Som jag förstår min bibel så är Gud lik en god far som söker upprätta sin skapelse, vi är fallna och hopplöst förlorade men genom Jesu liv, död och uppståndelse, kan vi räddas och steg för steg upprättas. Gud älskar alla människor och vill inte att någon enda ska gå förlorad.
Hur gör vi då med David Wilkerssons profetia? Allt ska prövas. Jag har stor respekt för Wilkerson (även om jag berörts mer när han skrivit om sitt arbete bland ungdomar med problem än hans domedagsskildringar). Hur ska vi då se på en sån här profetia egentligen? Profetians Gud är arg och dömande. "Vi är under Guds vrede" dundrar Wilkerson. Jag vet att bibeln talar om Guds vrede, speciellt i Gamla testamentet men även i Nya. Jag tror på en Gud som är engagerad, som upprörs, som gråter och som lider. Varför? Jo, han har visat sig för oss i Jesus. Men vill han likt en snarstucken jordisk far plocka fram riset, eller vill han ta oss i famnen, trösta och upprätta?
Jag tror på domens dag. Bibeln talar om en dag då Gud en gång för alla dömer ondskan i världen. Den dagen är också vårt hopp för den hör intimt samman med en ny himmel och en ny jord (här, inte någonstans långt borta) och alltings upprättelse. Men det jag undrar är om Gud verkligen håller på och verkställer "små domar" lite här och var. Vi ser vid några tillfällen i Nya Testamentet hur Gud straffar människor på studs, ta tex Herodes (apg 12) eller det ännu med problematiska fallet med Ananias & Sapfeira (apg 5). Men huvudtemat hur jag än vrider och vänder på texterna handlar om upprättelse. Sen är det klart att vi människor lider av konsekvenserna av vårt uppror och vår olydnad. Det visar sig ju genom allt lidande, alla orättvisor, krig, miljöförstöring etc och det ser inte ut att bli bättre. Men hjälper oss verkligen sådana här profetior oss eller stjälper de oss när det gäller vår sändning ut i världen?
Låt oss lyda den gode Wlikerson som avslutar sin profetia så här: "Gör vad ni själva vill med detta meddelande."
Ja, vad gör vi men denna profetia och liknande?
Läs också Dagens intervju med Mikael Tellbe angående profetior.
PS. Två olika reaktioner kan du läsa om här och här. DS
Uppdaterat den 20 mars: Thomas Österberg skriver bra om det här
16 kommentarer:
Intressant fråga. Tyvärr tycker jag inte de två reaktioner du länkar till är särskilt vägledande.
Pipers reaktion tyder snarare på en dålig förståelse av hur det profetiska fungerar då han kräver felfrihet av profeten, vilket kappast gäller längre då vi ska pröva profetior. Den andra reaktionen diskuterar ju inte alls hans profetia utan den besatthet av den sista tiden har haft bland evangelikala och vad det lett till för absurditeter. Så de är knappast till någon hjälp. Som en kommentar skriver så är Wilkerson snarare en Agabus (som väl profeterade om en kommande hungersnöd?) än en domedagsprofet.
Tomas, du har rätt. Jag gillade dock den andra länken som analyserade hela domedagstänket hos evangelikala kristna. Men visst är det möjligt att Wilkerson är en Agabus gestalt.
En fundering man kan ha, och som bloggaren "det vaknande hjärtat" nämner, är hur global en sådan här profetia blir? Om Gud skulle vilja säga något till kyrkan i stort, visst skulle han tala till flera olika profeter då? Bekymret idag är att ett tilltal som ges i en församling i ett visst land kan vara levererat till andra sidan jorden dagen därpå.
Nu är Wilkerson en väl etablerad person som många lyssnar till, fast det gör ju också prövandet lite svårare...vem är jag att ifrågasätta?
Vad är det som är så mycket värre idag än på ex. 1600-talet, så att en vredesdom måste komma nu? Inget, skulle jag vilja säga.
Utan att bli för positiv, för det får vi ju som kristna inte bli ;), så ser jag fler exempel på goda initiativ idag än i tidigare generationer. Arbetet omkring fattigdomsbekämpning och fredsbevarande är större än någonsin. Fler engagerar sig och anammar ett globalt tänk.
Vad har Wilkerson för syn på ändens tid? Det färgar oss ju onekligen.
Jag vet inte, men... när det gäller Guds vrede så hjälper det nog inte långt att köpa några konserver och bunkra upp...
Som det står i psalmen: glöm inte att det är vår broder Jesus som dömer. Allt jag vet om kärlek säger mig att det kan göra ont, men det är inte farligt utan gott. Det är dumt att göra folk rädda, tror jag.
Tack alla så här långt. Nu kommer jag att klistra in några kommentarer som hamnade under fel post.
Det är alltid problematiskt men profetior, eftersom man förvisso kan pröva dem mot Bibeln, men aldrig vara helt säker förrän det slagit in/inte slagit in. Vad gäller Guds dom så är den en realitet, inte minst får vi en bra skildring i Uppenbarelseboken. Där har vi både basunerna, sigillen och skålarna, alla sju till antalet, vars verkningar är mindre domar innan den slutgiltiga Domen. Men tolkningarna går isär exakt hur och när, så det är svårt att veta. Men kanske det Wilkerson sett är en av basunerna eller sigillen eller skålarna?
Det finns dock de som menar att församlingen ska "ryckas upp" (hänvisande till Upp 4:1 "kom hit upp") innan vreden drabbar jorden, men det är i min mening en spekulativ och väldigt sen tolkning.
Hur som haver är vår främsta uppgift, oavsett, att hålla fast vid livet med Kristus och predika hoppet till världen.
Anton: Jag håller med dig. Visst ser vi domar i Uppenbarelseboken, problemet är väl att den boken har tolkas på så många knasiga sätt. (kanske speciellt i den frikyrkliga traditionen) Just nu vilar jag i att den är en kampskrift för lidande kristna som säger att Gud segrar till slut. (gillar Tellbes kommentar).
När det gäller "uppryckandet" så har jag skrivit om det här
Ligger det närmare till rent av att predika ett "glättigt budskap"? Om i så fall, är det det som generation X söker och hungrar efter? "kom till Jesus, han ska lösa alla dina problem"
Jag tror att vi i mycket större utsträckning än vad vi någonsin tidigare förkunnat behöver få fram HELA bilden av och vem Jesus verkligen är. Lejonet av Juda: hur ofta är det som vi talar om den Jesus?
Men visst är det märkligt att när vi pratar om Gud, då ligger dom ofta nära till hands, men när vi lyfter fram Jesus, då har Herren genast krymt till en förlåt-att-jag-tränger-mig på-gud-men jag älskar dig. så kanske om möjligheten finns så kan jag få komma i i ditt liv.
Det är kanske hög tid att vi rannskar oss riktigt ordentligt och frågar oss, i vems tjänst är det egentligen vi står under?
Maja skrev att det är dumt att göra folk rädda. Jag kan hålla med om att det är dumt om folk blir rädda för budskapet, men vem säger det mest om, den som står för budskapet, eller den som tar emot budskapet?
En liten funderare jag har: Om en profettjänst likt Jeremia, Elia, Amos, hur skulle han mottas av oss i dagens moderna samhälle?
Jag är helt med Majas kommentar här! På pricken.
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Jag tycker personligen att det är mycket spännande. Känner ingen oro utan nästan en förväntan.
Det har väl alltid varit en tidsfråga när västs livstil är "nog".
Sen är det självklart att allt skall prövas. Men det vore väl fantastiskt om denna profetia slår in, snacka om att Gudsfruktan kommer i kölvattnet då.
Tack alla! Det är ni som gör den här bloggen läsvärd. Men det vet ni väl redan!
Joachim:
jag ser ingen motsats i att det är en kampskrift (en väldigt politisk sådan dessutom!) och samtidigt en bok om faktiska, framtida händelser. det dubbla perspektivet, där förvisso det framtida alltid ska tolkas "i andra hand" och utifrån den kontextuella tolkningen, innebär ändå att vi måste kunna ta till oss något av det profetiska budskapet som gäller slutet på tiden?
men återigen, det är inga lätta texter, men jag tror man gör det för lätt för sig om man bara läser Upp i kontextuellt ljus. (även om jag själv tycker det perspektivet är oerhört intressant!)
Anton: Jag tror också att det finns en profetiskt (i bemärkelsen saker som ska ske i framtiden) dimension i Uppenbarelseboken. Att förneka det vore att kliva rakt över vägen och ner i andra diket.
Men hur ser vi på det på ett sunt sätt utan att hamna i spekulationer och dyl?
Profettjänsten är kanske den mest lockande syssla man kan stå efter ( om man bortser från det tuffa liv som profeterna ofta går igenom). Det är kanske också den mest efterfrågade tjänst/förmåga från människor både idag och igår. Att titta in i framtiden är lockande, tänk om man visste!!! Ja det tråkiga och negativa vill man väl inte höra kanske. Det är ju inte helt unikt, milt uttryckt att pastorer och även kristna lekmän målar upp framtiden här på jorden som mörk. Eländes, elände...och det står mycket att läsa i bibeln om det. Sannolikheten att en pastor som Wilkerson någon gång får rätt i sina spådomar..förlåt jag menar naturligtvis profetia är ju ganska stor. När det gäller Wilkerssons varning för ekonomiska bekymmer så är det ju så att flera amerikanska ekonomer har varnat länge för detta som vi nu ser. Jag kan också för den som är intresserad och orkar lyssna tala om att det kommer att inträffa krig, ytterligare ekonomiska bekymmer, jordbävningar, flodvågor och vulkanutbrott "på den ena orten efter den andra". Jag har varit med i pingströrelsen i 45 år och jag har hört och läst många "profetior" men utfallet har inte imponerat.
Jag läste en "drös" med böcker från 1967 och framåt. Sexdagarskriget satte fantasin i rörelse hos många. Man ritade upp kartor som beskrev hur ryssarna skulle tåga mot Israel osv, osv, osv. 25 år senare plockade jag fram böckerna igen och läste om dem. Det fanns inte en rad om Islams expansion/väckelse , AIDS-katastofen, oljekrisen, ekonomiska sammanbrott, klimatförändringar, energikrisen, östblockets sammanbrott, spridningen av kärnvapen , EU eller vad du vill.... Risken när man gång på gång ropar "vargen kommer" är att till slut slutar människor lyssna till detta brus av röster. Jag fick under många år under 80 och 90-talet Livets ords nyhetsbrev. I januarinumret varje år var U Ekmans profetia ordagrant återgiven. Jag sparade dessa januarinummer under många år och läste igenom dem igen. Ingen imponerande läsning precis ! Det ena året spådde han en enorm väcklse över Sverige, nästa år en övernaturlig enhet bland krisnta i Sveriege, ett år skulle det bli ett fullkomligt genombrott för helandeväckelsen i landet, nästa år en övernaturlig väckelsevåg över den europeiska kontinenten. Av detta blev inte mycket. Ett år minns jag att han lovade en fantastisk väckelse bland svenska officerare. "Detta kommer inte att göra dom till pacifister utan mer militanta än någonsin" utropade Ekman frejdigt. Då levde vi fortfarande under det kalla kriget och ryska lastbilar som färdades på våra landsvägar påstods ibland innehålla ett par KGB-agenter med lämplig avlyssningsutrustning. Var detta orsaken till hans önsketänkande om väckelse i försvarsmakten?Församlingen och dess verksamhet är nog en spegling av omvärlden och inte tvärtom fast vi ibland låtsas. Jag tror trots allt att det förekommer profetröster men att de är lätt räknade. Och för all del vi har ju bibeln med dess profetior, räcker inte det? Behöver vi så många fler profetröster? Den som läser Jesaja eller Amos och inte tror dessa profetröster, hur stor är då sannolikheten att han istället fäster tro till en predikant någonstans i USA eller Sverige?
Mvh Rolf
Rolf,
Jag skrattade igenkännande till din kommentar. Har själv levt i samma rörelser, med sina domedagsprofetior, framtidsspekulationer och dylikt, som du. Bibeln kan vara till glädje eller förbannelse, beroende på vem som läser och tolkar den. Vår syn på Gud och vår förståelse av Jesu försoning är avgörande för vår tolkning av budskapet. Många tycks tro att vi lever under samma premisser som de levde med före korset. Att vi skulle ha fått fördömelsens ämbete, liksom de gammaltestamentliga profeterna. Men2 Kor 5:19 gör det väldigt klart "Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv, han tillräknade inte människorna deras synder, och han har anförtrott åt oss försonings ord"
Tänk om kyrkan fattade budskapet och uppgiften, att lyfta fram det nya förbundet i Kristus. Måste tyvärr säga att jag förstår varför det är tomt i bänkraderna i många kyrkor...
Skicka en kommentar