Varför blir jag sittande med böcker som gör att folk tror att jag har blivit galen, skriver Göran Greider i en dikt. Många kristna tror att det är Gud eller Jesus folk har problem med, men det är det inte, det är dekalerna och den unikt kristna kombinationen av självgodhet och beiga kläder. Hallå! Ni minns väl Pastor Hannes i Nilecity?! :O
Fast jag tycker den kulturen finns kvar.. när man läser kommentarerna på Dagen.se och liknande. Även om det finns många andra kulturer också. Och en massa andra märkliga mänskliga uttryck.
Men jag vill också understryka att jag känner och har alltid känt många kristna som är vettiga, roliga, smarta, snygga, snälla, kloka människor.
Fniss, min gamla Monark (jag hade inte körkort) är ÖVERFULL med dessa klistermärken.
Och så hade jag alltid små "traktater" i väskan i serieform som handlade om hur man kan bli frälst.
Det är urgulligt, faktiskt något av det jag trots allt gjort att min tro växt. Jag tror nog inte att många blev frälsta tack vare min kära gamla monark, men min frimodighet att stå upp för min tro växte faktiskt.
För man fick ju försvara sig och förklara sig ganska ofta ;-)
Maja: Roligt att inte alla kristna du mött varit totalt puckade ;-)
Även jag minns förresten Falu folkmusikfestival och tillhörande evangelisationssatsningar. Huu Det där med andra kulturer var ju new age. Konstiga kläder, konstig musik Skumt...
Anna: Roligt att du hittar något försonande med det hela. Säkert tittar jag bakåt med lite för kritiska glasögon. Klistermärkerna stod väl ändå för att man så förtvivlat ville göra rätt och det var väl på sitt sätt alldeles riktigt.
Åh, dekalmissionen! Jag minns, och jag har faktiskt kvar en bunt - jag prenumererade på dem ganska länge, trots att jag aldrig riktigt kom på var jag skulle sätta dem. Jag vet att jag hade några på Biblen av alla ställen. Jag var kanske tio år, och måste verkligen ha tyckt att de var bra trots allt, eftersom jag befann mig i Afrika vid den tiden och hade någon stackars släkting till att skicka de månatliga paketen (eller hur ofta de nu kom) till mig.
Så här i efterhand kan jag väl känna att Maja m fl kanske hade visst fog för sin skepsis gentemot kristna.
Men jag tror också att jag som Anna mha dessa dekaler övade mig i att stå för min tro på något sätt.
Jag ska se om jag kan scanna in någon dekal och lägga upp på bloggen. Får jag tag på en riktigt bra kanske nån av mina bloggläsare blir frälst! ;)
Quovadis: om du dessutom skulle ha någon av deras sanslösa seriestrippar kvar så måste du bara scanna in den och lägga upp. Eller mejla till mig ;-)
Jag tror att Anna sätter fingret på något väldigt viktigt: ofta när vi tror att vi gör något för andra, så gör vi det egentligen för oss själva. Det är det jag tror kollekt handlar om, t ex. Och tillochmed korset! Mission handlar såå mycket om oss själva.
Joachim: Visst, men å andra sidan, vem är inte puckad :)
Jag har nog en bunt dekaler ligggande någonstans, om jag inte har slängt dem. Jag praoade faktiskt på dekalmissionen i en vecka när jag gick i 8:an. Det var kul, och de hade faktiskt fått in en hel bunt av vittnesbörd från folk som blivit välsignade och till och med frälsta genom dekalerna. Men jag håller med om att det kanske inte var det mest effektiva sättet att evangelisera på :-)
F.ö. är nog "Turn or Burn" min favoritslogan från tiden när det begav sig (men den kan vi nog inte beskylla dekalmissionen för).
David: Du praoade där! Det var alltså ett företag med anställda. Jag häpnar! Visserligen minns jag att mor och far tyckte dekalerna var onödigt dyra. (Jag bodde hemma på den tiden) Men att det kunde bära sig är minst sagt fascinerande. Kolla vid tillfälle, du kanske en sån där seriestripp liggande...
Så fick det här med kristna och deras klistermärken äntligen en förklaring!
Själv är jag inte troende (men intresserad av religion), och jag har reagerat över alla dessa klistermärken! Tyvärr inte i positiva termer... Det är ju en sak om folk klistrade fast dem på sin egen egendom, men där jag bodde klistrades de upp på andras portuppgångar, ytterdörrar i bostadsrättsföreningar, på skolans egendom, bibliotekets egendom osv. De har givit upphov till mycket irritation genom att de sattes på ANDRAS egendom, utan tillåtelse. Oftast sattes inte ett enda litet upp, utan man liksom tapetserade!
Att det fanns något som hette "dekalmission" och att ungdomar alltså hade i uppgift att sprida dessa, det visst förstås inte vi "utanför" om.
Men, allt får till slut sin förklaring.
Jag för min del, som icke-troende, kan meddela att det som sagt nog mest fick motsatt effekt. Folk blev väldigt irriterade över dessa klistermärken, när de sattes upp på andras saker.
Jag har även på 2000-talet träffat på kristna som försökt pådyvla andra klistermärken, på en kvällskurs hos ABF. Alla avböjde artigt! Det fungerar liksom inte att missionera eller använda sig av sådana metoder, i sådana sammanhang.
