Reportaget om frikyrkans utveckling i Dagens Industri har lett till samtal både här på bloggen och hos Stefan Swärd. Det är intressant att se vilka slutsatser vi drar av en sån artikel, en del stirrar sig blinda på att folk har fördomar om oss i frikyrkan (vilket tydligt syns i kommentarerna till artikeln). Åter andra kommer med standardsvar som "Vi måste få mer människor till kyrkan". Åter andra blir uppgivna av alla rapporter som kommer om minskande medlemsantal.
Personligen uppmuntras jag av det här. Jo faktiskt, det ger oss en chans att fundera kring vad "kyrkan" är för nått. Jag brukar gång på gång säga: "Vi går inte till kyrkan, vi är kyrkan". (eller församlingen för den som gillar det ordet bättre). Vi behöver inte fler byggnader att förvalta, vi behöver inte fler projekt att entusiasmera folk till. Det enda projekt vi egentligen behöver är att göra lärjungar, att hjälpa varandra att följa Jesus i vardagen helt enkelt. Personligen tror jag vi bör röra oss bort från alla former av "institutionsbygge", vare sig det handlar om hierarkiska ledarskapsmodeller (där vi ofta idealiserar näringslivets chefer) eller jättelika fastighetsprojekt, typ allaktivitets hallar etc. Allt det här behöver inte vara fel men det gör oss allt för lätt till förvaltare, förvaltare av modeller, prylar och saker.
Personligen tror jag vi har mycket att lära av förenklingar. Jag tror mycket på "enkla" sammanhang. Jag är själv en anställd pastor i en relativt traditionell församling (även om vi jobbar på det) men jag kan mycket väl se fungerande församlingar utan anställda som bygger på enkelhet, delaktighet och allas gåvor. (både ekonomiska och andra). Där någonstans tror jag framtidens kyrka/församling finns.
