En sjuk pastors bekännelser

Det är inte så farligt som det låter men illa nog. Jag blev hemma från gudstjänsten idag, är fortfarande ordentligt förkyld. Ärligt talat, det är inte lätt att vara hemma så här. Jag kan på en hand räkna gångerna jag varit sjuk en söndag under mina 10år som pastor. Frågor som kommer är: Vad kommer att sägas? Vem ska hälsa på alla och glida omkring och vara trevlig välkomnande och intresserad? Vem ska se till att våra nya vänner känner sig sedda och viktiga? Vem ska skapa den där atmosfären som vi börjar bli kända för? etc, etc...

Någonstans där påminns jag om att om svaret är pastorn på ovanstående frågor så är det riktigt, riktigt illa, eller hur? Klart vi klarar det utan mig! Vi är ju ett team där alla är lika viktiga. Många av mina vänner i församlingen är mer begåvade än jag. Förresten är det ju Guds församling där Han verkar och han verkar ju genom oss alla. Och jag som trodde jag var helt fri från kontrollbehov...
En knäpp på den förkylda näsan var precis vad jag behövde!

Skönt, nu kan jag vara sjuk på riktigt ett tag till. Man får så konstiga tankar ibland...

Feber

I går på en samtalsgrupp vi har i kyrkan så sa jag lite skämtsamt att jag tror hela influensagrejen är en vandringssägen. En del har ju influensa stup i kvarten ni vet. Men i natt började jag frysa och må pyton, när jag tog febern hade jag 39,7 grader. Bokstavligt talat har jag legat nedbäddad hela dagen.

Och jag som skulle vara Kung David på Missionskyrkans dagledigträff...

Utslagen

I går drabbades familjen av den ökända vinterkräksjukan. Jag låg utslagen med en hink bredvid sängen hela dagen och i natt var det övriga familjens tur, så det blev inte många timmars sömn. Vi är lite lagom möra kan man säga.

Min undran nu är om jag ska räkna med att predika i morgon, eller om jag måste meddela min frånvaro. Man ska visst vänta 48 timmar efter det senaste utbrottet och då hamnar vi någonstans kl 16.00 i morgon (förutsatt att jag inte drabbas av "återfall"), gudstjänsten börjar kl 17.00. I teorin borde det gå. Men hur mår övriga familjen och hur lyckas jag ladda inspiration? Få saker har en sån inspirations dödande inverkan på mig som magsjuka!

Så vad säger ni mina bloggläsande vänner, ska jag satsa på att kurera mig i morgon eller ska jag ta mig samman och predika?

Jag har feber och mår uselt!

I dag har jag bokstavligt talat släpat mig till kyrkan för att predika. Redan i går hade jag feber, huvudvärk och magen var i olag. Hade jag varit lite förutseende kunde jag ju ha pratat med mötesledaren, det är ju inte så att jag är oumbärlig.

Så vitt jag förstår gick predikan bra. Jag inledde med att konstatera att ingen predikan innehåller hela sanningen, utan att en predikan när den är som bäst kan vara ett underlag för förvandlade samtal. Hur det blev med den saken har jag ingen aning om, jag smet hem så fort gudstjänsten var över.
Det kändes konstigt, samtalet med människor vid kyrk kaffet känns som kanske den viktigaste delen av hela grejen men jag ville ju inte smitta någon.
Jag som aldrig är sjuk...