Ingen är ljum i England

Det är en sak som fascinerar mig när jag är i England och det är att mycket verkar så gammaldags. Ta bara det här med att de envisas med att köra bilen på fel sida vägen. Eller det faktum att det vi menar med god smak ofta inte existerar. Heltäckningsmattor med stora kaffefläckar var mer regel än undantag och ofta luktade det misstänkt likt mögel även i nyrenoverade kyrkor. Samtidigt är det väl vårt stora problem att vi svenskar ständigt har oss själva som måttstock. Alltid får man påminna sig om följande sanning:
Other Cultures Are Not Failed Attempts At Being You (Det hela handlar nog mer om att jag behöver ut i världen och se mig om lite mer)

Men det dröjde inte många timmar förren jag fann det mesta vi såg i London som charmigt pittoreskt, ja något att längta tillbaks till. Människorna jag träffade var varma och generösa, det slog mig att vi inte träffade en enda ljum människa på hela resan. Men det kanske inte är så konstigt i ett land där tvättställen fortfarande har iskallt vatten till höger och skållhet till vänster! Inga ljumma blandare av svensk lätt och lagom modell här inte!