Jag predikade för några veckor sedan om dopet med utgångspunkt att det är tecknet på en ”ny mänsklighet”. (Drastiskt men så läser jag bibeln) Paulus gör ganska radikala påståenden om dopet, han skriver bla att det har ersatt omskärelsen. (Kol 2:11-12. Rom 2:29). Det är ett nytt identitetstecken. Paulus är noga med att han inte längre bedömer någon på ”mänskors vis”. (2 Kor 2:16-17) Den nya skapelsen kan med fog kallas en helt ny mänsklighet.
Okej vad har det här med Israelfrågan att göra? Jo konsekvenserna av det här resonemanget ser vi glasklart i Gal 3:27-29: ”Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.”
Det spelar alltså ingen roll vem/vad du var innan. Det spelar till och med ingen roll om du var jude eller grek! (Paulus är superradikal här) I Kristus har något helt nytt skett. Det är evangelium. När det gäller evangeliet så är Paulus glasklar att det gäller alla. (Rom 1:6). Att det står juden först stämmer med den naturliga ordningen som vi också ser i apg 1:8. Allt börjar ju där. Han är också glasklar över att skiljemuren mellan hedningar och judar är riven. (Ef 2:11-22)
Det här leder till följande frågor:
Blir det inte problematiskt om vi som följer en Jesus som var helt ointresserad av att bygga jordiska riken och länder har en teologi där Gud riskeras att reduceras till en "stamgud" som bryr sig om ett geografiskt och politiskt land mer än alla andra?
Hur kan man som en del på allvar mena att Gud fortfarande har två olika folk (Israel och församlingen) utan att ta bort allt det som är revolutionerande i evangeliet? Nämligen att Jesus river ner skiljemuren. Vad blir det i så fall med perspektivet att Jesus för fram en ny mänsklighet överställd nationalitet, etnicitet, kön, etc som ju är ett dominerande tema genom hela Nya Testamentet?
När det gäller löfterna i Gamla Testamentet så uppfylls de i Jesus. Allt som beskrivs som "evigt" måste ses i det ljuset. Den "eviga" påskmåltiden (2 Mos 12:14) finner sin fullbordan i Jesu död och försoning. Tabernaklet (2 Mos 27:21) och templet fullbordas i honom. Varför skulle inte det "eviga" landet också få sin fullbordan i Jesus och den nya skapelse han för fram?
Ja men Romarbrevet 11 då? Jag ser rom 9 -11 som ett resonemang där Paulus söker ge församlingen i Rom en tydlig grund i sin judiska historia. Han vill visa dem att de inte hänger i luften utan är förbundna med Guds handlande i historien. Det finns några verser mot slutet av kap 11 som kan tolkas som att Gud har en special plan för judarna men dessa verser måste vägas mot helheten i evangeliet.
Den övergripande storyn i bibeln handlar om att Gud vill upprätta gemenskapen med sin vilsna skapelse. (oss) I sin räddningsplan väljer han en man som hette Abram och hela Israels historia följer. Men Guds tanke från början var inte enbart ett folk eller ett land. Det är praktiska och viktiga nödvändigheter men Gud vill nått mer, han vill upprätta hela sin skapelse. Det inte sagt för att förminska Israels betydelse i historien. tvärt om. Men när Jesus kommer bryter något helt nytt fram.
När jag ställer frågor som de ovan så brukar en del kalla mig för "ersättningsteolog". Själv kallar jag mig för "fullbordansteolog", det var Jonas Qvarsebo som myntade uttrycket. Låt mig citera samme Jonas: "Kyrkan skall inte ses som en ersättning av Israel, utan som uppfyllelsen av Guds löften till Israel". Jag håller med!
Till sist. Ja men har Gud ingen tanke med dagens Israel? Först. En fråga som alla borde ställa sig är vad som kom först, hönan eller ägget när det gäller Israel och olika teologiska inriktningar? Är staten Israels tillkommelse ett bevis för att den dispensionalistiska bibeltolkningen är den enda rätta? Eller är den starka betoningen på en dispensionalistisk bibelotokning i USA under hela 1900-talet en av anledningarna till Israels existens? Jag tycker frågan är relevant.
Slutligen så unnar jag verkligen judarna ett eget land. Historien visar att de behöver ett hem. Men när man blandar in teologiska ståndpunkter och teorier finns risken att Gud reduceras till en "tribal god" och att fredsförsök demoniseras, därmed går viktiga delar av evangeliet om Guds rike förlorade. Jag misstänker starkt att en del kristna totalt tappat perspektiven här. Vad tror du?
Peace in the Middle East!
Uppdatering: Jag bara måste slänga in den här artikeln av N.T. Wright: The Holy Land Today Den har några år på nacken men den är så bra. Läs!
"To suggest, therefore, that as Christians we should support the state of Israel because it is the fulfilment of prophecy is, in a quite radical way, to cut off the branch on which we are sitting. It is directly analogous to the mistake of the Galatians, who thought that if they were members of Abraham’s family they should go the whole way and get circumcised..." Tom Wright
