Jag är fortfarande lite tung i huvudet efter förra veckan. Jobbade tre tuffa pass mellan 15.00 - 03.00 men det kändes väldigt meningsfullt. Kyrkornas arbete den här festivalen bestod i två separata delar. Dels vår kyrkbuss (Festivalkyrkan) och dels att vi avlastade sjukvården som själavårdare. Min gode vän Per-Olov Byrskog från Markuskyrkan/Metodistkyrkan är vår kontakt med festivalledningen och han gör verkligen ett fantastiskt jobb.Först några ord om själavårdsbiten. V
i var ett gäng från olika kyrkor som kompletterade varandra väldigt bra. En ny bekantskap var norrmannen Atle Johansen, en skön kille som jag lärde mig mycket utav. Vår uppgift bestod i att trösta, lyssna och på det sätt hjälpa så mycket vi kunde. Det finns en mängd berättelser om allt från självmordstankar, panikångest till borttappade kompisar och mobiler. (och allt däremellan)När det gäller festivalkyrkans arbete så är jag mer och mer övertygad om att vi måste återerövra vad kristen tro egentligen handlar om. Det handlar om Jesus och hans rike och det är goda nyheter. Fokus är inte på en himmel någonstans bortom molnen, eller att du slipper ett helvete någonstans långt ner. Fokus är här och nu. Jesus vill förvandla oss och världen. Idag! Det är sant vare sig du träffar tusentals ungdomar (vi räknade ut att vi ca 50 som jobbade under festivalen tillsammans haft över 1000 samtal/möten under de dagar vi var där) på Sveriges största festival eller lunkar runt i din vardag.
Nu har jag den här veckan på mig att göra allt redo för semestern som väntar nästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar