På vilket sätt har Harold Camping fel?

I kölvattnet av den uteblivna apokalypsen så finner jag några frågor intressanta. En är på vilket sätt den självutnämde profeten Harold Camping hade fel, var det bara datumet han missade?

Jag hävdar att det största felet inte är datumet utan hela det teologiska paket som Camping står för. Problemet är den starka dualismen mellan himmel och jord som hans eskatologi främjar, problemet är eskapismen (att vi ska fly bort). I det så finns det ett inbyggt förakt för skapelsen, en gnostisk längtan efter det andliga och upphöjda fjärran härifrån. Missuppfattningar och vantolkningar av skriften har förlett våra tankar i den riktningen, bort från ett holistiskt tänk, bort från visionen om en upprättad skapelse.

Låt mig citera N.T. Wright

The New Testament, building on ancient biblical prophecy, envisages that the creator God will remake heaven and earth entirely, affirming the goodness of the old Creation but overcoming its mortality and corruptibility (e.g., Romans 8:18-27; Revelation 21:1; Isaiah 65:17, 66:22). When that happens, Jesus will appear within the resulting new world (e.g., Colossians 3:4; 1 John 3:2).

Jag tror vi behöver göra mer än att bara ta avstånd från spekulationer kring datum och liknande, vi behöver resolut kasta hela paketet på soptippen.

Jag rekommenderar verkligen hela N.T. Wrights artikel om uppryckar-tänket. Här har jag kört den genom Google Översätt för dig som tvekar att läsa engelska. Det blir lite hattigt men fullt förståeligt.

Så tänker jag, hur tänker ni?