I går på vår husgrupp så blev samtalsämnet Englas tragiska död. Frågan som kom upp var följande: "Vad gjorde änglarna?". Ja, vad gjorde de när den röda Saaben stannade till vid den cyklande lilla flickan? Tuffa frågor utan några lätta svar.I mitten av 90-talet så trodde jag att det fanns garantier. Om du trodde rätt så skulle sjukdomar helas och olyckor undvikas. Jag såg tron som enkel matematik med klar logik 1 + 1 = 2. Inga problem! Bad du tex ut Psalm 91 över ditt eller någon annans liv så var du/de skyddade från allt ont. (förutsatt att du bad i tro förstås) Mina hjältar hette på den tiden Copeland och Hagin. (ledare inom den amerikanska sk framgångsteologin)
Jag trodde att det kristna livet handlade om framgång, beskydd och garantier. Vi människor vill ju så gärna ha det så. En vän till mig som är barnmorska berättade att blivande mammor påfallande ofta vill ha garantier på att allt ska gå bra. Hon brukar svara att i Sverige så brukar det gå bra, men några garantier kan hon naturligtvis inte ge.
Men vi vill ha garantier.
Jag inser mer och mer att livet på den här jorden inte innehåller några garantier, inte om framgång hälsa och beskydd i alla fall. Däremot tror jag på en Jesus som är med mig i allt, en Jesus som en dag ska upprätta allt.
Det är mitt hopp. Det vi kan göra är att vi får be: "Låt ditt rike komma, låt din vilja ske". Jag ber naturligtvis om beskydd för mina barn och de jag älskar, missförstå mig inte, jag tror att Gud kan gripa in övernaturligt. Jag tror på helanden och under. Men samtidigt så finns det ingen enkel logik, det finns ingen automatik. Riket är här, men ännu inte.
Hur ser ni på det här med garantier?
Hur hanterar ni en tillvaro där allt kan hända?
5 kommentarer:
Detta är ett oerhört svårt ämne. Teodicé problemet osv. Men en tröst för mig har dock varit denna syn att vi lever i en trasig värld där vi aldrig har fått några löften om att slippa allt lidande. Men Gud är närvarande och vill hjälpa oss i lidandet i den här världen och gå med oss genom både sorg och smärta och glädje. Han sörjer med oss och lider med oss. Men det finns ett slut och det är då Guds rike ska bryta in för alltid. Då skall han torka alla tårar och vi ska leva i en paradisisk harmoni. Det finns mer att säga om hur mina tankar ä omkring detta. Men jag ska inte predika i mitt inlägg ;)Men några enkla svar på lidandets varför det finns verkligen inte!
Elsmarie. Håller med att det här är svårt. Modigt av dig att kommentera! Mitt "tänk" kring det hela är nära ditt tror jag.
Tidskriften NOD hade en intressant variant på bilden här för några år sedan. Konstnären hade retuscherat bort ängeln. Jag tolkade det nog inte som ett statement om Guds frånvaro, snarare som att den här skyddslösheten är normaltillståndet. Vi är utlämnade åt världen, men besegrar den just så.
Tack Mattias! Det du skrev om helande på din blogg nyligen var mycket tänkvärt!
Engla blev offret för att Eklund inte skulle ta livet av fler..
Var det en ren tillfällighhet att karln kom just då och prövade sin kamera exakt när Engla och Eklund kom??
Och att det blev JUST dom motiven?
Skicka en kommentar