Kul iallafall, att jag som funderat över varför man gjorde och gör, så här! Det fanns visst en medveten tanke bakom.
Jag har massvis med dekaler kvar, inga spektakulära utan bar raka puckar som "Du behöver Jesus" eller "Gud hör bön" m m.
Dekalmissionen fanns i Uddevalla på Kungsgatan 22. Tel. 0522-14012. Prova och ring det kanske finns något kvar? :)
Kanske dax att ta upp dekalerna igen, de gjorde förmodligen mer nytta än de kristna bloggarna idag.
Jag köpte T-shirtar och tröjor. Svart tröja med trycket "Turn or burn". Vit långärmad T-shirt som jag hade på gympan "Seven days without prayers makes one weak"
Blå tröja med texten "Bättre veta att man är troende än att tro att man är vetande". Märks det att jag är svag för ordvitsar?
Den svarta tröjan gav upphov till mitt första nära möte med någon som inte alls höll med om den sortens teologi...
Stickan: Välkommen hit! På vilket sätt tror du dekalerna gjorde mer nytta än bloggar? Det jag saknade på dekalerna och hela tänket kring dem var just en "kommentarfunktion". Du nämner en dekal med budskapet "Du behöver Jesus". En vettig fråga är då varför det, varför ska jag överhuvudtaget bry mig? På en blogg kan man resonera och fundera tillsammans. (som vi gör nu). En dekal på bakrutan av en bil har inget av det.
Maja
Jag ser det nog på ett litet annat sätt. För mig handlar givandet om något inbyggt i människan sedan skapelsen. Vi är skapade att ge och inte att få och därför mår vi bättre när vi får ge.
men visst har du rätt i att det allt för ofta handlar om att man mår bra själv och känner sig duktig. Men det är ju samma sak ute i resternade världen inte bara i den kristna världen. Jag tänker på diverse faddergalor där man får ge lite pengar med chans att vinna en bil. Man känner sig så bra när man fått "ge" sina 4 kr till SOS barnbyar men inser inte dubbelmoralen i att enda anledningen till att man ringer var chansen att vinna en sprillands ny volvo...
Men jag är en av dom som allt för ofta lyssat på kollektsamtal där man uppmanas att ge för att sen få i form av välsignelse, kanske ekonomisk? Jag ser teologin bakom och tror att Gud välsignar när man ger men jag tror mer på "det fördolda" än på massmöten...
Jaja, Off topic blev det visst nu :-)
Jag har förslag på en ny dekal:
"Det man inte har i sitt liv, det kan man i alla fall skriva på sin bil"
Lite lång, kanske?
/Jonas Lundström
Den kristna tron är INTE en DEKAL eller en TRAKTAT. Det är viktigt att hjärtats tro INTE blir klistermärken, taraktater och tidningar, osv. Men Gud är suverän, Han kan bruka det, som är enögt och ovisligt och obalanserat.
Som en del vet, att jag är motorcyklist/hojåkare/biker hur ni nu vill kalla mej! Vilket låter nu häftigast? När man ska spela tuff!
Skämt åsido. Jag blev bekant med Holy Riders (HR) i Norge och drogs in i den miljön tills jag förstod, att mycket av det hela bestod av att vara häftig och tuff med KRISTNA förtecken. Det mest åtråvärda i HR är att få bära HRs ryggmärke. Det hade jag aldrig, men jag har några t-skjortor med texten "På veien for Jesus", de använder jag numera under overallen på jobbet. Varför? Jag kan inte säga att min mc-körning är specifikt kristet. I bibeln finns inga motorcyklar eller bilar. Mc är mc och bil är bil och de har inte något att göra min kristna tro.
Såsom Jesus undervisade, att Guds Rike är INOM oss. Det är klart, att min kristna tro bör få konsekvenser i trafiken och i mitt vardagliga liv, men det är fel att skapa samband mellan mitt mc-eriet och min kristna tro.
I våra dagar finns Biker Church i olika variationer, som älskar dessa dekaler och märken på fordon, t-skjortor och ryggar.
f.d.HR-medlem
Hannu från Småland
Predikanthistoria: "Följ Jesus du också" stod det på en bil som hamnat i diket. Jag minns inte vem jag hörde det av. Håkan Axell kanske.
"Stoppa trollkalendern nu!" satte jag på skrivbordslådan. Efter något år tyckte jag det var lite pinsamt så jag tog bort de två första orden. Under många år satt "nu!" kvar som en påminnelse om vikten av att leva i nuet (eller nåt sånt).
J-G Wahlén
Dekalindustrin lever fortfarande i högönsklig välmåga men i nu nya hippare former: http://www.flatebo.se/default2.asp?
Tycker att det nog är mer av identitetsmarkör för redan frälsta än försök till budskapsspridning nuförtiden.
De två "bästa" dekalerna från den tiden det begav sig måste vara:
"Önsken Jerusalem frid!" (ja, på 1917-års bibelsvenska) - frågan är vad den egentligen ville säga till sekulariserade svenskar?
Samt: "Om du behöver hjälp, ropa Jesus" som ju blir speciellt talande om den sitter bak på en bil som just kör förbi dig när du står med motorstopp vid vägkanten...
Who knows where to download XRumer 5.0 Palladium?
Help, please. All recommend this program to effectively advertise on the Internet, this is the best program!
Skicka en kommentar