Jag stöder intentionerna bakom Jesusmanifestationen, Elisabeth Sandlund argumenterar väl för den. Samtidigt så kan jag inte undvika frågan som gnager: "Det är väl bra, men visst måste det finnas bättre sätt att manifestera Jesus?". Jag har också reagerat lite på retoriken som ibland dyker upp inför sånt här. "Vi ska ta tillbaka Sverige för Jesus!", "Sverige ska bli ett kristet land igen", "Revansch för de kristna" osv.Efter att ha lyssnat på Allan Hirsch i två dagar så är det solklart att församlingen måste tillbaka till ursprungskallelsen, tillbaka till lärjungaskapet och sändningen ut i världen. Jesus sänder oss ut varje dag att manifestera/gestalta vad hans rike står för! Jag är övertygad att det är det som vinner i långa loppet. En Jesusmanifestation som den i Stockholm kan i bästa fall (och det är inte att förakta) leda till att kristna inspireras och finner varandra. Men låt oss inte inbilla oss att den påverkar vanliga svenskar i någon större utsträckning.
Däremot är jag övertygad att våra liv talar desto högre. Det är bara det att det inte är lika häftigt, det är rent ut sagt ganska vardagligt. Det ska i alla fall bli spännande att höra rapporterna i morgon från de som var med!
Mats Larsson på Götabro har skrivit alldeles utmärkt om det här. Läs!
Uppdaterat den 4 maj. De första rapporterna börjar komma in. Jag blev verkligen glatt överraskad, speciellt av Emanuels blogg från Sergelstorg. Starkt! Läs mer här.
10 kommentarer:
Men låt oss inte inbilla oss att den påverkar vanliga svenskar i någon större utsträckning.
---Nej, det var väl inte meningen heller!
Jag var där. Det var en kanonbra gudstjänst och allkristen firmafest! Jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna faktiskt.
Att påverka andra och evangelisera kan vi aldrig göra i grupp. Det gör vi bäst som enskilda kristna i vardagen.
Men att fira gudstjänst och att tillbe Gud och ha kul - det passar bra att göra i grupp så här tillsammans tycker jag.
Tack Johan för din rapport!
Apropå citatet från mig. Visst kan det ändå ibland låta som om poängen med sånna här manifestationer är att "kristna Sverige igen"?
Men din aspekt av gudstjänst tillsammans är bra. Klart vi kan ha kul ihop!
Det som verkligen skulle vara intressant att se, det är den omedelbara påverkan av den okristne. Vad jag menar är, är det positivt eller...
Får människor en bra bild av kristna p.g.a. av sådana här manifestationer?
Det är någonting ytligt över detta. För mig är det ett blodigt allvar, detta att vara en ny skapelse i Kristus. Det är ingen lättsåld "livsstil", vilken som helst. Den bästa är när kristna tjänar de lidande, behövande och vanliga människor i samhället - att vara Jesu föredöme.
Mvh
Björn Horst
"Apropå citatet från mig. Visst kan det ändå ibland låta som om poängen med sånna här manifestationer är att "kristna Sverige igen"?
---Jag vet faktiskt inte. Jag tycker mig inte ha hört den typen av argumentation. Har du någon länk till sådan?
Så här efter manifestationen så har jag dock läst flera bloggare som har klagat på att mediabevakningen har varit för dålig. Dessutom har det varit fokus på antalet som samlades. Det stärker din tes tycker jag.
För allvarligt talat, vad spelar det för roll om DN rapporterade eller inte; och varför är det bättre att 15.000 samlades än 15 Vi borde inte vara så upptagna av hur Jesusmanifestationen uppfattades av andra tycker jag.
Jag har ett inlägg som relaterar till denna diskussion (jag var också där):
http://tomas-dagen.blogspot.com/2008/05/jesusmanifestationen.html
Jag kände också en viss tveksamhet inför "plakatkristendomen",men den här manifestationen har tror jag en större betydelse än primärt som enbart evangelisation.
Lite off topic:
Kunde inte komma till manifestationen (eftersom SJ inte hade 50-kr-biljetter på lager) men jag tänker på det här med att folk klagar på att media missat själva evenemanget.
Spelar det någon roll egentligen?
Kanske var det meningen att ha ett vackert möte kristna emellan i Sverige. Kanske var det "preaching to the choir", gemenskap, böner, Kristi budskap om frid MELLAN kristna.
Ofta kan kan tacka Guds nåd för att media låter en händelse få vara ifred.
Ibland tror jag faktiskt det kan vara en poäng med bara det att kristna träffas. Inte för att sprida evangeliet just då utan just för att få lite ny kraft från andra "likasinnade". Med sjunkande medlemstal i församlingar på många platser i landet kan det nog vara skönt för folk med sådana här evenemang för att liksom hålla lågan brinnande tror jag.
Läste Emanuels blogg om vad som händer på "sergel".Skeptiker som jag då är, förlåt om jag nu förstör nån stämmning här, men ändå, hur vet vi att dessa människor som "alla" förebedjare var upptagna med fångas upp på ett bra sätt. Så att dom inte efter några dagar hamnar i besvikelser och tappar Gud alldeles. Är det så bra att be för människor på det där sättet? Jag bara undrar?
Sorry!
Elsmarie. Jag förstår hur du resonerar och jag är fortfarande "grund tveksam" till sånna här manifestationer även om jag också sympatiserar med Johans och Ulrikas sätt att tänka. Björns fråga är också berättigad!
Skicka en kommentar