Även jag skriver några rader om det kommande valet.
Jag känner kristna i USA som tror att man måste vara republikan för att vara riktigt kristen. En vän gav mig en DVD om Georgs Bushs fantastiska andaktsliv. Märkligt andaktsliv tycker jag som inte tror att man kan bomba bort problem eller tortera fram fred. Till Bushs försvar så var 11 september 2001 en mardröm för vilken president som helst. Det är lätt att sitta här i trygga Sverige och ha åsikter. Jag ser att den karismatiska tidskriften Charisma också självklart lyfter fram republikanerna som det enda alternativet för troende.
Å andra sidan så står Brian McLaren bakom Barack Obama, vilket får anses modigt av en kristen ledare i ett land där tex kristna artister vet att deras karriär är över om de inte är lojala republikaner.
Men mest av allt beundrar jag Greg Boyd som håller före att han tillhör ett annat rike. Det är också ett lika modigt som kontroversiellt uttalande i den "kristna" nationen USA.
Amerikas välsignelse är också dess förbannelse. Tanken att du är din egen lyckas smed. "The self made man" är naturligtvis attraktiv. Du kan lyckas, ansvaret är bara ditt, men du kan nå hur långt som helst. Vi känner till historierna om de två tomma händerna som blev fyllda av framgång. USA är byggt på denna filosofi. Den fick Karl-Oskar så väl som José, så väl som Cho, så väl som McGregor, osv att lämna allt för att söka (och kanske finna) lyckan "in the land of hope and glory".
Problemet kommer i hur man bedömer den som inte lyckats. Varför ska jag dela med mig av min framgång till en lat förlorare? Jag har minsann lyckats klara mig, det borde han också kunna. Idén att alla har samma chans, samma möjlighet att lyckas kan vara både stärkande och förintande. Allt tal om att "share the wealth" låter lätt som "kommunistisk propaganda" även för kristna republikaner.
Samtidigt gillar jag verkligen amerikanarna och USA. Hur som helst blir det spännande!
3 kommentarer:
Har ibland funderat över varför mina kristna vänner och bekanta anser det vara självklart att rösta åt höger. Ett av svaret har varit att vänstersympatisörer skulle vara så gudsfrånvända..."Känns lite som att dra alla åt vänster under samma kamm".
detta med att man måste rösta republikanskt för att vara respektabel kristen i USA är ju inte riktigt så enkelt. anekdot: jag pluggade teologi på den traditionellt konservativa och högerorienterade skolan Wheaton College. en av mina bästa kompisar är från innerstan i Chicago, puertorikansk pingstvän. kommer aldrig glömma när de vita anglo-saxiska evangelikalerna insåg att hon aldrig i hela sitt liv träffat en kristen republikan. och de hade förstås inte träffat en kristen demokrat. men de kunde ju skylla på att hon var en galen pentecostal. men detta stämmer ju även med katoliker som oftast är demokrater. och bland afro-amerikaner (även de kristna) är det ofta likadant (som t.ex. megachurchpastorn TD Jakes som oftast stöder demokraternas kandidater).
Tack Benjamin. Det var intressant!
Skicka en kommentar