I kväll hade vi hemgruppen hemma hos oss. Barnen lekte för sig och min grabb som är 5år skulle spela bordshockey med sina kompisar. Då hörde jag honom säga: ”OK, jag är dom goda så får ni vara dom onda”
Det är lätt att skratta åt det här men är det det inte precis så här vi ofta gör? Självklart så placerar vi oss själva som de goda. De andra får vara de onda, eller kanske bara de fula, de annorlunda, de som inte är som vi. Det här går igen i allt från världspolitik till barnens lekar. Vi, eller snarare JAG är mallen utifrån vilket allt annat dissas eller godkänns. Jesus, hjälp oss!
PS. Om du någon gång känner för en spaggetivästern så rekommenderar jag Sergio Leones ”Den gode, den onde, den fule", men räkna inte med att få stuff till alltför många predikningar!!!” DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar