Det finns en gammal judisk legend om Mose, den utspelar sig under tiden han var fåraherde. Jag berättar den nu från mitt minne:
Vid ett tillfälle så slog en enkel gammal herde sällskap med Mose. De delade boende och mat under en period. Den gamla herden var mycket gudfruktig. Varje kväll så ställde han ut en tallrik mat som en gåva till Gud och varje morgon när han såg de tomma fatet så gladdes han storligen att Gud tagit emot hans gåva.
Mose tyckte det hela var mycket märkligt, ja på gränsen till korkat. Han försökte förklara för mannen att det naturligtvis var de vilda djuren som åt upp maten. Men den gamle mannen insisterade på att det var Gud. En dag tröttnade Mose på mannens beteende och sa: "Inatt ska vi gömma oss bakom en buske så ska du få se vad som händer med maten." Den gamle gick med på Moses förslag.
De väntade gömda bakom busken under den stjärnklara himlen. Det dröjde inte länge förrens rävar kom och åt rent på tallriken. "Där ser du!" Sa Mose. "Hur korkad får man vara". Den gamles blick slocknade och han gick förkrossad därifrån.
Samma natt hade Moses en dröm. Gud kom till honom och sa. "Hur kunde du krossa den gamles enkla tro? Det är sant att det var de vilda djuren som år upp hans gåva, men han gav den till mig och det var en gåva av kärlek".
Då vaknade Mose upp och insåg bittert sitt misstag.
Ibland undrar jag om jag på nytt gör Moses misstag?
