Några funderingar kring "splittring". Ständigt återkommer detta beklagande över hur splittrade vi kristna är. Jag vet att det skett (och sker) tragiska och onödiga splittringar. Men hur är det just nu? Är det här ett problem i Sverige idag? När jag läste teologi i Örebro för flera år sedan så var klassen väldigt ekumeniskt, i stort sett alla klassiska frikyrkor fanns representerade + en kille som läste till präst.
Jag vet av erfarenhet att människor som flyttar till en ny stad i väldigt liten grad bryr sig om vilket sammanhang församlingen de går med i tillhör, där man trivs går man med. De flesta konferenser jag är uppvuxen med har varit mer eller mindre ekumeniska med kristna från hela kartan. Jag undrar igen? Är vi då så splittrade?
Från början växte det upp församlingar runt om i det romerska riket kring den kontroversiella bekännelsen att Jesus är Herre. Dessa församlingar såg lite olika ut beroende på var de fanns, utmaningarna, bekymren och omständigheterna såg olika ut. Man möttes primärt i hemmen och ibland fick man rapporter från andra håll via kringresande personer som Paulus. Enheten var inte hierarkisk eller ens organisatorisk men självklart såg man andra med samma bekännelse som sina syskon. När vi möter splittring i Nya Testamentet så var det ett problem i lokala gemenskaper. Behöver vi krångla till det mer nu?
Läs också gärna Jonas Melins tankar om enhet som jag helt och fullt delar.
12 kommentarer:
Det pågår en intressant ekumenisk process mellan Sv Baptistsamfundet, Missionskyrkan och Metodistkyrkan vars mål är en ny gemensam kyrka.
Kanske kan det vara ett steg på vägen att visa att den organiska enheten kristna emellan också kan bli synlig?
Jag tycker nog att det faktiskt är hyfsat splittrat, både inom protestantismen och mellan protestantismen och katolicism/ortodoxi. Men begränsar man det till Pingst, EFK och några andra svenska frikyrkosamfund så är det kanske inte några jätteskillnader - förutom i dopsyn, nattvardssyn, ämbetssyn och andra detaljer... ;-)
Annars har jag har lite synpunkter på ditt sista stycke där du bland annat slår fast att "Enheten var inte hierarkisk eller ens organisatorisk". Det upprepas väldigt ofta här på bloggen och jag undrar vad du egentligen grundar det kontroversiella påståendet på? Jag har pratat med några disputerade teologer i församlingen om detta och de säger unisont att den uppfattningen bara är frikyrkligt drömmeri. Har du någon respons på det?
Johan: att den första kristna församlingen inte skulle ha varit organiserad eller haft någon form av hierarki (ledarskap), kan jag inte tänka mig att Joachim förnekar. Därom vittnar ju NT (inte minst Apg) ganska klart. Det jag kan tänka mig att Joachim syftar på är den mer episkopala teologi som växer fram efter hand, men även här måste man ju säga att detta sker ganska snabbt. Fröna kan man se redan i de pastorala breven (Tit, 1-2 Tim) och går vi sedan till Ignatius skrifter från ca 110 e.kr så finner vi ju en mycket stark betoning av biskopens betydelse....
Hur splittrade är vi egentligen? En mycket bra och framförallt relevant fråga.
Kanske det också är ett bevis eller signum på hur församlingen mår anno 2009
För många som står i den position som du gör Joachim, behöver ställa sig framför spegeln och utbrista: Är det tid att sluta låtsas nu?
För den som är intresserad har jag utvecklat dom här tankarna en aning på min blogg.
Input: Det är spännande, men jag tycker det är än mer fascinerande när dessa församlingar finner varandra på lokalplanet. Hörde idag Lasse Levén från Alunda. Furuhöjdskyrkans berättelse är spännande!
Tony: Det är mycket jag vill säga när jag ser min själv i spegeln! Men vad är det jag låtsas om??? Hänger inte med. Det enda jag förstår är att jag tillhör den mest ekumeniska generationen någonsin i Sverige!
Johan: Jag vill minnas att vi samtalat om det här förut Jag tycker det är så mycket i Jesu undervisning som talar emot en hierarkisk ledarskapsmodell.
Tänk på att Jesus i en extremt hierarkisk miljö gång på gång talar om riket annorlunda. Riket där de första blir de sista osv. Du minns ju också hur han förmanade lärjungarna när de började tjabbla om positioner. Paulus säger ju vidare "att när ni samlas har var och en något att komma med". Vi har Hebreebrevets undervisning om Jesus som vår ende överstepräst vi har Petrus betoning av "det allmänna prästadömet" osv.
Samtidigt har David naturligvis rätt. Jag tror så klart på ledarskap, NT undervisar mycket om olika gåvor och tjänster men aldrig att några är närmare Gud (prästens roll som medlare i GT). Vi är alla lärjungar på väg. Med våra olika förutsättningar och möjligheter får vi alla följa Jesus. Vi ska underordna oss varandra.
Jag tror NT lämnar utrymme för olika tolkningar här, faktum är att jag inte är säker på att såg precis likadant ut från början. Jag tror det finns frihet och variationer för olika ledarskapsmodeller. Problemet jag ser med din kyrka är att bara EN modell är accepterad. Märkligt tycket jag. Det leder till likriktad enhet medan jag tror mitt tänk leder till en "enhet i mångfald". Men du får förstås protestera ;-)
Nu menade jag inte specifikt just för dig Joachim. Vad jag är ute efter är alla dom som vill ge en bild av någonting som inte finns som om att det gjorde det.
INput. Bra kommentar! Om metodister och baptister kan bilda en synlig enhet så är ingenting omöjligt! :-)
David. Tack för svar! Jag håller med, och Ignatius position har naturligtvis inte poppat fram ur ett vakuum, utan traditionen som förs vidare av honom var säkert common knowledge bland dem som liksom honom stod apostlarna nära.
Joachim. Ha, vad kul att du hittade den gamla diskussionen. :-) Den tråden är faktiskt ganska läsvärd och visar klart på tydliga alternativ.
Nå, jag tycker inte riktigt att du kom i mål varken i Monicas blogg eller här. Att vi som lever så här långt efter Kristus skulle ha tolkningsföreträde före hans apostlar är främmande för mig.
Vi får nog hålla tillgodo med enhet i lärjungaskapet och låta den institutionella enheten vänta till himlen, eller åtminstone till nästa generation. Så på sätt och vis blir det här i världen en enhet på frikyrkofolkets villkor - men det är naturligtvis bättre än ingenting.
Johan: Vi blir nog inte överens när det gäller just det här, jag tycker dock du är lite oschyst när du skriver: "Att vi som lever så här långt efter Kristus skulle ha tolkningsföreträde före hans apostlar är främmande för mig." Om du läser mitt inlägg så ser du att jag citerar Jesus och hans apostlar (med en reservation, jag vet inte vem som skrev Hebreerbrevet). Möjligen kan du kritisera mig för tolkningar som kom EFTER apostlarna.
Jag förstår att det är vår syn på traditionen som gör att vi inte riktigt når varandra. Jag hävdar ju tex att de tidiga kristna (Ignatius och gänget som jag har stor respekt för men inte sätter lika högt som Paulus och grabbarna) av en massa olika skäl tog över Romarikets "tänk" kring ledarskapsorganisation. (Något jag tror Jesus anade skulle kunna hända, därav hans varning till lärjungarna om positioner) Både på gott och ont. För mig är det inte konstigare än att många sk mega-kyrkor, också på gott och ont, hämtar tankar och inspiration från managementlitteratur.
Håll med om att Jesus verkar peka på ett annat alternativ när det gäller ledarskap än de rådande hierarkiska modellerna från hans samtid?
Jag förstår inte heller vad du menar med "Vi får nog hålla tillgodo med enhet i lärjungaskapet"? Kan det finnas något större enhet än det? Om jag inte fattat Joh 17 helt fel så är det just till sina lärjungar Jesus talar om enhet i första hand. Det är väl större att vi båda bekänner Jesus som Herre än att vi har samma syn på tex Nattvarden, eller?
Sen hänger jag inte med på vad du menar med "enhet på frikyrkofolkets villkor". Jag menar tvärt om att det är de med mest komplicerad kyrkosyn (ämbeten m.m.) som sätter begränsningarna och agendan, i alla fall har det varit så i mina möten med SvK.
En liten tanke på detta vill jag lyfta fram. Vår individualistiska tid har gjort att även i kyrkan alla vill tro på sitt eget vis. Det behövs inga gränser rätt - fel. I den meningen är vi säkert mer splittrade än vi anar om vi jämför med tidigare tider. Denna splittring är inte av godo. Denna splittring är "mjuk", man har åsikter, som lätt går att byta. Man har inte reflekterat över sin tro utan hänger med och vill bli accepterad av alla. Jag uppfattar Joachims reaktioner just mot "kyrkliga hierarkier" lite felaktiga i den meningen, att du inte vill inse, att dessa personer anser kyrkoordningen viktig.
Man bör erkänna skillnaderna mellan olika kyrkor utan att försöka tvinga kristna relativisera sin bekännelse. En sann kristen gemenskap fungerar bäst i ekumenisk mening, när man erkänner sin bekännelse och samtidigt kan visa respekt och kärlek mot dem, som har en annan bekännelse.
Jag tror inte på dessa Mega-frikyrkor utan tydlig bekännelse och tro. Det blir bara flum och de kommer att dö ut i längre perspektiv. Kolla bara, vilka kristna kyrkor som har klarat i längre perspektiv och kolla vilka som har gått i graven. RKK, SvK, och andra,som har klarat hittills, men ÖM, Fribaptisterna, Helgelseförbundet och nu kommer försvinna SMK, MK och SB, så snart bakar man ihop hela frikyrkligheten, där man har förlorat sin bekännelse och identitet och missions-evangelisations arbete kommer att dö ut. Jag vet väl, att Joachim inte vill detta, men att jämka ihop alla kristna från olika håll kan få oönskade resultat och ett enkelt studium om frikyrkostatistik visar att vi är på den vägen.
Mvh
Hannu från Småland
Hannu: Jag förstår inte vad du menar? Inte heller jag tror på flummiga mega-frikyrkor. (har jag någonsin skrivit det? Vad är det förresten?) Du har rätt i att vi ska respektera varnadra, min poäng är att det alltid förväntas att vi med en mindre komplicerad syn på det hela ska vika oss. Det är det jag är kritisk till. Respekt måste väl betyda ömsesidighet. Eller?
Du spår en snabb död för den kristna församlingen i Sverige. Jag tro du har fel. Helt fel! (Annars borde jag byta jobb illa kvickt, eller hur)
Allt Gott!
Joachim
Joachim!
Apropå "frikyrkodöden". Jag har ALDRIG sagt snabb utveckling. Men jag ser ÄNDÅ att utvecklingen går åt fel håll. Utvecklingen sker INTE så dramatiskt och det kan vara just problematiskt, att se på VERKLIGHETEN. Helt kallt taget, den kristna pressen har kollapsat. Det är inte så länge sedan, vi hade Dagen, Evangelii Härold, Missionsbaneret, Trons segrar, Upplysningens Vän, Tro (Trosvittnet), Svensk Veckotidning, Vecko-Posten, och flera andra tidningar. Idag finns Dagen och Världen Idag och Sändaren, ja EFS har kvar Budbäraren och ELM-BV har kvar alla sina tre tidningar. De kristna skivbolagen finns inte längre och bokförlagen har gått ihop i Libris. Det som är kvar utöver är i privata händer, gäller både musik och böcker. De kristna kyrkorna har förlorat greppet där. Situationen borde leda till vidare funderingar. Jag uppfattar att man resignerar. Pingströrelsen var stark i sitt engagemang ända till 80-talet, men nu är man på nerförsbacke, inte SNABB, men man tappar knappt 1000 medlemmar per år.
Jag förstår, att den ekonomiska situationen blir ohållbar och då visar PENGARNA sin makt att man börjar bygga ekumenik för att förbättra sin ekonomi. Det kan hjälpa ett tag, men om det nya samfundet inte grundas på tydlig teologi, kommer det också bli mindre och mindre. Utvecklingen behöver inte vara så snabb, men ändå tillräckligt tydlig, tyvärr.
Jag tror inte på kristenhetens undergång, utan det kommer växa andra rörelser och kyrkor med tydligare profiler. Få se. Och just detta leder mej till att fråga "Vad håller jag på med?" Den kristna tron är något stabilt, sådant, som består i tidens stormar och dessa kyrkor, som har förlorat sin identitet, lever farligt.
Jag har inga universella svar på den negativa utvecklingen. Jag tror dock, att de mer bekännelsetrogna kyrkor kommer att överleva. Att värna om liberal ekumenik är helt fel väg att gå. Som jag har lyft fram tidigare ELM-BV, vill jag påpeka, att man satsar inte aktivt på ekumenik med alla kyrkor, utan man satsar på förkunnelsen på sin bekännelses grund och vill rikta det till ungdomen och se till att man börjar ta hand om sina barn i form av söndagsskola, sedan ungdomsverksamhet och inte minst i konfirmand-undervisningen. Man gör allt att bevara bokförlaget och tidningarna. För det andra att hålla missionen levande, man satsar på "korttidare", ungdomar anställes påkortare tider för skol-ungdoms evangelisation. För det tredje, man tar hand om predikantkåren, dessa, som är avskilda till predikoämbetet och respekterar denna ordning.
Jag menar inte, att alla inom ELM-BV är överens i ALLT, tvärtom finns det lite olika falanger, men i det viktigaste är man på samnma linje. Och låta olika falanger ha sin frihet utan att börja strida.
Jag förstår inte riktigt vad du menar i samband med ekumeniken med typ SvK.
Jag menar, att om SvK-folket håller vid sin ämbetssyn, kan du INTE kräva, att SvK-folket ska negligera det, därför att du är liberal i den frågan. För din del ska det väl inte skapa problem, när du tycker ändå, att det kan vara si eller så? Motsvarande sätt ska SvK respektera din dopsyn, att de icke-troendedöpta är odöpta enligt din bekännelse och följaktligen inte kan delta i nattvard i en baptistförsamling. Vi behöver inte vara för mesiga utan raka och ärliga i ekumeniken. Då kan det byggas ekumenik, så mycket som det är möjligt på ärliga grunder eller hur?
Mvh
Hannu från Småland
Hannu: Okej, tack för din förklarlig.
Skicka en kommentar