Jag tänkte resonera lite om vad som är villolära, den här debatten rasar på tex bloggen Aletheia men även stundtals i tidningen Dagen där olika kristna företeelser lyfts upp.
Först något väldigt grundläggande, låt oss vara överens om att Jesus är vårt största exempel och föredöme. Det tror jag alla kyrkor och församlingar skriver under på. Hur var då Jesus? Jo han presenterade riket annorlunda, ett rike där man ska älska sina fiender. Han levde ett liv i tjänande och dog slutligen oskyldig på ett kors och inte ens då ville han ha hämnd. Sen tror vi att han uppstod och att han kallar oss att berätta om och med våra liv gestalta det här riket för alla.
Om vi är överens om detta så menar jag att det får vissa konsekvenser. En är att jag helt krasst tror att man måste bedöma figurer i den kristna historien efter en viktig regel: Hur förhöll de sig till basic? Hur förhöll de sig till det budskap om kärlek och förlåtelse som Jesus dog för?
Här får vi nog omvärdera en hel del helgon, påvar och reformatorer m.m. men även en del nutida kristna. Min tes är att även om dessa figurer många gånger hade rätt i sina ord och sina teologiska utläggningar så vittnar deras gärningar emot dem. Jag menar tex att det inte finns någon ursäkt för en kristen att någonsin döda sina meningsmotståndare. (vilket har hänt gång på gång genom historien) Det här resonemanget dissar en hel del tunga namn både bland katoliker och protestanter. Jag tänker mig att kolla lite närmare på män som Bernhard av Clairvaux och Jean Calvin.
Vad säger ni? Kan ni för det första hålla med om den här grundregeln?
4 kommentarer:
Jag ansluter mig!
Håller med. Ett faktum som gör
att icketroende har svårt att se skillnaden mellan kristendom och andra religioner. Vi har varit lika goda kålsupare historiskt som många andra religioner.
Jag håller med och vill till och med gå ett steg längre -
Tänk dig att du är missionär för någon djungelstam som inte har Bibeln på sitt språk. Efter att i många år ha gestaltat evangeliet, samtidigt som du lärt dig språket och kulturen och allt det där, ska du börja med att översätta Bibeln för dessa människor.
Vad börjar du med?
Börjar du i början med Skapelsen och syndafallet och så småningom Exodus och lagarna? Börjar du med Paulus undervisning, för den handlar ju ändå om hur vi kristna ska leva och hur församlingarna ska fungera?
Eller börjar du med Jesus?
Vi lever nu i ett samhälle där VI ÄR Bibelöversättningar för de flesta vi möter. Men de flesta, när de ser oss, ser just Skapelseberättelsen (speciellt i polemik med radikalateistiska "Humanisterna"), eller Lagen (speciellt i kontakten med HBT), eller Paulus undervisning (speciellt i kontakten med andra kristna, som vi gärna bråkar och tramsar med).
Tänk om de kunde se Jesus!
För visst är Jesus just det centrum i Skriften (Han är ju själv Ordet) vi behöver när vi läser alla andra texter? Ju längre från Jesus, desto mer perifer fråga. Och ju mer perifer fråga, desto mer ödmjuk kanske vi måste vara inför möjligheten att vi tolkar något fel...
Jag vet inte om jag överförenklar här, men Kristendomen måste handla om Jesus, väl? Inte primärt om dogmer, inte om "utanför eller innanför", inte om flest rätt i teologi-jeopardy. Jesus.
(Och i så fall kanske vi rent av kan bli lite mer generösa mot dem som tror lite annorlunda än vi om de mer perifera grejerna?)
Mackan, du har så rätt! Precis så tänker jag också. Jag hörde en jeppe som menade att det viktigaste när det gäller evangelisation är att få folk att tro på skapelseberättelsen, bokstavligt!
Liknande underligheter hindrar människor från att se Jesus. Luther hade rätt i en sak. Jesus är skriftens kärna och stjärna. (sen tillämpade han den insikten på lite märkliga sätt ibland kan man tycka)
Tack Mackan!
Skicka en kommentar