Här är ett (egentligen två) ord inför 2009. Jesus säger: "Följ mig" till var och en av oss. Det spelar ingen roll vilka vi är, var vi är, om vi är misslyckade eller lyckade, höga eller låga, han kallar på oss och vi får följa honom.
Vi behöver inte vara perfekta, färdiga eller "framme", men vi måste vara redo att förvandlas efter vägen. Han tror nämligen på oss, han tror vi kan bli allt det han tänkt, han tror vi kan vara människor fyllda av kärlek, nåd, godhet och barmhärtighet. Han vill forma oss till sin egen likhet.
2009 kommer att bli spännande!
6 kommentarer:
Låt oss följa Jesus i tro och gärning. Vi får dock komma ihåg, att den stora skillnaden mellan sann kristendom och andra religioner ligger i detta: "Tro på det, som Gud har gjort för oss syndiga människor" Där börjar den sanna efterföljelsen.
Andra religioner och filosofier kan erbjuda mycket av moral och etik, dvs. Lagen, men den sanna kristna tron erbjuder TRO på det, som Gud gjorde för oss! Så att låt oss börja detta år i Vår Frälsares Jesu Kristi namn!
Mvh
Hannu från Småland
Hannu: Vår tro och vårt gensvar är naturligtvis viktig, men visst är perspektivet att Jesus faktiskt tror på oss fascinerande. För mig är det förresten svårt att se vattentäta skott mellan tro och gärningar. Läs Jak 2.
Sen är det här bara möjligt för oss att göra rätt pga vad Jesus gjort på korset genom försoningen. Det är bara möjligt därför att Jesus själv är med oss.
Ibland tror jag att vi alltför snabbt drar likhetstecken mellan gärningar och "Lagen". Jag tror inte att det finns någon konflikt mellan Paulus undervisning om nåden och Jakobs/bergspredikans betoningar av gärningarna. Det ena leder till det andra. Allt börjar naturligvis hos Jesus, han älskar oss först, han tror på oss först. Sen får vi gensvara med vår tro och sen med våra gärningar.
Håller du med?
Joachim!
Jag är inte antinomian, dvs. att jag skulle förkasta Lagen, inte alls och jag förnekar INTE heller helgelsen, det, som du kallar för vårt gensvar till Guds nåd i Kristus.
Jag menar, att många har stora problem med hur man får ihop Guds nåd och helgelsen.
Mycket beror på vilken syn vi har på synden och människans förmåga att göra gott och ont. Är frälsningen endast av nåd eller är det samarbete mellan människa och Gud?
Jag håller till fullo med om att vi ska predika Lagen, inte som frälsningsväg, utan Lagen klargör för oss vårt syndiga tillstånd så att vi bättre kan mottaga nåden. Det är viktigt att predika så, att man upplever konkret sin synd, människan är fördömd i sitt naturliga tillstånd. Men sedan när vi gång på gång tar emot nåden i Ordet och nattvarden, då börjar vi göra goda gärningar och får villigheten att förverkliga Guds vilja.
När den Helige Ande öppnar vårt inre öga se dessa verkligheter, då blir vi fria och frälsningen blir BARA av nåd och vi gensvarar med goda gärningar och jag förstår Jakob så. Om man talar om Guds nåd och tror sej vara frälst och leva hur man vill, då har man inte begripit sin syndighet inför Gud. Till en sann omvändelse hör även ånger, att man ångrar det onda man har gjort. Man erkänner kampen inom sej, Rom 7.
Detta är en viktig del i det kristna livet eller hur? Jag förstår inte riktigt vad du menar med " Gud tror på oss". En sådan formulering tycker jag är lite främmande. Eftersom jag på reformationens starka grund inte tror på Pelagius, då är frälsningen INTE samarbete mellan Gud och människa, utan det ges bara av NÅD. Vi har inte gjort något, som Gud behöver återgälda, vi har inga poäng hos Gud, nej, vi har bara gjort det, som bibeln kallar för synd, dvs. gjort uppror mot vad Gud har sagt. Då utväljer Gud att visa nåd mot den, som Han utväljer. Det är inte plats här att fördjupa sej i fråga om predestination, men vi får inte glömma bort detta, hur Gud visar sin nåd i kontrast mot det, som vi inbillar oss att prestera, Rom 9:14 -23. Vad starka ord!!
Jag menar, att vi människor här i världen är alltid i fara att komma bort från Guds synsätt och att förstå nåden. Vi lever här i världen bland människor och det är lätt att ta till sej Lagen på ett sätt, på det allmänt giltigt och allmänt religiöst sätt. Såsom Dalai Lama kunde instämma i Bergspredikan och dess krav just på det allmänt religiösa sättet. Men om man når frälsningen på gärningarnas väg, då var Jesu mission lik Buddhas. Men just här är skärningspunkten, Jesu försoning för min och din synd. Jesus var inte en vishetslärare, en ny Laggivare, utan gav sitt perfekta liv för oss.
Jag menar, att vi kristna inte får bli flummiga, utan predika det klara evangeliet, som man har gjort innan i Kyrkans historia, synd och nåd!
