I dag så följde jag med min mor till ett stort köpcentrum här i stan. Hon ville ha lite hjälp att välja bästa Star Wars legogrejen till sin sonson. Det var en lång kö i leksaksaffären och framför oss så stod en liten mamma med två barn. Jag gissar att hon var från Afrika, kanske Somalia. Hon hade en ganska så heltäckande slöja så det var tydligt att hon var muslim.
Hon höll en rockring i handen. När hon väl kom fram till kassan så frågar hon vänligt på bruten svenska om det möjligtvis finns en mindre modell. Tjejen i kassan ruskar på huvudet och pratar högt och överdrivet tydligt (ni vet, du är en komplett idiot som inte förstår ett smack men jag gör mitt bästa ändå tonen). Nej det finns ingen mindre modell, och bara frågan framstod som hur korkad som helst. "Nå, så du ska inte ha den då!" Säger hon i kassan och sliter rockringen ur händerna på kvinnan. Kvinnan plockar då upp ett barnparaply som hon köper och hon lämnar affären med böjt huvud, kassörskan kan inte dölja sitt förakt. Där och då insåg jag att rasism och fördomar av värsta sort förekommer mitt i Borlänge, mitt i julhandeln.
Vad gjorde mig mest ledsen? Att jag inte fann mig att protestera. Istället konstaterade vi bara att vi varit med om något riktigt obehagligt. Varför är man inte beredd på sånt här?
Vad skulle du gjort?
8 kommentarer:
Skulle nog ha bojkottat leksaksaffären (köpt present nån annanstans), rusat efter kvinnan och försökt säga något som kunde uppmuntra henne.
Hellre det än ödsla tid på att läxa upp rasistiska expediter som sannolikt inte kommer att ändra uppfattning ändå.
Det här som du var med om påminner mig om kyrkan, sorgligt nog.
Kristna behandlar inte alltid varandra bättre.
Fördomar växer som tjockt ogräs bland vetet.
Borlänge är fullt av rasism, svenska motståndsrörelsen (patriot.nu) har väldigt starkt fäste i blg och falun.
Hej Joachim! Även om du missade tillfället finns det mycket du kan göra efteråt. Jag tycker du kan ringa till affären och klaga eller skriva en insändare i lokaltidningen. Om du kan ta reda på vem mamman är tycker jag du ska försöka få kontakt med henne och påpeka att du inte tyckte att expediten behandlade henne rätt. Skaffa gärna en rockring åt hennes barn också. Det är nog uppskattat.
Skriv en insändare i yrket dvs med din pastorstitel, representerande din församling. Vänd dig till den där kvinnan som blev otrevligt bemött och säg att 'jag såg dig, det var inte rätt det som hände dig, jag är ledsen att jag inte reagerade direkt men jag vill att du ska veta'.
Så skulle jag ha gjort. Det är ofta jag inte reagerar direkt heller! Man är rädd eller blyg eller så. Men ens handlingar går alltid att reparera.
Tänk inte på sannolikheten att just den här kvinnan läser din insändare. Det är viktigt på så många sätt att den som INTE blir diskriminerad står upp för den som blir det - offentligt! Jag är ofta den som ställer mig upp i olika sammanhang. Det kan blåsa rätt hårt. Jag är lika rädd som alla andra. Men ofta kommer folk till mig efteråt och säger nåt i stil med 'det var bra det där du sa, stå på dig'. Men det är offentligt man skulle behöva deras stöd. Vi måste visa att det inte är okej att gå på enskilda personer, genom att bilda en enad front. Så fungerar gruppdynamiken! Statuspersoner måste ta ställning.
(Det är fö därför det är så viktigt att det är just män som står upp offentligt mot våldet och diskrimineringen mot kvinnor, men det känns ofta som att bara de där ynka killarna i Piteå eller var de var har fattat det... håhåjaja)
Jag håller med Maja! Och jag hoppas att du berättar hur det gick, Joachim.
Tack för responsen! Det är såna har bloggposter man kanske enbart ska skriva om men gjort något ädelt och hjältemodigt. Men det där med en insändare får jag grunna på!
Usch, vad obehagligt! Ibland blir man helt enkelt så överrumplad, att man inte finner något att säga just i ögonblicket som det händer. Om du känner att du vill agera så här i efterhand istället, tycker jag att du ska vända dig till chefen för butiken och berätta vad som hände. Antingen ringa, gå dit eller skriva ett brev. De allra flesta chefer vill att deras anställda ska ge kunderna ett vänligt bemötande, allt annat missgynnar dem. De vill sälja och ha ett gott rykte. Även om du inte kan träffa mamman igen, upprättar du henne genom att berätta för butikschefen om den kränkningen du bevittnade. Det är viktigt att reagera när man ser att någon annan blir kränkt eller illa bemött.
Jag vet vad jag skulle gjort, jag skulle sagt till kassörskan, min erfarenhet säger mig dock att kassörskan inte skulle svara mig.
Bra inlägg. Verkligen.
God Jul :)
Skicka en kommentar