Hur du tänkt på det absurda i att allt är så enkelt för vissa (kristna) människor, de vet alltid vad som är sant. Inga tvivel, inga funderingar allt är ständigt självklart.
- Vilken bibelöversättning?
Inga problem. Vi vet vilken som är "bibeltrognast"
- Svar och vitt?
Vad snackar du om din flummis, vi tror inte på några gråzoner...
- Himmel och helvete?
Vi vet precis vilka som kommer vart, passa dig!
- Eskatologin, den yttersta tiden och hela antiktrist köret?
Vi vet allt om tidstecknen, du blir med all säkerhet lämnad kvar...
- Det här med miljön tycker jag känns angeläget...
Allt ska brinna! BRINNA!
- Teologi då?
Det finns bara ett sätt att förstå. Vårt!
- Men visst kan väl Gud verka på olika sätt?
Nej! Han verkar bara på MITT sätt!
- Ja men det här med olika tolkningar?
Tolkningar? Din liberalteolog!
- Katolikerna?
Inga problem, vi vet allt om hur fel de är...
- Ja men Livets Ord då?
Sluta! Alla vet väl vad de vill nu för tiden...
- Kyrkflykten då?
Alla vet väl hur usel frikyrkan är konstigt att det nån kvar...
- Emerging Church då, det verkar fräscht?
Lägg av, det är villolära för det har jag sett på YouTube
- Ja men är nått bra då?
Ja visst! VI är bra!
- Men hur ser livet med Jesus egentligen ut?
Va! Har du fastnat i lagen? Du behöver nåden din självrättfärdiga usling!
- Okej, men..?
Inga men, Vi VET!
- Jo, men..?
Tig! Villolärare!!!
Vi som inte alltid vet det där och hundra andra saker får väl fortsätta ställa våra frågor, vrida och vända och blogga på. Känner du igen dig mer i frågorna är i de självklara svaren ovan och liknande så är du välkommen hit till Kolportören och fundera med oss andra.
21 kommentarer:
När jag var tonåring hörde jag en predikant säga: "När jag var 16 år visste jag allt. Ju äldre jag blivit sedan dess, desto mindre vet jag".
En del verkar förbli 16 under hela livet...
Vilket klockrent inlägg, och kommentar av David Nyström! Jag är också en sån där som ständigt har frågor och det tror jag är utvecklande!
Joachim,
Storlog mig igenom det mesta av ditt inlägg... :-)
Fast jag vet inte om du menade det humoristiskt?
Välkommen till min blogg om du behöver andas ut från korvstoppningskristendomen emellanåt...!
Alla: Tack!
Charlotte: Jag menade det hela lite tragikomiskt, det är inte min verklighet men jag möter den lite för ofta, i alla fall i delar av den "kristna" bloggvärlden. Sant! Din blogg kan verkligen vara ett andhål.
:)
/Jonas Lundström
Tänk så mycket lättare det var att ha åsikter om vilken Bibel som var "närmast grundtexten" och därmed bäst, innan man började läsa de bibliska språken...
Allt som oftast - de med minst kunskap har starkast åsikter
Det roliga är att du kallar alla som är oeniga med din filosofi för farise, medan sanningen är att du är närmare farisismen än nån av kritikerna.
Fariseismen lärde att människan var fri även i andligt avseende
Johannesevangeliets tredje kapitel inleder med att konstatera att: »Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus» (v. 1). En bakgrund har givits till det samtal som följer. Farisén frågar: »Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom» (v. 2). Kristus svarar: »Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike» (v. 3). Förklaringen kommer i v. 6: »Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.» Jämför Rom 8:7: »Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.» [1]
I Johannesevangeliets 8:e kapitel bemöts Kristi ord om evangeliets befriande kraft av de fariseiskt påverkade judarna med invändningen: »Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du då säga att vi skall bli fria?» (8:33). Professor Odeberg förklarar den ideologiska bakgrunden till ett sådant uttalande: »En av själva grundpelarna i fariseernas hela åskådning och i hela deras på denna åskådning grundade etiska strävan och förkunnelse, var att den som ägnade sitt liv helt och hållet åt att uppfylla Guds vilja sådan den var uppenbarad i lagen, han ägde därigenom sanningen och var en fri människa... att inrätta sitt liv efter Guds lags föreskrifter, normer och regler. Detta var särskilt möjligt för Israel, som ingått i förbund med Gud att följa hans lag och vara hans folk» (Hugo Odeberg, Fariseism och kristendom, Uppsala 1980, s. 42f). [2]
Den fariseiska judendomens bön i synagogan lyder: »Min Gud, anden som Du givit mig är ren.» Liksom grekerna kom den fariseiska teologin att hysa den uppfattningen att Gud, trots syndafallet, lämnat kvar en gudomlig gnista i människans inre. Orenheten kom sålunda inte inifrån utan utifrån. En människas orenhet beror följaktligen på hennes fria val, när hon väljer den onda böjelsen (»jesär haara») framför den goda böjelsen (»jesär tov») eller omvänt tyglar den onda böjelsen och låter det goda inom sig dominera. [3]
Kristus frånkänner människan frihet i andlig bemärkelse
Diametralt mot detta tänkande står Kristi förkunnelse: »Det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser» (Matt 15:18, 19). »Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet» (Matt 23:25). [5]
Kristus frånkänner människan en inneboende förmåga att fritt välja mellan den onda och goda böjelsen. Farisén Nikodemus fick inga fromma utläggningar som svar på de religiösa grubblerierna. Han ställs obarmhärtigt inför det skriande problemet i den egna själen. »Det som är fött av köttet (syndig natur) är kött (syndig natur)» (3:6). Den naturliga födelsen gör ingen till ett Guds barn. »Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt» (3:7). Detta kan jämföras med Pauli ord i Ef 2:3: »Av naturen var vi vredens barn». Av naturen dvs av födelsen. [6]
Inte ens släktskapet med Abraham eller omskärelsen (utan tro) garanterar barnaskap hos Gud. Till judarna, som trodde sig vara fria inför Gud, säger Kristus: »Ni har djävulen till er fader: Och vad er fader har begär till, det vill ni göra» (8:44). [7]
Odeberg kommenterar: »Fariseismen säger: Människan skall vilja det goda, och hon kan vilja det goda. Den som vill det goda och försöker göra det goda, hon blir en god och rättrådig människa. Den kristna etiken däremot är grundad på insikten om människans väsen och säger: människan kan av sin natur varken vilja det goda eller göra det goda» (H. Odeberg, s. 49). Kristi ord i Joh 8:44 kan jämföras med Ef 2:2, orden om den ande som nu är verksam i olydnadens söner» eller 2 Tim 2:26 »de gör hans (dvs djävulens) vilja». [8]
Kristus lär att den andliga friheten är ett Guds nådeunder
Frälsningen står enligt Kristi förkunnelse aldrig att finna inom människan utan alltid utom henne. Farisén Nikodemus får del av det glada budskapet: »Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv» (3:16). [10]
Bakgrunden anges i de föregående verserna. Kristus målar ett bekant motiv för Nikodemus. De israeliter som angripits av giftormar, som det talas om i 4 Mos 21, de hade ingen egen förmåga eller egen kraft att lita på. De var dömda att dö om inte Gud lovat att var och en som såg upp mot kopparormen, som upphängts på en stång i lägret, skulle bli botad eller helad (4 Mos 21:6-9). »Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv» (3:14, 15). Seendet av den på stång upphängda ormen av koppar, var instrumentet för att tillägna sig helbrägdagörelsen: »må var och en som har blivit ormbiten se på den, så skall han bli vid liv» (4 Mos 21:8). På samma sätt blir tron på den på korset upphöjde Kristus instrumentet för att tillägna sig frälsningen: »Var och en som tror på honom skall ha evigt liv» (Joh 3:15), den som tror på honom blir inte dömd» (3:18). [11]
Kristus talar till de fariseiska judarna i Joh 8 om tron på Honom
»Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria» (Joh 8:31, 32). Men tron uppfattas aldrig som något som framspringer ur människans eget goda inre. Tron beskrivs som ett skapelseunder, då Gud av en andligt död gör en levande. Det handlar om att födas på nytt (3:3) eller bli född ovanifrån, »Det som är fött av Anden är ande» (3:7), att befrias ifrån ett andligt slaveri under synden (8:34) och djävulen (8:44). Det handlar inte om att göra sig levande - utan att bli levandegjord, inte att låta sig födas utan bli född, inte att frigöra sig utan att bli befriad. I omvändelsen och pånyttfödelsen är människan passiv och blott Gud själv aktiv. Den tro som uppstår är ett Guds nådeunder. [13]
Jämför härtill Fil 1:29: »Ni har fått nåd... att tro,» Fil 2:13: »Gud är den som verkar i er både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske,» Joh 6:44: »Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom.» I Joh 15:5 säger Kristus: »Utan mig kan ni ingenting göra» och i Matt 11:27 säger han: »Ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.» [14]
Kristus lär att den andliga friheten kommer till människan genom Ordet och dopet
Nikodemus får evangeliet om Kristus och hänvisas till det medel Kristus använder för att överföra frälsningen, nämligen dopet (jfr Tit 3:4-5, Ef 5:25-27, Rom 6:4, Gal 3:27): »Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike» (3:5). Lika lite som människan vid sin fysiska födelse kunde »hjälpa till» eller »samverka», lika lite kan människan medverka vid sin andliga födelse. »Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden» (3:8). Lika lite som människan kan påverka väderleken - vindens sus - lika lite kan människan vara delaktig i eller påverka Andens verkan i den nya födelsen. Detta konstateras också inledningsvis i Johannesevangeliet, där det heter om Guds barn: »De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud» (1:13). [16]
Kristus säger till de av fariseism påverkade judarna: »Sanningen skall göra er fria» (8:32). Det står inte: Ni skall befria er själva eller låta er befrias. Människan kommer inte till Sanningen. Det är Sanningen som kommer till oss, gör oss fria. Människan är det passiva objektet (den som blir omvänd), medan Guds Ande beskrivs som det aktiva subjektet (den som omvänder). [17]
Det är viktigt att betona att det inte är vilken sanning som helst som avses, när Kristus säger att Sanningen befriar. Han inleder meningen: »Om ni förblir i mitt ord...» (8:31). Liksom Nikodemus blev hänvisad till dopet (3:5) blir judarna i kap. 8 hänvisade till Ordet, Kristi eget Ord. Liksom dopet tillskrivs den pånyttfödande kraften (Tit 3:4, 5, Joh 3:5) så tillskrivs Kristi Ord, evangelium, den pånyttfödande kraften i Skriften. Vi läser Jakobs brev 1:18: »I kraft av sin vilja födde han oss på nytt genom sanningens Ord» och i 1 Petr 1:23: »Ni är födda på nytt... genom Guds levande Ord». [18]
Ingen kan alltså tillkämpa sig frälsningen. Kristus är den som lever, lider och dör för förlorade syndare. I den processen kan vi inte delta. Vi kan inte bära fram Kristi offer på nytt. Det är fullbordat på Golgata kulle en gång för alla. Men inte heller tron kan vi tillkämpa oss. Evangeliets Ord, Guds levande Ord går ut och människor hör budskapet om Kristus (Rom 10:14-17). Där tron tänds är orsaken till trons tändande helt och hållet Guds Den helige Andes verkan i Ordet. Frälsningen är av nåd allena - från början till slut. [19]
Trons tändande beskrivs i Skriften som ett lika stort under som själva skapelsen (2 Kor 4:6). Ibland argumenterar vissa att omvändelseappellen i Skriften: »Omvänd er», gör sinnesändring, skulle förutsätta att det hos den oomvända, opånyttfödda människan skulle finnas en inneboende förmåga till gensvar, att man skulle kunna välja. Men lika lite som den fysiskt döde Lasarus (Joh 11:14-39) kunde göra sig levande - kan den andligt döde (Ef 2:1f) göra sig levande. Liksom Kristi ord »Lasarus, kom ut! (Joh 11:43) hade den gudomliga kraften att göra Lasarus levande, så äger Kristi Ord i evangeliets förkunnelse i dag den gudomliga kraften att av en andligen död människa göra en levande. Kristus kallar detta i Johannesevangeliets tredje kapitel för pånyttfödelse, (v. 3, 5, 7, 8). I 2 Kor 5:17 kallas det ny skapelse (jfr Gal 6:15). I Romarbrevets kapitel 6 kallas det för uppståndelse. [20]