Hänger du med?
På reformationens goda grund
Hannu
Hannu: Det är alltid roligt att samtala med dig! Så här tänker jag när jag skriver att Jesus "tror på oss". Från början gav Gud människan ett väldigt förtroende att förvalta allt. Vi brast och sen vet vi vad som hände.
Men Gud ger inte upp när det gäller oss. När Jesus sen kommer och kallar några enkla fiskare, tulltjänstemän och allt vad de var, så tror han på dem! Han tror att dessa människor i hans kraft ska kunna förändra världen. Är du med?
Jag tror att samma sak gällde när han såg på skarorna och sa "Ni är världens ljus, ni är världs salt". Ingen annan trodde på trashankarna som stod där men Jesus gjorde det. På samma sätt ser han potentialen som finns i dig och mig om vi likt vetekornet dör för att uppstå i hans kraft. Är du med? Så tänker jag här. Bibeln är tydlig med att Gud älskade oss först, jag tror han även i den bemärkelsen "trodde på oss".
Joachim!
Tack för förtydliganden! Jag känner mej dock främmande för dina formuleringar. Dina formuleringar ter sej rätt så moderna. Jag förstår ditt resonemang, men jag finner det rätt så mänskligt.
Jag menar, att den mänskliga aspektens betoning är kyrkans problem. Vi har rätt så många exempel på "vad vi FÖRMÅR att åstadkomma i Guds namn." Jag menar att Livets Ord, dvs. framgångsteologin är utsprungen ur tro på människans förmåga. Det är lätt till hands att använda den retoriken. Så har det alltid varit. Jag vill inte förlöjliga de, som uppriktigt tror på detta.
För mej är huvudsaken att återvända gång på gång till Jesus Kristus och se på Guds Lamm, som borttager världens synd. Har ni ingen syndabekännelse i era gudstjänster? Jag tror, att vi förmår mer i Guds Rike, ju mer vi lär känna Guds kärlek i Hans nåd och att Han är vår Frälsare.
Då fördjupas vår tro och vi kan förmå göra Guds gärningar, när vi tror på Honom, som Gud har sänt.
Jag kan förstå, att talet om människans förmåga lätt attraherar även de kristna, men samtidigt kan det vara en farlig väg att människan blir stor och använder "gudomliga krafter" i sin tro.
När Paulus skriver sina brev, då ligger den första tyngdpunkten på vad Gud har gjort, innan han tar itu med problem och den etiska undervisningen. När man läser t.ex. Kolosserbrevet, kan man bara konstatera, att Kristi storhet och fullhet går över mitt förstånd. Kristus är ingen samarbetspartner precis som människa. Vi bekänner visst "Sann människa och Sann Gud". Redan detta innehåller ett mysterium, som vi inte kan greppa.
Jag tror, att vi bör komma bort från våra inomvärldsliga föreställningar och låta människor se på Gud i Kristus, som sonar människans synd och ger ett evigt liv.
Som jag har sagt innan, om våra medmänniskor inte förstår frälsningen och försoningen som vårt budskap, hur uppfattar de oss då? Dessvärre har många utomstående den uppfattning om oss, att vi gör goda gärningar, är allmänt moraliska och snälla. Var det det budskap, som vi skulle förmedla till vår omvärld? I det fallet skulle Jesus inte behövt dö. Vi har det mysigt och gott i våra ombonade kyrkor och vi bjuder på gemenskap och vi lyssnar på människors bekymmer och vi försöker att vara snälla och vi försöker motsvara människors "behov". Det låter så bra, men Kyrkans budskap bör vara det radikala evangeliet om frälsningen i Kristus.
Att tycka om Bergspredikans texter och uppmana att följa dem, låter väl radikalt och utmanande, men uppfyller vi DET? Eller blir vi som hycklare, som predikar och uppmanar folk till det och vi själva INTE gör det? Visst behöver vi Bergspredikan, som leder oss till att känna vårt syndafördärv och så kommer vi till Kristus. När Paulus upphöjer Kristus i sina brev, stannar han inte där, utan uppmanar till heligt liv och göra goda gärningar.
Låt oss inspireras i vår tro att se på Kristus, Heb 12:1-3
God fortsättning
Hannu från Småland
Hannu: Jag förstår inte, vad är du främmande inför? Tror inte du att Jesus på något sätt trodde på sina lärjungar? På dig och mig? Visst sa han "Jag ska göra er till människofiskare"? säger inte Paulus att Gud tom har bestämt att vi ska formas till hans sons bild. Jag vet inte hur du tar det men för mig så handlar det om att vi faktiskt kan förvandlas och att det är Guds tanke och avsikt.
Jag förstår inte heller problemen du ser med bergspredikan. Jesus talar ju om vad hans rike handlar om, riket som vi kallas till, riket annorlunda. Jesus är konkret och praktisk och han menar varje ord. Sen kommer vi till korta (precis som lärjungarna) men då finns nåden där. Tänker du helt annorlunda?
Skicka en kommentar