Jag har tidigare kommenterat insändarreaktioner på vad Joel Halldorfs skrev förra veckan om Harry Potter. Nu är det dags igen. Marcus Jonsson & Lukas Berggren varnar i dagen Dagen för att kristna är naiva och ser Gud i för mycket.
Dom syftar då på Halldorfs recension av den sista Harry Potter boken. Jag tycker att dom sparkar in öppna dörrar då de drar både rätta och felaktiga slutsatser. Dom skriver så här:
"Och även om det inte är svårt att förstå varför många författare har funnit inspiration från den största och bästa historien, hjälper det inte sökande människor så länge det saknas direkta källhänvisningar, eller tydliga vägvisare till Kristus." Jag håller med. Absolut!
Men min poäng är att vi, precis som Paulus på areopagen (apg 17:22-31) bör känna till och använda vår tids "skalder" som kommunikations hjälpmedel när vi presenterar den största berättelsen!
De skriver helt riktigt: "För alla läsare av Harry Potter som inte kan de bibliska berättelserna framträder inte Jesus." Sant! Men just därför bör vi känna till Harry Potter och liknande berättelser då dessa berättelser kan bli perfekta avstamp för att sen presentera Jesus och den största berättelsen av alla. Därför delar jag inte deras oro över att det här perspektivet gör budskapet suddigt. Tvärt om! Återigen, vi behöver inte räddas berättelser!
Även idag kommer ett boktips, det är Frederick Buechner bok: Telling the Truth: The Gospel as Tragedy, Comedy, and Fairy Tale. Jag rekommenderar även ett besök på Ransomed Hearts hemsida.
Allt Gott!
Visar inlägg med etikett Harry Potter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Harry Potter. Visa alla inlägg
fredag 17 augusti 2007
tisdag 14 augusti 2007
Harry Potter
Joel Halldorf skrev förra veckan om Harry Potter böckerna. Jag tycker att hans perspektiv känns fräscht. Personligen uppskattar jag fantasy böcker väldigt mycket, speciellt Tolkien och C.S. Lewis. I ärlighetens namn måste jag erkänna att jag bara läst den första Harry Potter boken. Men rent generellt så tror jag vi gör fel om vi enbart resonerar som dagens insändare i Dagen.
Visst, jag förstår Vincent Ihlbergs intentioner och jag håller med om att vad som helst inte kan kallas evangelium. Man måste se upp med vad vi läser det är självklart att omdöme behövs.
Men jag hävdar bestämt att om man är trygg i den "stora berättelsen" så behöver man inte vara rädd för "små berättelser". Vare sig de handlar om Harry Potter, Stjärnornas Krig, Sagan om ringen, Narnia, osv. Eller för den delen Pippi Långstrump, Prins Mio eller Bröderna Lejonhjärta.
Känner ni igen det här temat? En gång i tiden var allt frid och fröjd men sen kommer ett mörker, en skugga faller över världen. Någon sorts skurk uppenbaras. Något ond kommer in i bilden, kanske en drake eller något annat monster, kanske en ond härskare. En djävulsk figur dyker upp och slut är det med friden. Folk förslavas, det fina förstörs. Allt ser hopplöst ut. Det skulle vara outhärdligt om berättelsen slutar där, men det gör den aldrig, för förr eller senare så kommer det en hjälte!
Riddaren dödar draken, pojken besegrar jätten, eller den unge prinsen lyckas störta den onde härskaren. Visst har vi hört det här förut? Den här historien i dess många varianter, ligger till grund för många av våra favorit berättelser och sagor. Varför attraheras vi av det här? Jag tror att det har att göra med att människan instinktivt förstår att hon skapades för något mer, för något bättre, hon inser att det är något som gått förlorat, hon kan bara inte sätta fingret på det, men tomheten finns där, hon försöker fylla den med allt möjligt men inget tycks riktigt hjälpa. Varför? Originalet till den här historien finner vi i berättelsen med stort B. Den om Gud och människan, den om kampen mellan ljus och mörker. Den om Jesus som besegrar ondskan.
Är vi trygga i den berättelsen så behöver vi inte räddas Harry Potter och annan litteratur av det slaget, tvärt om så kan vi använda den, kanske till och med lära oss något.
I stället för att förfasa oss över vad människor läser så får vi peka på Jesus som är vår stora hjälte! Vi behöver lära oss att se och uppskatta vår egen berättelse och det är min övertygelse att vi överlag behöver bli bättre på att använda berättelser.
Visst, jag förstår Vincent Ihlbergs intentioner och jag håller med om att vad som helst inte kan kallas evangelium. Man måste se upp med vad vi läser det är självklart att omdöme behövs.
Men jag hävdar bestämt att om man är trygg i den "stora berättelsen" så behöver man inte vara rädd för "små berättelser". Vare sig de handlar om Harry Potter, Stjärnornas Krig, Sagan om ringen, Narnia, osv. Eller för den delen Pippi Långstrump, Prins Mio eller Bröderna Lejonhjärta.
Känner ni igen det här temat? En gång i tiden var allt frid och fröjd men sen kommer ett mörker, en skugga faller över världen. Någon sorts skurk uppenbaras. Något ond kommer in i bilden, kanske en drake eller något annat monster, kanske en ond härskare. En djävulsk figur dyker upp och slut är det med friden. Folk förslavas, det fina förstörs. Allt ser hopplöst ut. Det skulle vara outhärdligt om berättelsen slutar där, men det gör den aldrig, för förr eller senare så kommer det en hjälte!
Riddaren dödar draken, pojken besegrar jätten, eller den unge prinsen lyckas störta den onde härskaren. Visst har vi hört det här förut? Den här historien i dess många varianter, ligger till grund för många av våra favorit berättelser och sagor. Varför attraheras vi av det här? Jag tror att det har att göra med att människan instinktivt förstår att hon skapades för något mer, för något bättre, hon inser att det är något som gått förlorat, hon kan bara inte sätta fingret på det, men tomheten finns där, hon försöker fylla den med allt möjligt men inget tycks riktigt hjälpa. Varför? Originalet till den här historien finner vi i berättelsen med stort B. Den om Gud och människan, den om kampen mellan ljus och mörker. Den om Jesus som besegrar ondskan.
Är vi trygga i den berättelsen så behöver vi inte räddas Harry Potter och annan litteratur av det slaget, tvärt om så kan vi använda den, kanske till och med lära oss något.
I stället för att förfasa oss över vad människor läser så får vi peka på Jesus som är vår stora hjälte! Vi behöver lära oss att se och uppskatta vår egen berättelse och det är min övertygelse att vi överlag behöver bli bättre på att använda berättelser.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)