I dag ska jag inte predika, jag ska bara hålla i gudstjänsten som förövrigt kommer att fylla kyrkan, alla andra församlingar kommer till oss idag på vår ekumeniska satsning. Spännande!
Det ger mig hur som helst tid att posta ett intressant klipp. (Hittade det här) Det är Rob Bell som intervjuar Shane Hipps.
Hur är det nu med budskapet som vi ibland tror kan förmedlas genom vilka medier som helst. Är det verkligen så?
Rob Bell Interviews Shane Hipps About Technology from Deadly Viper on Vimeo.
Tankeväckande eller hur?
19 kommentarer:
Nej tyvärr Joachim- budskapet/innehållet är på inga sätt det samma.
"Man är inte kristen för att man gör goda gärningar, men en kristen gör goda gärningar"- Martin Luther (kring tidigare inlägg om gärningar).
Tron som frälser, tron som formar, tron som upprättar- allt genom nåd.
Jag håller till fullo med Vita Luna Records.
Det är med sorg i hjärtat, när man kan konstatera, att förkunnelsen har förvandlats till trevliga café-möten och annat samkväm utan det allvar inför det heliga, som präglade tidigare generationer i frikyrkor. Det är skrämmande utveckling, att man håller på att förlora sin identitet och allt blir mer eller mindre tillåtet.
I våra sammanhang (SAM) har man firat "gudstjänst" idag under ledning av en man, som har uttryckligen sagt, att det inte är nödvändigt med predikan, Ordets förkunnelse i sk. gudstjänster. Som en vanlig kristen går jag inte till dessa tillställningar, som bär namnet att vara något, som de inte är.
Är det inte märkligt, att flera frikyrkliga börjar inse, att i Svrenska Kyrkan, som är så hårt kritiserad, finns det många troende kvar, som håller fast vid predikans centrala roll i gudstjänstfirandet. Frikyrkor kan bjuda på ungdomsverksamheter, café-möten och annat liknande. Detta är naturligtvis någon heltäckande bild om situationen i vårt land, men jag tror, att det ligger något i min spontana reaktion.
Problemet ligger naturligtvis i vilken bibelsyn och församlingssyn och gudstjänstsyn man har. Är allt utbytbart och är allt lika bra?
När det teologiska samtalets tyngdpunkt ligger på HUR i stället för VAD, bör varningsklockorna börja klinga i våra frikyrkliga öron!
Hannu
från Småland
Jag skrev lite snabbt och slarvigt.
Det bör vara:
"Detta är naturligtvis inte någon heltäckande bild om situationen i vårt land, men jag tror, att det ligger något i min spontana reaktion."
Hannu
Postade en lång artikel i dag: http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/03/rob-bells-abstract-elvis.html
Vita Luna: Jag hänger inte riktigt med hur du får in Luther i ekvationen? Det här handlade väl inte om gärningar vs nåd. Eller? Jag ville med det här klippet bara problimatisera och samtala vidare kring något som jag själv säger ibland, alltså att budskapet är det samma även om "förpackningen" ändras. Men du håller alltså med klippet? Där problimatiseras ju det? Eller?
Hannu: Jag hänger inte riktigt med hur du menar? Men jag tolkar det som att du också håller med att vi ibland förenklar det här. Eller?
Michael: Jag förstår att det blev smashläge för dig när jag tog med Bell i posten. Vore dock roligt om du kommenterade det faktiska innehållet i det jag skriver.
Alla: Tack för att ni frågade hur gudstjänsten gick förresten.
Jag börjar bli lite orolig att Luther-diggarna ska ta över kommentarssektionen på den här bloggen...
Superbra klipp, precis på pricken. Ordet blev kött, hurra! Amen, amen.
Sen är jag osäker på hur man ska tolka hans "you" på slutet. Betyder det "du" eller "ni"? Om det är "ni" (församlingen) så håller jag med, om det är "du" (den enskilde kristne) så håller jag inte med. Endast tillsammans är vi Messias kropp och Guds tempel och därmed den gemenskap som ska uppenbara Guds tyngd och utstrålning för en väntande värld.
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
http://aletheia.se/2009/03/15/motpolen-till-det-man-ar-frustrerad-over/
Här bemöter jag lite frågor Joachim. Svarar annars snart på din mejl.
Gud välsigna dig
Michael, jag brukar inte skriva på Aletheia så jag svarar dig här.
Du skriver:
"Problemet med Emerging Church är att de tror goda gärningar är ett tecken på sund teologi, medan Bibeln talar om att få en Kristi lik karaktär är tecken på sund teologi."
Men hur kan du skilja Jesu karaktär från hans gärningar? En sån tro leder onekligen till gnosticism. Givetvis visar sig vår karaktär i våra gärningar.
Jag slänger in Luther citatet från tidigare (här är jag och den gode Luther helt överens)
"Man är inte kristen för att man gör goda gärningar, men en kristen gör goda gärningar"- Martin Luther
Marshall McLuhans kända aforism “mediet är budskapet” går enligt Neil Postman (Amusing Ourself to Death, 1985) tillbaka till tio Guds bud. Postman hade som ung undrat över varför israeliternas Gud gav dem föreskrifter om vilka symboler de skulle använda eller inte använda för att uttrycka sin erfarenhet.
“Det är egendomligt att sådana föreskrifter finns med i ett etiskt system, såvida inte upphovsmannen antog ett samband mellan de mänskliga kommunikationsformerna och kulturens kvalitet. Vi kan våga gissningen att ett folk som uppmanas att sätta sin lit till en universell och abstrakt gudom skulle bli oförmöget att göra detta om de hade för vana att rita bilder, göra statyer eller på annat sätt avbilda sina idéer i konkret form. Judarnas Gud skulle finnas i Ordet och genom Ordet, en tidigare okänd föreställning som fordrade ett abstrakt tänkande på högsta nivå. Bildkonsten blev alltså hädelse, för att en gud av ett nytt slag skulle kunna tränga in i en kultur.”
Postman menar att de kommunikationsmedia som en kultur har tillgång till utövar ett mycket starkt inflytande på hur kulturens intellektuella och sociala intressen och aktiviteter utformas.
Om vi skulle ta Postman på ordet kan det betyda att vi i förlängningen har att förhålla oss till också i vilket format evangelium presenteras. Det är i sådana fall inte OK att använda vilka metoder som helst om dessa i slutändan förstör det abstrakta tänkandet och leder människans gudslängtan in i en fascination för bilder och avbilder.
När vi följer utvecklingen från de riktlinjer som gavs från Gud vidare in i kyrkohistorien så räcker det med att se den utvecklingen för att förstå att också budskapet har förändrats. Jesus stod fortfarande kvar i den första förbundets uttryck och symboler, vilket också Paulus gjorde. Men någonstans på vägen försvann de ursprungliga symbolerna till förmån för helt andra bilder och helt andra typer av sammankomster och helt andra typer helgfirande.
Visar inte denna video på vikten av att återvända till de ursprungliga symbolerna och uttrycken för tron? De symboler och uttryck som harmonierar både med det första förbundet och med det förnyade förbundet?
Annars kanske vi blir lurade att det är en Porsche vi skall ha när vi kanske främst behöver tak över huvudet.
Haggaj: Välkommen hit. Tack för att du faktiskt kommenterar klippet. Om jag inte missförstår dig helt så tror jag vi tänker åt samma håll här.
Joachim!
Det har varit en del diskussioner om tro contra gärningar. Hur ska vi få det ihop?
Jag tror, att en nyckel att lösa problem och leda oss bort från flum-kristendom och felaktig lagiskhet, upplevde jag idag i SVKs gudstjänst, syndabekännelsen. Har du, Joachim, funderat på detta i gudstjänstfirande? Vad har du syn på detta? Hur ser EFK på detta?
Jag menar, att det är helt fel att skylla Luther för antinomianism. Man brukar säga i de lutherska kretsarna, "Vi tror inte på syndernas tillåtelse, utan syndernas förlåtelse".
Det blir fruktlösa diskussioner om tro contra gärningar, om vi förlorar perspektivet på vår syndighet, dvs vi behöver Guds nåd dagligen
Hannu
från Småland
Hannu: Jag tror egentligen vi är rätt överens om grunden. Jag kastar mig dagligen på nåden. Jag tror på syndabekännelse, både inför Gud men också inför någon människa man litar på.
Jag tror det här är viktigt både i gudstjänsten och i den dagliga gemenskapen.
Jag är också övertygad om att den kristna tron aldrig bara är ord, den är praktisk handling. Men även här tror jag vi är överens, inte sant?
Jonas: Tack för ditt inlägg!
Hur gick gudstjänsten?
I so wish I knew what you guys were saying. ;-)
Joachim,
Om metoden/mediet är synonymt med budskapet, så vinner ingen någontingt på att anpassa metoderna till posmodernismen istället för till modernismen.
Då återstår endast den ursprunliga instruktionen.
David: Tack att du frågade. Jag skriva en egen post om det idag, men det blev jättebra!
Jonathan: Welcome! Your blog is an inspiration to me! We are having an interesting conversation about the clip I found at your blog. The discussion is going in so many direction, hard to explane.
Haggaj: Jo men samtidigt så måste ju missionärer anpassa sättet att förkunna till kulturen de finns i. Missionärens egen kultur och sammanhang formar ju också henne när hon ska berätta. Är du med? Jag tror vi måste vara väldigt medveten om det här när vi förkunnar.
För mig är inte postmoderniteten nödvändigtvis bättre än moderniteten. Även om jag tror det finns spännande beröringspunkter med det du kallar "ursprunliga instruktionen" som jag kanske skulle kalla "ursprungs berättelsen".
Visst vore det lika dumt att strunta i det som det vore för Paulus i Athen att strunta i "altaret åt en okänd Gud" som han tar avstamp i när han förkunnade evangeliet. Är du med hur jag tänker?
Joachim,
Jodå, jag tror att jag är med i hur du tänker. Men vi borde också läsa vad som egentligen händer i Athen.
"Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är byggda av människohand. Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som själv ger alla liv och anda och allt. Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. ... När vi nu har vårt ursprung i Gud, då får vi inte föreställa oss det gudomliga som något av guld eller silver eller sten, som något en människa har format efter sina idéer och med sin konstfärdighet." (Apg 17)
Är inte detta om något att hålla fast vid den ursprungliga berättelsen? Och är inte detta att verkligen inte låta mediet/metoden forma budskapet?
Som jag uppfattar det så tar Paulus bara ett kort avstamp i något som athenarna kände igen. Sedan vänder han på steken och anpassar inte budskapet åt vare sig höger eller vänster.
Det blev varken modernt eller postmodernt. Det blev originalet.
Haggaj: Jag säger inget om att anpassa budskapet, bara att anpassa sättet att presentera det. Paulus kan tex inte citera bibeln (GT) för Athenarna (något han annats gärna gjorde) han fick i stället ta avstamp i något de kände till. Sen berättar han, precis som du också ser, hela berättelsen med början i skapelsen. Lägg dock märke till att han bemödat sig att känna till vad deras skalder sa. M.a.o Paulus börjar där de är och predikar Kristus för dem. Egentligen tror jag vi är ganska överens här. Eller?
Joachim,
Jo, vi är nog ganska överens. Jag vill bara stryka under att Paulus markerar att vi inte får föreställa oss Gud utifrån de medier/metoder som Athenarna använder. Där faller många anpassningar. Även de som kopplar ihop Gud med en orgel och en kollektbössa.
Skicka en kommentar