"En karismatiker är en person som tror att världen är indelad i naturlig-övernaturligt, och som vill ha mer fokusering på ”det övernaturliga”. Den är därmed ett väldigt tidsbundet fenomen som fått sin näring av en modernistisk världsbild, och den kommer just på grund av ideologin alltid att dras åt det spektakulära, överdrivna, dramatiska." Jonas Lundström
Jag måste erkänna att jag tänkt i samma banor. För några månader sedan så tolkade jag på en New Wine konferens, New Wine är ju en karismatisk förnyelserörelse i den anglikanska kyrkan. Först vill jag säga att jag verkligen gillar New Wine, de uppmuntrar till prövande och står för en avslappnad stil som jag uppskattar. Men jag minns att en av prästerna jag tolkade pratade om "övernaturlig konst". Hur Gud övernaturligt kunde ge vissa konstnärer tavlor etc. Jag minns liknande tongångar från 90-talet då en del musiker talade om "musik från himlen" till skillnad från vanlig jordisk sådan.
Men blir inte det resonemanget väldigt dualistiskt och konstigt? Är inte all kreativitet från Gud? Räcker det inte med att en tavla är målad av en konstnär med kreativa gåvor som förmedlar något som berör? Kan man ens dela upp konst/musik i övernaturlig-naturlig? Vem avgör skillnaden? Vad vinner man på det?
Reagera!
Men blir inte det resonemanget väldigt dualistiskt och konstigt? Är inte all kreativitet från Gud? Räcker det inte med att en tavla är målad av en konstnär med kreativa gåvor som förmedlar något som berör? Kan man ens dela upp konst/musik i övernaturlig-naturlig? Vem avgör skillnaden? Vad vinner man på det?
Reagera!