I min förkunnelse så börjar jag mer och mer upptäcka rikedomen i kyrkoåret. Vi har evangelietexterna som tvingar oss att hålla fokus på Jesus. Man tvingas alltså predika från andra texter än sina favoriter. Istället för att först ha ett ämne och sen leta passande bibelord så har man ett givet bibelord att ösa evangelium ur, det ena utesluter inte det andra men just nu känns det senare mycket mer spännande. En annan fördel är att även moderna människor faktiskt längtar efter en rytm.
En långt större fara än kyrkoåret någonsin kan bli är när våra gudstjänster reduceras till endast underhållning och konsumtion. Om folk kommer för en show, oavsett om det är pastorns briljanta predikningar eller sångarnas förträfflighet så är vi illa ute. Se gärna det här klippet med Stanley Hauerwas. Jag anar att det finns ett inbyggt skydd mot det här i hela kyrkoårs tanken. Jag är inte emot underhålling, tvärt om, jag är en riktig festprisse men det är inte grejen med gudstjänsten som jag ser det. Samtidigt är gudstjänsten naturligtvis en plats för kreativitet, drama, musik och allt sånt, men ändå, underhållning är inte huvudsyftet. För att citera Josef Bergdahl. "Gudstjänsten handlar om kroppslighet, delaktighet och Guds initiativ". Jag tror faktiskt att det här perspektivet föder verklig glädje.
Jag har också bestämt mig för att från och med imorgon låta varje onsdag vara internet fri. Alltså inget mejl kollande, inget twitter, inget bloggande, inget facebook etc. Jag börjar imorgon och tänker hålla fast vid det så länge som möjligt. Häng gärna på! Innan du kopplar ur facebook så kan förresten du kolla in det här initiativet.
"Kom ihåg, o människa, att ditt liv inte består av ettor och nollor utan av stoft och att du åter skall bli till stoft. Omvänd dig och tro evangelium."
