Livets Ord i Dagen del 7. Ekumeniken

Enheten och ekumeniken behandlas i den sista artikeln om Livets Ord. Jag tycker rent generellt att det är positivt när kristna närmar sig varandra. Jag tillhör dem som inte ser några som helst vinster med att demonisera tex den katolska kyrkan. Samtidigt så finns det en del saker jag skulle vilja problematisera. En sån sak är den betoning på ämbeten och sakramenten som katolska och även andra kyrkor har. Här verkar trosrörelsen starka betoning på underordnande passa som handen i handsken.

Jag är ju ganska envis när det gäller att betona det allmännaprästadömet. Jag tror inte lösningen för församlingen ligger i mer tydliga hierarkier utan i större delaktighet. Historien visar att dessa två märkligt nog ofta hamnar i konflikt med varandra. Stark betoning på ämbeten riskerar att passivisera "vanligt folk" som då kallas "lekmän".

Men en stark betoning på församlingen som en kropp där alla delar behövs, där alla är viktiga pusselbitar skapar delaktighet och engagemang. Lärjungaskap helt enkelt. Sen är det klart att olika gåvor behövs och en del har tex tydligare gåvor när det gäller ledarskap än andra och de ska uppmuntras och stödjas. Det är väl mitt (ana)baptistiska arv som ger sig till känna.

Det är spännande att Baptistsamfundet, Missionskyrkan och Metodistkyrkan planerar att gå samman, men jag undrar hur de tacklar den här dimensionen? Jag har Allan Hirschs varning ringade i öronen: Ju mer betoning vi lägger på kyrkans organisation och struktur desto mer "religion" får vi och desto mindre kommer vi att betona lärjungaskap och efterföljelse.

"Jesus and religion don’t mix well together"
Allan Hirsch"

Jag har skrivit tidigare kring samma ämne här:

Allan Hirsch del 1. del 2, del 3, del 4.

Behöver vi heliga prylar och platser?

Sakramentalisering på gott och ont

Vilken väg vill vi gå?

Vad säger ni om detta?

Hur skulle en "väckelse" se ut?

Jag ska snart skriva en post där jag utvecklar några tankar kring det här med väckelse. (Det är ju på tapeten igen) Men först vill jag hänvisa till Allan Hirsch (Det blev mycket Allan nu) senaste bloggpost där han har en bild över sekulariseringen i världen. Sverige ligger i topp!
(Bilden är längst ner)

Vad tror ni? I Sverige idag, vad funkar bäst? Hesa evangelister som står på plattformar och skriker (Så tänker sig många faktiskt väckelse) eller en massa små grupper där man verkligen delar livet i vardagen. Är väckelse tanken att en massa folk ska gå till oss på "väckelsemöten" eller handlar det om att vi, församlingen går ut till människorna? Vilken bild har vi av hela väckelse grejen?

Självklart behöver vi Anden (Jag misstänker att någon kommer att påpeka det) Det är i Andens kraft vi är sända ut i världen. Men hur skulle det se ut i Sverige 2008? Precis som i Florida, eller? Kanske helt annorlunda? Vad säger ni?
"Tankar i natten" funderar kring detta också.

Allan Hirsch del 4

Här kommer några avslutande tankar från seminariet med Allan Hirsch. Allan menar att en Jesusrörelse alltid sprids som ett virus. Det han kallar för "The Jesus sneeze!"

Först så kom sändningen från en judisk kontext. Jesus säger åt sina lärjungar att "vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns" (Apg 1:8). Var helst den kristna församlingen hamnar ska den finnas och verka i det sammanhanget. "redeeming the culture". Paulus är ju noga med att en församling ser annorlunda ut i ex Galatien än den gör i Jerusalem osv. Sen handlar det om att gång på gång återvända till Jesus och göra lärjungar mitt i den kultur, det sammanhang där man finns. Som lärjunge är man en del av sändningen och viruset sprider sig.

Lärjungar är per definition människor som har Jesus som sin ledare och herre, allt som utmanar den ordningen måste underordna sig. Här utmanade Allan oss kristna i västvärlden ganska tufft angående vår tillbedjan av konsumtion. "Jesus is Lord" gäller alla områden. Hans tes om en hög syn på lärjungaskap men en låg/enkel syn på församlingen slår igenom. Angående kulturen och de utmaningar som finns i vår omvärld så menar han att vi absolut inte ska vara dömande inför de företeelser som vi möter, istället ska vi vara nyfikna och fråga oss vilket behov som fylls av detta. Han citerar C.S. Lewis: "vice is only undeveloped virtue". En viktig fråga för en lärjunge är alltid: "Vad är de goda nyheter för de här människorna?". Församlingen kan alltså se lite olika ut beroende på var den finns. Det finns absolut inte en statisk bild, det blir istället en blandning mellan kulturen och utmaningarna i den, behoven och bekännelsen av Jesus som Herre.

Det finns mer att skriva men det här får räcka för nu. Här finns en läsvärd intervju med Allan i tidningen Christianity Today.

Jesusmanifestationen

Jag stöder intentionerna bakom Jesusmanifestationen, Elisabeth Sandlund argumenterar väl för den. Samtidigt så kan jag inte undvika frågan som gnager: "Det är väl bra, men visst måste det finnas bättre sätt att manifestera Jesus?". Jag har också reagerat lite på retoriken som ibland dyker upp inför sånt här. "Vi ska ta tillbaka Sverige för Jesus!", "Sverige ska bli ett kristet land igen", "Revansch för de kristna" osv.

Efter att ha lyssnat på Allan Hirsch i två dagar så är det solklart att församlingen måste tillbaka till ursprungskallelsen, tillbaka till lärjungaskapet och sändningen ut i världen. Jesus sänder oss ut varje dag att manifestera/gestalta vad hans rike står för! Jag är övertygad att det är det som vinner i långa loppet. En Jesusmanifestation som den i Stockholm kan i bästa fall (och det är inte att förakta) leda till att kristna inspireras och finner varandra. Men låt oss inte inbilla oss att den påverkar vanliga svenskar i någon större utsträckning.

Däremot är jag övertygad att våra liv talar desto högre. Det är bara det att det inte är lika häftigt, det är rent ut sagt ganska vardagligt. Det ska i alla fall bli spännande att höra rapporterna i morgon från de som var med!

Mats Larsson på Götabro har skrivit alldeles utmärkt om det här. Läs!

Uppdaterat den 4 maj. De första rapporterna börjar komma in. Jag blev verkligen glatt överraskad, speciellt av Emanuels blogg från Sergelstorg. Starkt! Läs mer här.

Allan Hirsch del 3

Allan utmanade oss ordentligt när det gäller vår sändning ut i världen. Matteus 28 säger ju att vi ska gå ut i hela världen och göra lärjungar, inte i första hand syssla med kyrkostrukturer och en massa konstigheter. ("and all that stuff" som Allan sa). Det stora problemet är att vi allt för ofta har gjort detta andra på bekostnad av lärjungaskap, att hjälpa människor att bli så lika Jesus som möjligt helt enkelt.

Allan spetsade till det hela när han sa något i stil med:
The Church doesn't have a mission, the mission has a church.

Alltså församlingen har inte ett uppdrag, uppdraget har en församling. Därför är församlingen missionerande/missionell till sin natur. Mission är inte primärt något som sker någon annanstans. Mission finns där församlingen finns, mission är alltså inte bara ett bihang som man hänger på. Nej Guds sändning ut i världen är själva grejen med alltihop. Missio Dei. Församlingen finns alltid i en kulturell kontext där den ska visa på Jesus och göra lärjungar. "Redeeming the culture" som Allan sa. Allan menade att vi måste bort från det starka fokus på församlingen/kyrkan som finns i våra traditioner och istället fokusera mer på själva sändandet.

Allan argumenterade att någonting gick riktigt snett på 300-talet. Fram till dess så var den kristna rörelsen dynamisk och växande. Man beräknar att 30% av invånarna i romarriket trodde på Jesus. Men sen kommer Konstantin och äktenskapet med staten, vi har gapet som kommer in mellan lekmän och prästerskap. Kyrkan handlar så småningom mer om strukturer än om lärjungaskap. (Jag är medveten om att det här låter för svart/vitt, trots att jag förenklar grovt hoppas jag ni hänger med på huvudtesen) Vi glider längre och längre bort ifrån evangeliernas Jesus från Nasaret. Det här gäller inte bara de historiska kyrkorna, vi lider alla av detta. Därför säger Allan: "Back to Jesus!".
Jag återkommer med mer.

Ni som var där/eller känner Allans böcker mer än jag komplettera/korrigera gärna!

Uppdaterat den 4 maj. Kristofer på "Kristofer upp-och-ned" skriver också om Hirschsamlingarna och EFK-Kongressen. Läs här.

Allan Hirsch del 2

Som jag skrev i min förra post så har jag lyssnat till Allan Hirsch. Jag har bara läst om Allan på nätet tidigare, jag har heller inte läst någon av hans böcker än. (Kom ihåg att jag bara är 60% boknörd) Men det var en trevlig (om än utmanande bekantskap). Det som slog mig var att Allan var väldigt Jesus centrerad. Dagen skriver om det hela här.

Allan började sitt föredrag med att betona allvaret i situationen. Kyrkan i Europa är bara en generation från utplåning! Det låter tufft men jag är rädd att det stämmer med statistiken både från frikyrkan och Svenska kyrkan här hemma. Det vi har gjort har uppenbarligen inte fungerat, anledningen enligt Allan är att vi missat att göra människor till lärjungar, efterföljare till Jesus helt enkelt.

Skälen till det är många en är att vi ofta har en dåligt underbyggd bild av Jesus. Han tog en rad exempel på hur vi försökt "tämja" Jesus. Allan visade en serie bilder föreställande Jesus. Bla en misstänkt lik en icon (Den kallade han "Spooky Jesus") Sen fanns det "Buddy Jesus" dvs "springpojke Jesus", han nämnde också "söndagsskols Jesus" osv. Poängen var att vi behöver tillbaka till evangeliernas Jesus. Det är han som är vår Herre, det är han som kallar oss till efterföljelse. Allan gjorde otroligt klart att Jesus inte var det minsta religiös. Tvärtom så hade ju Jesus stora problem med de religiösa. Allan gjorde tillsammans med oss ett test där det visade sig att vi som kallar oss evangelikala ligger kusligt nära fariseerna. Aj, aj!

En av poängerna var att alla kristna rörelser som vuxit och förvandlat världen har en sak gemensam. Man har en okomplicerad och enkel syn på kyrkan/församlingen men man har en hög och utvecklad syn på lärjungaskap. Vi gör precis tvärt om, vi krånglar till det här med kyrkan något så otroligt. Här fick sig både katoliker och amerikanska megakyrkor en släng av sleven.
Jag håller med Allan till 110% Som jag skrivit gång på gång här på bloggen så tror jag inte att vi ska gå åt mer av ämbetssyn och kyrkliga hierarkier (som faktiskt vissa "enhetsströmningar" antyder), tvärt om så behöver vi gå åt andra hållet! "Every beliver is a churchplanter" upprepade Allan gång på gång. Han hade i sin undervisning en stark betoning på det allmänna prästadömet. I like that!

I min nästa post så ska jag utveckla Allan tankar kring mission och att vara en "missionell församling". (Finns inget bra svenskt ord för engelskans "missional". Hjälp mig nån) och varför det han sa utmanar oss som församlingar mer än det mesta just nu.

Allan Hirsch

Nu är jag hemkommen från uppmuntrande men omskakande dagar med Allan Hirsch på Götabro. Hans undervisning var radikal, orkar inte skriva mer nu men det kommer i morgon. De perspektiv han lyfte fram har alla möjligheter att skaka om inte bara EFK utan hela kristenheten i Sverige betydligt mer än en Jesus manifestation någonsin kan göra!
Tills dess kan ni tugga på de här citaten från Allen:

"Jesus and religion don't mix"

"Christianity - Jesus = religion
Christianity + Jesus = Christianity"

Det finns mycket att berätta.

Förresten, vad tycker ni om det svenska ordet "kristendom"? För mig smakar det för mycket av engelskans "christendom" som för mina associationer mer till tinnar och torn, hierarkier och makt än till Jesus från Nasaret. Jag gillar engelskans "christianity" bättre. Men hur tänker ni?