måndag 3 mars 2008

Varför så lite kärlek i trosbekännelsen?

Häromdagen fick jag frågan varför de klassiska trosbekännelserna (Apostoliska och Nicaenska) inte nämner Guds kärlek och nåd.
Med tanke på hur bekännare av dessa trosbekännelser betett sig så hade det kanske inte skadat att betona Guds kärlek, nåd och barmhärtighet lite mer. Jag instämde men hade inget bra svar att ge.
Hur tänkte man när det begav sig tror ni?

12 kommentarer:

Tomas sa...

Kanske för att trosbekännelserna utformades för att möta specifika läror De kanske inte är ämnade att beskriva allt som en kristen tror på utan bara de delar som blev ifrågasatta.

Anonym sa...

Trosbekännelserna har uppkommit som konkreta svar på konkreta problem i historien. Dom är inte alltings sammanfattning. Räddningen är för stor för att sammanfattas i några få rader, vi behöver hela berättelsen. Därför ogillar jag också att dom fått dom den status dom fått. Ändå: du har en poäng! Men är inte en ännu viktigare fråga varför hela Jesus liv har försvunnit, samtidigt som så enormt stor del av "NT" upptas av dessa berättelser? Eller hör det kanske ihop?
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188

Joachim Elsander sa...

Tomas, jag tror du har rätt. Samtidigt så (om du följer mitt resonemang om villoläror här på bloggen) visade det sig ju att det var dessa områden som ofta missades (missas). Det handlar ju inte om några detaljer i läran utan om själva grunden för vem Gud är.

Jag håller helt med dig Jonas! Jesus liv är ju otroligt viktigt "Den som har sett mig har sett Fadern".

Tack för era kommentarer!

Tomas sa...

När jag pluggade en smula teologi en gång i tiden så hörde jag ett uttalande som antydde att man tidigare (ej bland anabaptister antar jag) inte ansett att man kunde bygga läror på evangelierna, utan att det var främst breven som man utgick ifrån. Detta kan förklara varför Jesu undervisning har fått så lite plats.

Joachim Elsander sa...

Tomas, så kan det vara. Å andra sidan så poängterar ju Paulus, Johannes och grabbarna kärleken och nåden väldigt mycket också så det förklarar ju inte varför man inte valde att betona dessa saker i "bekännelserna".

Tomas sa...

Joachim, jo det kan man verkligen fråga sig. Men när jag tänker efter så när man läser teologi så är det fortfarande mest sådant som diskuteras och som delar kristenheten. Vad är/händer med nattvarden? Tusenårsriket? Sker uppryckande före eller efter vedermödan? etc. Kärlek är ett så mycket mer abstrakt område som det är svårt att ha läror om. Fast det klart, sådana fall där någon hetsar folk till att döda andra är väl inte svårt att bedöma som icke-kärleksfullt.

Anonym sa...

Jag lånar följande text från national encyklopedin:

KÄRLEK: Någon på en gång uttömmande och allmänt accepterad definition av kärlek kan knappast ges.

Kanske därför?

Joachim Elsander sa...

Robert och Tomas ni har rätt i att kärlek lätt blir något diffust och abstrakt. Jag tror det är därför Jesus är så konkret när han talar om Kärlek. Ta liknelsen om den barmhärtige samariten tex. Vem är min nästa? Den jag har svårast för! (Judarna hatade ju Samarierna

Det är inte bara Jesu undervisning som är konkret hans exempel är lika konkret: "Fader förlåt dem de vet inte vad de gör". När han ger sitt liv talar det starkare än något annat om vad kärlek och nåd är för något.

Så Robert hade vi inte haft Jesus så hade jag köpt national encyklopedins definition rakt av. Men nu har vi Jesus...

Joachim Elsander sa...

Jag har forskat vidare. Tydligen föregås trosbekännelsen alltid i den ortodoxa liturgin med:
"Låt oss älska varandra, så att vi med ett hjärta och en mun kan bekänna: Jag tror på Gud..."

Det låter ju bättre!Kärleken förutsätter alltså trosbekännelsen.

Z sa...

Bra inlägg!

Ibland blir jag trött på ordet 'kärlek'. Det slängs omkring och betonas, för att man vill verka sympatisk och kärleksfull. (Speciellt i media och på bloggar, man blir bombad av ordet kärlek från folk som inte ens vet att man existerar)

Speciellt då folk INTE vill göra något för en viss person, eller någon utsatt:
"Jag orkar inte, men jag älskar honom/henne..."
"Jag vågade inte, och jag tar avstånd från misären de lever i, men jag älskar dem"

Till slut blir ordet överteoretiskt och man förstår inte hur mycket som ligger bakom. Jag blir väldigt förvirrad av detta ständiga tjatande om ordet 'kärlek'.

Jesu liknelser förtydligar för mig.

Anonym sa...

oj, så har jag aldrig sett på trosbekännelserna. Att kärleken skulle saknas. Det är inte en teoretisk kärlek, utan en praktisk. Gick igenom trosbekännelsen i predikan i söndags faktiskt, jag skulle kunna skicka dig utkastet om du vill? /grannpastorn (Gagnef)

Joachim Elsander sa...

Grannpastorn, skicka över det vet jag! Så får jag din e-post på köpet. Spännande!