Peter Rollins utmanar vid brasan

Peter Rollins sitter vid brasan och läser ur sin senaste bok "The orthodox heretic" och det är inte bara mysigt.

Två av mina bloggvänner är från olika perspektiv inne på samma sak.

Hur reagerar du på det här perspektivet?

Den gode den onde och den fule!

I kväll hade vi hemgruppen hemma hos oss. Barnen lekte för sig och min grabb som är 5år skulle spela bordshockey med sina kompisar. Då hörde jag honom säga: ”OK, jag är dom goda så får ni vara dom onda”

Det är lätt att skratta åt det här men är det det inte precis så här vi ofta gör? Självklart så placerar vi oss själva som de goda. De andra får vara de onda, eller kanske bara de fula, de annorlunda, de som inte är som vi. Det här går igen i allt från världspolitik till barnens lekar. Vi, eller snarare JAG är mallen utifrån vilket allt annat dissas eller godkänns. Jesus, hjälp oss!

PS. Om du någon gång känner för en spaggetivästern så rekommenderar jag Sergio Leones ”Den gode, den onde, den fule", men räkna inte med att få stuff till alltför många predikningar!!!” DS.

Prylarnas fåfänglighet

Nu är vi tillbaka efter en riktigt skön helg i Stockholm. Barnen har åkt tunnelbana för första gången (exotiskt om man kommer från Borlänge!) Vi gick på Junibacken (En sagoupplevelse som bygger på Astrid Lindgrens berättelser), riktigt kul faktiskt! Sagotåget är att rekommendera!

Men inget kalas utan krasch. Innan vi skulle åka på lördagsmorgonen så blev vår slambrunn överfull (vi bor på landet). Inte så kul! Kommunen låg efter och hade inte tömt. Efter en akututryckning så ordnade det sig och vi kom iväg (varför händer alltid sånt på en helg?).
På väg hem från Stockholm så började det ryka från höger framhjul. Det vissade sig att bromsen på något sätt gått i baklås, efter ett besök hos Citroën i Upplands Väsby så kunde vi fortsätta.
Och i morse så började det ryka betänkligt från min gamla Nissan Primera när jag skulle iväg till kyrkan. Lyckligvis så startade skrot 740:in. (jag har för många bilar, jag vet!)

Vad vill jag säga med det här? Jo dels att prylar ställer till det för oss. Det kan inte vara rätt att man ska gå omkring och oroa sig för bilar och avlopp! ”Gör er inga bekymmer” sa ju Jesus.
Visst vi behöver prylar (och avlopp!). Men gör de oss lyckligare? Knappast, fast helt klart underlättar de vår tillvaro i bästa fall. Det andra jag funderat på är upplevelser, Junibacken var en upplevelse men så var också tunnelbanan, det var också häftigt att bo på Morbror Mats golv!
Vad blir sensmoralen av detta:
Det är inte bara saker som kostar en massa pengar som är kul, alltså ger bestående positiva upplevelser. (Junibacken, bilar m.m.) utan även en tur med tunnelbanan, förutsatt att man bara har barnasinnet kvar (och kommer från Borlänge)

Jag har feber och mår uselt!

I dag har jag bokstavligt talat släpat mig till kyrkan för att predika. Redan i går hade jag feber, huvudvärk och magen var i olag. Hade jag varit lite förutseende kunde jag ju ha pratat med mötesledaren, det är ju inte så att jag är oumbärlig.

Så vitt jag förstår gick predikan bra. Jag inledde med att konstatera att ingen predikan innehåller hela sanningen, utan att en predikan när den är som bäst kan vara ett underlag för förvandlade samtal. Hur det blev med den saken har jag ingen aning om, jag smet hem så fort gudstjänsten var över.
Det kändes konstigt, samtalet med människor vid kyrk kaffet känns som kanske den viktigaste delen av hela grejen men jag ville ju inte smitta någon.
Jag som aldrig är sjuk...

Oljade verandor och fejkande pastorer.

Äntligen blev det gjort! Verandan är oljad! Förra året hanns det inte med och i år såg det dystert ut om det inte varit för en solig, blåsig lördag och ett infall av inspiration.
När jag oljade in staketet så provade jag en ny teknik, jag sprutade på oljan med en vanlig sprayflaska. Det fungerade utmärkt, oljan trängde in överallt. Problemet var bara att hela jag också smordes in i klibbig linolja, vilket föranledde några skämt om smorda pastorer. (jodå, jag luktar fortfarande veranda)

Jag läser just nu en bok av Craig Groeschel. Den heter Confessions of a Pastor. Hela boken handlar om att våga släppa masken och vara sig själv. Att se sig själv i vitögat utan att förställa sig. Craig är pastor i den fascinerande församlingen LifeChurch. Jag återkommer med en utförligare recension när jag läst färdigt boken.
Jag läste någonstans att de två lättaste jobben att fejka var läkare och pastor. Jag vet inte hur lätt det är att fejka en läkare, men när det gäller pastor så stämmer det nog dessvärre.

Har du lite social kompetens, fingertoppskänsla, förstånd att vara trevlig och har du dessutom idéer och hyfsat med ledarskapsgåvor så är det bara att tuta och köra. Eller..? Nja, det krävs nog nått mer, och inte är det linolja!
Allt Gott!

i-lands problem

Jag skrev att den här bloggen kommer att handla om både stort och smått, i dag blir det smått.

När jag var med familjen och handlade i dag så slog det mig återigen att jag inte riktigt fattar idén med mynt för att få loss kundvagnen. Ni vet, man letar förtvivlat efter en femma. Till slut går man in till kundtjänst och får en liten plastbit som fungerar som substitut för myntet man inte hade.

Jag frågar mig varför detta krångel?
Låt oss säga att jag var en lömsk skurk som gett mig den på att stjäla en vagn. Skulle jag inte då vara bered att plocka med mig en femma för att få loss vagnen, eller ännu hellre en plastbit?

Argumentet mot detta är förstås att myntlåsen inte är mot tjuvar utan helt enkelt finns för att slarviga kunder inte ska lämna vagnarna stående över hela parkeringen. Men jag fattar fortfarande inte. Jag vet inte hur andra funkar, men inte är det omsorg om plastbiten som får mig att gå tillbaka med vagnen. Om jag vore kapabel att lämna vagnen mitt i vägen så skulle jag inte heller bry mig om plastbiten. Ja ni fattar.

Där har ni det! Dagens i-lands problem!