Petrus skriver något ganska så utmanade i 1 Pet 3:15, det står så här: "...Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp..."
Det här bibelstället brukar läsas apropå evangelisation etc. Men vad handlar det om egentligen? Bilden jag får är den av en grupp männsikor som vart de än gick, vad de än gjorde så skapade de en atmosfär av hopp. De bar detta hopp med sig så till den grad att människor tillslut frågade: "Du, nu måste du berätta hur du kan vara så hoppfull hela tiden. Vad är din hemlighet". Folk krävde besked. Då så svarade dessa männiksor och berättade med ödmjukhet och respekt berättelsen om Jesus och hans rike...
De kristna Petrus skriver till gick alltså inte omkring och fördömde, de gick inte omkring och spred en instängd och unken attityd, de gick inte omkring och delade ut obskyra traktater.
Vad gjorde de? De spred hopp!
Jag vet inte hur du tänker men jag blir rysligt utmanad av det här!