Fariseerna uppfattade omvändelsen i första hand som en moralisk förändring av levnadsmönstret. Kristendomen kommer med budskapet om en förändring som redan är skedd. Budskapet om hur Kristus blidkar Guds vrede genom att offra sig själv som mänsklighetens ställföreträdare. Detta budskap, evangeliets Ord om syndernas förlåtelse är det gudomliga medel Gud använder för att vända människan till sig. Detta budskap har den gudomliga kraften att förvandla stenhjärtat till ett troende hjärta som förtröstar på Guds oförtjänta nåd i Kristus. [21]
Skriften lär att förkunnelsen får två olika mottaganden
Johannesevangeliet 3:e kapitel förtäljer inte farisén Nikodemus reaktion på Kristi predikan om synd och nåd. Men vi möter samme man i Joh 7:48-52 som försvarare av Kristus och han finns vid Kristi grav (Joh 19:39). Av detta kan vi anta att Kristi Ord till Nikodemus verkligen hade trängt in i hans hjärta. Reaktionen på Kristi förkunnelse för de av fariseism påverkade judarna blev annorlunda. Texten säger att de »tog upp stenar för att kasta på honom» (8:59). Så ser vi illustrerad den dubbla utgången av Kristi Ords förkunnelse. Somliga tror, andra förkastar Ordet. Vi har att hålla fast vid Skriftens sanning att Gud älskat världen (Joh 3:16) och vill att alla skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen (1 Tim 2:3f) och att de som till sist blir saliga och frälsta blir det, inte på grund av egen förtjänst eller värdighet utan uteslutande på grund av Guds nåd allena i Kristus Jesus vår Frälsare.
Det är nog ganska problematiskt med oss som alltid envisas med att tänka komplementärt också: "du tänker så ja, intressant", "ja, så kan man ju också se på det". I´m one of them :) Vi vet aldrig någonting riktigt riktigt, är som halvsunkna politiker som lyckas hålla samtalet igång utan att någonsin besvara några frågor. Men, resan är ju målet :) Du sätter fingret på nåt viktigt, men jag vet inte riktigt vad. (I min bibel har jag skrivit varningstexter i marginalen för liberalteologi, men anteckningarna gjordes många år innan jag fick en susning om vad liberalteologi var för något. Det viktiga var ju att jag visste att det var fel den dag det dök upp, så jag inte lät mig bedras:))/SkåneMartin
Joachim, jag förstår vad du vill komma åt, men skulle Jesus ha klarat att svara "rätt" på alla dessa frågor? Utan en stark övertygelse att om att just han hade rätt så skulle han knappast gjort det han gjorde... Vem skulle åka ut som misionär till annat land utan en strk övertygelse, etc?
V L R: Tips, skriv kortare, detta är en blogg-diskussion och inte ett forum för predikningar eller debatt-artiklar. Åtminstone jag orkar inte riktigt läsa det du skriver när det är så långt.
Tomas. Jag förstår verkligen Joachim, men samtidigt ligger det något i det du säger. Vissa (inte Joachim, dock) har problem med bara att man uttrycker en tydlig övertygelse. Men alla har övertygelser, och ofta går inte allas våra övertygelser ihop. Det måste vi orka leva med på något sätt.
/Jonas Lundström
För att ganska nyss haft idétorka för bloggen och inte vetat vad du skulle skriva är det helt fantastiskt vilka texter du producerar nu! Alla de tre senaste har varit riktigt starka tycker jag. Det finns hjärta, det finns nerv, det finns personligt engagemang. Och så är de klockrena därtill. Verkligen kul att läsa!
Allt ska brinna. BRINNA! - jag storler här framför skärmen och känner igen mig så väl i alla exemplen. Det är ofta sådär det är även om jag som medlem i EFK som jag tycker är ovanligt öppet för ifrågasättanden. (men å andra sidan är jag inte pastor förstås)
Jag kom och tänka på när jag var med i Trosrörelsen, då en kamrat nös och en annan kamrat tittade misstänksamt på honom och sa: "Hur är det med dig, har du syndat eller..."
Idag skrattar jag gott år alla dessa historier. Men i botten av dem finns en tragedi - att inte vara rotad i Jesu nåd. Den osäkerhet som präglade mig och mina kamrater under denna tid kunde man vara utan.
Björn
http://bjornhorst.wordpress.com/
Jag måste säga att jag möter väldigt sällan människor som uppfyller den karikatyr som du målar upp. Däremot möter jag lite oftare människor som slåss mot människor som de uppfattar uppfyller den karikatyr du målar upp.
