Problemet med våran byggnad är att människor gång på dragit likhetstecken mellan den och "församlingen" eller "kyrkan". Vi har konstigt nog firat jubileum från då byggnaden byggdes, inte från då församlingen grundades. Det är minst sagt märkligt. Jag har en väldigt enkel syn på kyrkbyggnaden, den är det stora vardagsrum som ingen av oss har. Vi får plats för gemenskap. Även om de mindre vardagsrummen är lika viktiga platser för mindre gemenskaper. Jag jobbar mycket på att få människor att tänka "Vi går inte TILL kyrkan, vi ÄR kyrkan!".
Det som förvånar mig är att när man läser i gamla skrifter så kallas byggnaden påfallande ofta för "helgedomen", "Guds hus", en "helig plats" och liknande. För mig är det märkligt att sk "väckelse kristna" på 30- och 40-talen hade en sån sakramental syn på en byggnad. Den här synen ledde till en del absurda saker, kvinnorna skulle bära hatt på gudstjänsterna märkligt nog behövde de ofta inte göra det på mindre bönemöten i hemmen men väl när man var i "helgedomen". Jag hörde nyligen från en pingstkyrka att några ungdomar fick bannor för att de hade haft toppluvor på sig under gudstjänsten!
Här kan man läsa hur Dan Kimball gått från att helt förkasta kyrkbyggnader till att se fördelar med dem.
Var står ni när det gäller byggnader?
