Jag har hört min pappa berätta ifrån sin barndom i Pingstförsamlingen här i Borlänge. Hur pastorer och äldstebröder ibland tog till med: "Rör inte Herrens smorde" (Läs 1 Krön 16:22) så fort någon höjde en kritiskt röst. Det här sättet att tysta kritiker var, som jag förstår det, relativt vanligt i pingströrelsen för så där en 30-40 år sedan. Om någon mött det i nutid är jag nyfiken, det måste i så fall föras fram i ljuset. Under min period i trosrörelsens utkanter på 90-talet så mötte jag vid något tillfälle ett liknande tänk.
Det står väldigt lite om "smörjelsen" i Nya testamentet (Läs tex 1 Joh 2:27 så ser du att det inte handlar om bindgalna ledare, tvärs om) ändå utvecklades i karismatiska sammanhang en hel teologi och förståelse kring det ordet. Vissa ledare hade en "speciell" smörjelse. Det finns exempel på evangelister som efter ett grova moraliska snedsteg inte kunde kliva tillbaka pga att deras "smörjelse" var så viktig och speciell. Föreställningen fanns att "smörjelsen" gav predikanten nån sorts frikort på det moraliska området. Vilket naturligtvis är helt sjukt!
Två saker man måste vara väldigt uppmärksam på är när predikanter lovar välsignelser vitt och brett för att nästa stund hota sina kritiker med förbannelser. Den nu aktuelle Benny Hinn är dessvärre en sådan predikant. Jag har själv läst hans nyhetsbrev där han lovar välsignelser (och en liten pryl) Jag har också hört honom förbanna de som går emot, ja vadå? Hans "smörjelse" så klart.
Vi behöver den Helige andes kraft, frukt och gåvor i våra liv. Men vi behöver inte en massa smörja om smörjelse!
Eller vad säger ni?
