I kölvattnet av min Israelfråga så har ett påstående dykt upp som jag hört många gånger från dispensationalistiskt håll och det är att antikrist (Läsa gärna den här posten där jag funderar kring antikrist) kommer med fred i mellanöstern. Den dagsaktuelle Benny Hinn får stå som ett typexempel på en sån hållning i det här klippet.
Jag har hört kristna på allvar argumentera att det är fel att verka för försoning mellan palestinier och israeler därför att vi då "går antikrists ärenden". Någon som vet teologin bakom den här läran? Jag är bered att lyssna på en saklig genomgång av tänket. Men såna här påståenden måste kunna backas upp av mer än spekulativa predikanter med näsa för lyx och undergångsromantik.
Den här läran gör några livsfarliga antaganden med stora konsekvenser. Den säger att fred är något vi ska akta oss för, den säger att försoning mellan människor (israeler och palestinier) är omöjlig och till och med olämplig. Rent spontant så skulle jag säga att det är den här läran som är antikristlig. Den går ju tvärs emot den Jesus som kallas fredsfursten och vars rike består av fred. Han säger: "Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner.". Jag tror att i vår kallelse som lärjungar ingår att alltid verka för fred.
En sak till som jag inte begriper med "Left behind" kristendom. Hur kan folk tro att de vet precis vad som kommer att hända? Tre år dit, sjuttio årsveckor dit. etc? "Sen kommer det att hända och sen det och sen..."
Bibeln reduceras i det här tänket till något som närmast liknar en manual till ett linjärt gammalt dataspel med olika förutsägbara banor att spela sig igenom. Underskattar inte också ett sånt här tänk ondskan?
Framför allt, förminskar det inte Gud till någon sorts marionett-mästare som sitter långt bort någonstans och drar i trådarna?
Hur tänker ni?
Uppdaterat: Bloggkompisen Monica hänger på med en bra text och intressanta länkar!