Det är väldigt farligt att måla upp allmänna karikatyrer på kategorier av människor som man uppfattar sig stå i opposition mot eller ha problem med. Det har jag själv fått uppleva flera gånger – alltså, jag har gjort så och det har aldrig varit särskilt fruktbart.
Men, det är klart att det ligger något i det du säger. Jag tror dock att slutsatsen vi ska dra av din observation är att vi måste fokusera mer på den teologiska argumentation som ligger bakom ett påstående, snarare än att hänföra den teologiska ståndpunkten i sig till ett uppfattat teologiskt system som vi gillar eller ogillar.
Till exempel: om man idag är präst i Svenska Kyrkan och hyser vissa tveksamheter kring samkönade äktenskap, så finns det en viss risk att man klumpas ihop med kvinnoprästmotstånd och missionsprovinsande. På samma sätt kan man om man inte hyser tvivel kring samkönade äktenskap bli ihopklumpad med "de politiskt korrekta", "de liberala" och så vidare. Det är ju inte så enkelt.
Allt detta för att säga: bara för att man är säker på sin sak i en viss fråga eller kanske många frågor behöver det inte betyda att man gjort det enkelt för sig. Det beror på om det finns en underliggande teologisk argumentation som håller ihop.
Sen finns det ju vissa av dessa som ständigt klantar till det för sig när de ska förmedla denna argumentation. Det är kanske dem du karikaterar?
Alla: Tack för all respons!
Ett extra välkommen till er som kommenterar för första gången!
Vita Luna Records: Snälla försök vara lite kortare, det är svårt att hålla koncentrationen uppe.
Till er som varit aningen kritiska till min approach vill jag säga att jag ser farorna. Faktum är att jag skrev det här inlägget för över en månad sen och det har legat och "mognat". När det sen hettade till här i de senaste inläggen så fyrade jag av det hela.
Tomas, du undrar om Jesus hade svarat rätt. Jag tror det beror på vem som frågat. Jesus var ju tuff mot de tuffa men oerhört tillmötesgående mot de som såg sitt behov av honom. Den frågan är rannsakande att tänka på. En sak till, det är inte övertygelser som sådana jag har problem med, tvärt om, men det är ovilja att förstå och tänka sig in i andra perspektiv som jag reagerar mot. Hade hoppats det framgått tydligare.
Mattias: Tack för sitt perspektiv! Jag tror jag förstår hur du resonerar och jag tar till mig av din kritik mot mitt sätt att karakterisera visa människor. Egentligen gillar jag det inte alls, kanske var det olyckligt. Jag gjorde det därför att jag själv skulle ha fyrat av samma svar en gång (Inte när jag var 16 kanske tom när jag var 20...)
Jag håller också med dig om att intoleranta människors intolerans nästan är lättare att hantera än sk toleranta människors intolerans. Där vill jag absolut inte hamna.
Bara så ni vet. Jag är fullkomligt fanatiskt inbilskt övertygad om ganska så många saker. Kändes skönt att säga det ;-) Fortsätt gärna att reagera!
Tänkte först kommentera en sak jag sa innan:
"Det har jag själv fått uppleva flera gånger – alltså, jag har gjort så och det har aldrig varit särskilt fruktbart."
Eller, snarare: jag gör det mer eller mindre ganska ofta och jag vet att det inte är bra.
Egentligen var det jag skrev inte tänkt som en kritik, mer ett sätt att komplettera – givetvis finns det människor som tror sig sitta inne med alla svar, men att vi ser dem och förargar oss över det måste inte innebära att vi raljerar eller på annat sätt misstänkliggör alla som är säkra på något.
Mattias: Vi är överrens. Jag håller med dig att det aldrig är rätt att "raljerar eller på annat sätt misstänkliggör alla som är säkra på något." Jag ville med mitt inlägg spetsa till det hela och provocera men. If that's the way it came across, I am sorry!
Hehe. Jag läste just igenom kommentarerna till ditt inlägg om villolära.
Tjena, mittbena! Jag klär mig i lite säck och aska.
Att säga att allt är så enkelt vore en ren och skär lögn, inte bara för sig själv, utan också inför Gud.
"My way" har inte på något sätt varit spikrak sen den dagen jag mötte Jesus. Den har varit kantad av misslyckanden, jag har fallit, men alltid förr eller senare rest mig upp igen. Ja, jag t.o.m tvivlat, jag har haft mörka stunder där jag ifrågasatt hela Guds existens. Visste du att grundaren av Metodistkyrkan John Wesley hade rikiga djupdykningar i tvivlens gropar? bland en av dessa "stora" gudsmän.
Jag är helt övertygad om att många som det kan vara så enkelt för, i själva verket inte alls är så rotade i tron, det är bara det att man vill inte prata om det, hemska tanke att ifrågasätta Gud...
Men om inte Gud tål att ifrågasättas, ja, då är han ingen fullkomlig Gud.
Det finns några ord som gör att man likväl kapitulerar i slutändan
och det är dom ord som Petrus utbrast till Jesus:
Till vem skulle vi gå?
I en av sina låtar sjunger Roland utbult sä här: Inte är det enkelt, men det går ändå
http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/02/bibelskola-och-rob-bell.html (point being- jag melder mig inte på kristna kurser/bibel skolor för att jag tror mig veta allt).
Allt ska brinna! BRINNA!
# Personligt tycker jag man faktiskt borde brinna det meste som har med kyrkan att göra i Sverige, precis som vi omvänder oss och dör bort ifrån saker i våran personliga liv- borde också kyrkan göra det.
Teologi då?
Det finns bara ett sätt att förstå. Vårt!
# Bibeln är ju objektiv, och det står ju klart att Jesus är inte en flertal sanningar- utan sanning i bestämd form. Köttet står nog här i vägen, men i bunnen och botten finns det bara ett sätt att förstå.
Men visst kan väl Gud verka på olika sätt?
Nej! Han verkar bara på MITT sätt!
# Bibeln är ganska klar med att han verkar på olika sätt.
Ja men det här med olika tolkningar?
Tolkningar? Din liberalteolog!
# Det är sant. Det finns inte flera tolkningssätt, vägen är smal och inte bred. Dock så går vi i en väg i helgelse, var vi för förnyat sinne- och allt eftersom vi för förnyat sinne- kan vi också bättre förstå va vi läser.
Katolikerna?
Inga problem, vi vet allt om hur fel de är...
# Säkerligen lika bra människor som dig och mig. Men de har frafallet ifrån sin egen tradition och Guds Ord.
Ja men Livets Ord då?
Sluta! Alla vet väl vad de vill nu för tiden...
# Nej men det spekulueras mycket. Själv är jag gladare för dem i dag än va jag var för två år sedan.
Kyrkflykten då?
Alla vet väl hur usel frikyrkan är konstigt att det nån kvar...
# Kyrkan består av människor- samlingar av människor kommer alltid vara usel. Allt beror ju på vem som ledar församlingen, och vem man ödmjuker sig under- alltså vem man låter vara huvud.
Emerging Church då, det verkar fräscht?
Lägg av, det är villolära för det har jag sett på YouTube
# Samt ljussnat på flertal predikingar. Se senaste video på min blogg- youtube ja- men tre timmar lång genomgång! Fråga dig själv "var kommer denna andligheten ifrån?" samt "Var hittar jag Jesus i deras förkunnelse (dvs är det Kristi centrisk?)?"
Ja men är nått bra då?
Ja visst! VI är bra!
# Mycket bra här och där...själv är jag inte aktiv i nån församling- och ser mig själv inte som bra! - Är ju baby i Kristus!
Men hur ser livet med Jesus egentligen ut?
Va! Har du fastnat i lagen? Du behöver nåden din självrättfärdiga usling!
# Haha, vi ska vara lika heliga såsom Fadern är helig, med andra ord vara Kristi lik (smak på den- eller jämför dig själv- så ser du hur långt du och jag har kvar av våran helgelse!).
Okej, men..?
Inga men, Vi VET!
# :)
Varför det är så enkelt!? Alltså... jag vet inte om livet är enkelt...
Men tron, ja den förblir en dårskap (1 Kor 1:18-25) och i den meningen finns det en enkelhet i den som vi inte kommer åt genom våra försök att förnuftsmässigt förstå eller tillrättalägga livet, frälsningen, teologin mm
Kyrkan i Sverige har tyvärr förlorat väldigt mycket mark i takt med att enkelheten i tron blandats upp med rationalitet och modern filosofi...
Jag bejakar det mänskliga intellektets alla förmågor och våra möjligheter till utveckling, men vi behöver också veta när det är läge att lämna över och bara lita på att "så står det i Bibeln".
Skicka en kommentar