"Vända andra kinden till" kontra barn & mobbing

Den här posten blir lite annorlunda, den handlar om barnuppfostran. Jag har som pappa funderat mycket på följande: Som kristen så ska man ju vända andra kinden till. (Matt 5:38) Jag känner till olika infallsvinklar på det här bibelordet, gillar att predika från det och tror det är viktigt och riktigt. Det är en del av den stora "gudsrikes principen" att besegra det onda med det goda. (Rom 12:21)

Här är min fundering. För mig är det tydligt att det här gäller en valsituation. Någon slår dig och du väljer att inte slå tillbaka, du vet att du kan, men du låter bli. Jesus i Getsemane tex, vet att han kan kalla tusentals änglar till hjälp och fixa ett Hollywoodslut på hela den romerska armén. Men han väljer en annan väg. (Matt 26:53)

Men hur är det med våra barn? Gäller det här dem? Mina två äldsta är nu sex och åtta år och de börjar så smått lära sig att andra barn inte alltid är snälla, en del är ibland rent av elaka. Varje förälder lär sig snart att barn kan bete sig förvånansvärt grymt (både egna och andras).
I skolan så är det kristallklart vad som gäller om någon annan ger sig på dig: Du ska aldrig slå tillbaka, du ska säga ifrån och om inte det hjälper ska du hämta fröken. Jag håller med om den här ordningen, det vore svårt med några andra regler.

Samtidigt så minns jag min egen skolgång. Det fanns tillfällen när jag slog tillbaka, och här kommer det paradoxala, jag tror jag gjorde rätt. Jag tror man ibland behöver veta att man faktiskt kan slå tillbaka innan man kan välja att inte göra det. Människorna som Jesus talade till visste att de kunde slå tillbaka men Jesus utmanar dem att välja en annan väg. Ser ni skillnaden?

De som blev mobbade, de som blev hackkycklingar från min skoltid och även senare från min erfarenhet av att arbeta med barn och ungdomar, är de som av olika skäl blir offer. Omständigheterna gör att de på något sätt finner sig i att vara den utsatte. Det här är oerhört komplex och jag vill absolut inte föreslå att allt löser sig bara man biter ifrån och slår tillbaka, men jag vet vilken oerhörd negativ effekt den här "offer mentaliteten" har på människors självkänsla. Det gäller att inte vara naiv här. Alternativet att snacka sig ur jobbiga situationer är förbehållet några få (oftast var det den vägen jag valde), att hämta fröken går lätt snabbt bort för skvallerbytta vill ingen vara, dessutom vet de som mobbar likaväl som offret att fröken inte alltid finns där.

Barn är olika, en del exploderar direkt och har inga problem att slå tillbaka, då blir problemet istället att direkt försöka lära dem principerna i Matt 5:38. Men andra barn skulle aldrig slå, eller ens våga protestera, istället viker de undan med risk för att bli hackkycklingar och offer med allt vad det innebär. Hur gör man då som förälder? Ska vi först söka ge våra barn mod och självkänsla så att de kan välja att inte slå tillbaka? Jag föreslår absolut inte att man ska lära dem att slås men kanske måste de på något sätt även fysiskt få markera att det inte är okej för andra att göra vad som helst med dem?

Vad säger ni? Hur förhåller man sig till Matt 5:38 som förälder? Jag har absolut inte tänkt färdigt här och ser fram emot ett givande samtal.