Av de "helvetesböcker" som kommit tycker jag Swärds
Efter detta är bra. Jag rekommenderade den senast igår på en pastorssamling Som jag ser det är den bättre än Chans
Avskaffat helvete. (som mer har karaktären av en "motbok" mot Bell och "motböcker" blir sällan vidare bra) Om du känner behov av en "hellfirebok" och valet står mellan de båda så välj Swärds. Men jag skulle verkligen rekommendera att först läsa Rob Bells
Kärleken vinner som nu finns på svenska. (
Min recension)
Trots detta så är jag besviken på Swärds bok (och aningen förvånad) av en för mig viktig anledning och det är att Swärd väljer tron på ett evigt medvetet lidande för de som går förlorade. Han presenter olika synsätt, ändå landar han där. För mig är det faktiskt obegripligt. Självklart är han inte ensam om det och självklart har han alla rätt att tänka så men jag förstår det inte.
Jag får helt enkelt inte ihop Gud som god, kärleksfull och rättvis i det tänket. Det går helt enkelt inte. Omöjligt. Redan när jag läste teologi i Örebro så lutade jag år annihilationstanken. Nu säger jag inte längre "luta åt" (Hint, när en pastor eller teolog säger att hon/han lutar åt nåt så betyder det ofta att man är rätt övertygad).
Jag tycker Torsten Åhman hittills i sina poster träffsäkert beskrivit exakt vad jag själv står i den här frågan.
Missa inte dagens inlägg.
Väntar med spänning på Stefan Swärds svar och hoppas att det blir ett bra samtal. Torsten Åhman är en duktig förkunnare och teolog så jag tror Swärd får ett och annat att fundera på. Spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar