Det finns en massa saker jag vet att jag inte kan, en del rätt banala, som att jag inte kan (törs?) dyka med huvudet före från en brygga. Jag kan inte heller gå på händer eller cykla enhjuling. Jag är också rätt kass på djur och natur, speciellt blommor och fåglar. Nog om det.
Vissa saker kan jag som ett rinnande vatten. En av de sakerna var tills för några veckor sen att knyta skorna. Alltså, nu kan jag men då kunde jag inte. Jo det stämmer, jag kunde inte det fast jag är 38år! Innan du ruskar på huvudet så vill jag påstå att det är en rätt stor chans att många av er som läser inte heller kan.
Kolla in den här videon:
Nu har vi börjat knyta rätt i familjen Elsander och skosnörena går inte längre upp, vi kan skippa krångliga dubbelknutar etc. (Tydligen är chansen större att du gjort rätt om du är vänsterhänt.)
Visst är det en märkligt upplevelse att upptäcka att man inte kan nått man tror man kan. Hur tacklar vi den erfarenheten på andra områden i livet? Är det lätt? Är det svårt? Vägrar vi? Eller är vi flexibla nog att överbevisas och tänka nytt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar