"Jag tror på kallelsen, min arbetsgivare är Jesus. Jag arbetar personligen minst 60 timmar i veckan, har aldrig tagit ut full semester, predikar 50 av årets 52 veckor och mår utmärkt."Det är uppenbart att Tommy Lilja är stolt över att han jobbar väldigt mycket. I hans värld är det då han är trogen sin arbetsgivare Jesus. Okej, stämmer det här? Jesus kallar oss till gemenskap med sig själv, han är vår Herre och frälsare 24 timmar om dygnet. Så långt är jag med. Men innebär det att jag ska hoppa över mina barns uppväxt? Innebär det att jag ska prioritera min tjänst över min familj? Innebär det att jag ska låta bli att lära känna mina grannar osv? NIX!
Tommy menar säkert inte det men jag vet efter många samtal med kollegor och äldre pastorer att det oftast är resultatet av det tänk han representerar. Han fortsätter:
"Vi behöver en samlad pastorskår som tillsammans är beredda att arbeta så mycket som behövs, om det så innebär arbete sex dagar i veckan året runt, till dess att det bryter igenom till väckelse."Några observationer. Tommy har köpt "väckelsegrejen" rakt av. Okej, jag kan förstå det, men hur tänker han sen? Jo "väckelsen" kommer tydligen först när pastorerna jobbar dygnet runt. (här finns mycket att säga om ämbetssyn m.m.) Fast tänk om det handlar om att gestalta Guds rike i vår vardag, mitt bland familjen och vännerna? Mitt på barnens fotbollsskola etc?
Tro mig, som pastor är jag smärtsamt medveten om att jag riskerar att missa allt det här om jag hänger mig åt kristen arbetsnarkomani. Vi pastorer behöver få ordning på våra prioriteringar och fatta att vi inte är oumbärliga. Med tanke på hur många pastorer som hoppar av sin tjänst så är dåliga föredömen på det här området det sista vi behöver!
Betydligt vettigare frågeställningar kring själva fackföreningsfrågan lyfter Krister Hultberg upp i sin insändera i samma tidning.
Själv så börjar jag längta till semestern!
19 kommentarer:
Joachim, som jag förstår det har pastor Lilja inga småbarn, eller?
Det är fullkomligt livsfarligt att hänga upp en väckelse på att pastorerna jobbar ihjäl sig!
Att ställa upp kriterier, som jag upplever att Lilja gör, för hur en pastor måste engagera sig, måste kännas som en spark i magen för många unga pastorer, eller de som av andra skäl, tex hälsoskäl, inte kan jobba 60 timmar i veckan och aldrig ta ut full semester.
Joachim,
Du har helt rätt i din analys. Vi är i första hand kallade att VARA vittnen - och det handlar i första hand om familjen enligt Paulus kriterier på ledare. "Ni ska få kraft och BLI mina vittnen..." nåd och kraft att leva på ett sådant sätt att vi blir ett vittensbörd.
"Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen." Matt 5:16
Jag tror att väldigt många, både kristna och utomstående är väldigt trötta på de fina orden från de fina, stora plattformerna med de påkostade kamerorna. Men letar efter något hållbart för vardagen och familjen.
Jag vill bara tillägga att pastorsfamiljer mår oftast sämst.
Trevlig semester!!!
70-timmarsvecka och minimilön verkar fungera någorlunda för ogifta församlingstjänare som så att säga är gifta med sin kallelse.
I annat fall så måste pastorn/prästen naturligtvis ha normala anställningsförhållanden.
Jag tror att båda typerna kan rymmas inom Kyrkan: Paulustyperna som är ogifta och viger all sin tid åt Kyrkan och Petrustyperna som har familj.
Skulle vara intressant att höra hur du själv klarar av rollerna som pastor och familjefar. Är det en omänsklig uppgift eller går det rent av bra? Jag beundrar dig storligen!
Det är förresten intressant att RKK inte tillåter gifta präster annat än i undantagsfall, medan tex Pingst i princip inte anställer ogifta män som huvudpastorer...
Monica: Jag vet faktiskt inte hur Liljas familjesituation ser ut, men oavsett det så står han knappast för en hållbar inställning till livet. Även om han "mår utmärkt" så är han knappast något bra föredöme i det här avseendet.
Lars: Jag håller med dig! Det måste funka i vardagen annars kan det kvitta!
Johan: Tack för din kommentar. Jag håller med dig helt och fullt. Någon liknade pastorsjobbet vid en bondes jobb. Korna finns där alltid och behöver dig! Man är aldrig riktigt ledig. Samtidigt behöver även en bonde åka bort och koppla av ibland. Jag försöker verkligen ha följande ordning:
1. Gud
2. Familjen
3. Resten
Men det är inte alltid lätt. Jag har bestämt mig för att försöka leva så att mina barn i alla fall inte lämnar tron för att de hade en pappa som var pastor...
Jag gillar ditt tänk kring Petrus och Paulus problemet är väl när Petrusar försöker göra en Paulus och kör på som om de inte hade någon mer än Gud och sig själva att tänka på.
Hej Joachim!
Jag är en "uttjänt" metodistpastor. Mitt problem handlade inte om kvantiteten på arbetwstiden i första hand, även om den också spelade roll. Däremot känns hela arbetssituationen / villkoren / kraven / förväntningarna närmast absurda ibland. En fredagmorgon satt jag hos min läkare och grät och ville aldrig gå tillbaka till jobbet igen, vilket jag heller aldrig gjorde.
När jag läser åsikter som Liljas börjar jag gråta igen. Att lägga sådana krav på pastor kommer att ta död på den redan krympande pastorskåren. Med tanke på hur många pastorer som av olika anledningar slutar så är väl behovet som jag ser det snarast en rejäl, radikal omformulering av hela paketet...
Jag orkar inte bråka med någon om saken men all uppmuntran till dig för att du skriver om ämnet.
P.S. Ett fackförbund är bara bra.
Allt gott
Magnus Spång
Tack för det du skriver Joachim. Jag håller med helt.
Magnus: Skönt att du skriver uttjänt inom citationstecken - jag hoppas att det inte är så du känner. Jag har själv slitit ut mig och vet hur det känns. Har man haft Gud primärt som arbetsgivare, och inte längre orkar arbeta finns rädslan där för att man är förbrukad. Även för Honom. Men det är inte så.
Off topic: jag gillar din nya profilbild skarpt :-)
Hej Joakim! Jag är inne på min andra vecka av semester och imorgon drar jag mot ditt territorium. Ska till Grövelsjöfjällen för att vandra och fiska.
Ämnet du tar upp är något jag ofta funderar på. Kan hos mig själv se att jag gjort någon sorts resa i mitt sätt att se på pastorsrollen. Från att i början (1999) ha jobbat extremt mycket och ständigt sett mig själv vara i tjänst. Därefter en period av att räkna timmar och göra en tydlig åtskillnad mellan att vara i tjänst och inte. Efter mitt friår hemma med Max tenderar jag nu att inte försöka göra samma åtskillnad längre samtidigt som jag inte jobbar ihjäl mig. Frågan jag som pastor måste bolla med är vad jag är och varför jag är. Är jag kristen för att jag är pastor eller är jag pastor för att jag är kristen? Utgår min tjänst från ett genuint och helt liv som inte ser olika ut beroende på om jag är i tjänst eller inte? Anställd i församling eller inte? Om två liv börjar skymta är jag ute på hal is. Minns den slogan som Örebro Missionskola hade under den tid du och jag fick förmånen att läsa där. "Med livet som yrke" Är det en bra eller dålig slogan?
Det jag just nu går och funderar på är hur mycket av min tjänst som pastor som sitter i anställningen. Jag tror vi behöver se på anställningar i församlingar som ett nödvändigt ont. Anställda i Guds rike är inte helt enkelt att hantera vare sig för den anställde eller församlingen. Att ha betalt för att vara kristen och leda andra gör något med relationen mellan den som leder och den som leds.
Paulus talar i denna fråga med kluven tunga. Ibland gör han allt för att inte ligga någon till last och jobbar för sitt eget uppehälle. Ibland säger han att arbetaren är värd sin lön.
Detta blev ett långt och spontant inlägg som ger uttryck för var jag befinner mig just nu. Mina tankar snurrar kanske extra mycket pga att jag har sagt upp min tjänst utan att veta vad som är nästa steg i livet. Jag har dock gett församlingen och mig själv ett helt år av förberdelse. Slutar i juni 2009.
Livet är spännande och imorgon åker jag till fjällen!
Gillar detta ämne som ni tar upp Jesaja 40:10-11 Sackta för han moderfåren fram och lammen bär han i sin famn. Gud är ju frid och evig så han har ingen brist på tid eller nåt. Och den som har all mackt över Himmel och Jord .Och alla andra männisckor och deras liv .Och oss vårt liv . Och så är han allstädes närvarande och Gud Emannuel Gud med oss och allvetande och allsende och allvis och Herren vår frid som sagt.Och sin försonnig och rättfärdighet för oss korset och uppståndelsen nåden och sitt ord sanningen om allt och alla och honom och oss vad mer behöver vi än Gud då?Och är Gud för oss vem kan då var emot oss ? vad det än Gälleroch vem det än Gäller ? Och Rom 10:13 och var och en som åckallar Herrens namn ska bli frälst. Och ingenting kan skilja oss från Guds kärleck i Kristus Jesus vår Herre ... Det är tryggt att tro och uppmuntrande och hoppfullt, trots allt. Och just därför .Att Gud är med oss igenom allt, och efteråt blir det himmlen och där blir det bara bra , där det bara är Härligt att vara ...Och inga prövningar vi övervinner som här av nåd i Guds Godhet enbart och endast med Guds hjälp tids nog som Gud vill ,fint vad ?
Och Jackobs brev 5 mycket förmår en rättfärdig mans bön som bedes med kraft. vad kan inte Gud göra helt klart för oss och ändra på ?...
En annan fråga ska man ge tionde eller ej i nya testamente många säger ju att malacki 3.10 gäller än även i det ny förbundet som en gåva av nåd. Har gjort det en gång i tiden, men kom på avvägar. Och blev väldigt bruten och vilsen och fick svårt att klara mig pga av psyckisck sjuckdom .Och att börja om på nytt och förstå och lära och minnas och att tro .
Börjar bli bra igen därför frågar jag för att lära igen .Som Gud och Guds ord är denna Gång i hans Nåds Goda vilja och leva som han vill för gott. Ronny Gud välsigne er och Guds frid! Det Håller att tro på Jesus... ps 103
Magnus: Välkommen hit, tack för att du delade din berättelse med oss. Kan hälsa från P-O. Han är boss för kyrkornas medverkan på P & L här i stan!
Daniel: Tack!
Peter: Tack för din kommentar, mycket tänkvärt. Du skriver:
"Är jag kristen för att jag är pastor eller är jag pastor för att jag är kristen? Utgår min tjänst från ett genuint och helt liv som inte ser olika ut beroende på om jag är i tjänst eller inte? Anställd i församling eller inte? Om två liv börjar skymta är jag ute på hal is." Håller med!
Även jag funderar som du kring det här med anställning, inte helt enkelt. Det där med "livet som yrke" kanske inte var så där helt lyckat.
Ronny: Jag återkommer!
David: Bilden föreställer den ursprunglige Kokportören modell 1850 ;-)
Alla: Jag lutar nog åt att att fackförbund kanske inte är så tokigt. Bara tanken att jobba med ett gäng Lilja-typer i församlingsledningen skulle knäcka vem som helst!
Peter Baric/Magnus. Om jag läser er rätt så närmar ni er frågan om det verkligen är bra med anställda pastorer. Detta är verkligen en fråga som behöver ställas!
Själv tror jag att anställda pastorer är ett av dom centrala problemen i det kristna systemet, och något som inte harmonierar med Jesus och apostlarnas exempel och undervisning. Jag ser pastorernas trötthet och utbrändhet (alternativt övertro på sig själva...) som bara ett av många symptom på det ohållbara i denna ordning.
Jag tror inte heller att Paulus talar med kluven tunga. Den "lön" som både Jesus och Paulus pratar om handlar om personer som sänds iväg bort från sina normala omständigheter (och försörjningsmöjligheter) och vars arbete med budskapsspridandet ger en viss avkastning i form av spontanta gåvor som räcker till att täcka basbehoven. Detta är något helt annat än dagens lönesystem.
Jag tror dom tidiga svenska fribaptisterna hade rätt som konsekvent tog avstånd från allt som luktade ett system av fasta löner.
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Intressant läsning hittills.
Funderade på om Liljas motvilja till organiserad arbetstid och facket helt enkelt bottnar i en allmän ovilja mot fackförbund i vissa kretsar (mer åt "högerhållet" om man nu kan säga så). Fackförbund är socialistiskt och därmed av ondo, liksom.
Pastorer verkar ha behov av stöd, om det nu ska kallas fack eller inte spelar kanske inte så stor roll.
Vilken stöd får en pastor nu när han som Magnus brakar in i väggen ordentligt?
Gällande anställning eller inte, det verkar i alla fall inte vara nytestamentligt.
Paulus försörjde sig själv när han stannade länge på samma ställe, verkar det som.
Hej,igen!
Ämnet, som du Joachim tar upp, är viktigt. Du reagerar kraftigt på Tommy Liljas syn på pastorsämbete och jag har full förståelse. Det är tydligt, att det finns många olika kyrkor med dithörande teologier. Vad som gäller Tommy Lilja, hans egen rörelse, Folkkyrkan, ligger i utkanten av Pingströrelsen i Blekinge och i Östra Skåne. En extrem rörelse, som inte ens accepteras av Pingströrelsens huvudfåra.
Som jag har skrivit tidigare om pastorsämbete, tror jag på en ordning. Och ordningen gäller även pastors arbetstider. Där kan samfunden ge goda råd och riktlinjer och lägga sej i missförhållanden.
Att vara kristen är att vara kristen 24 timmar per dygn, dvs. hela tiden. Men frågan är helt annan, när man är pastor, dvs får lön för sitt arbete såsom jag får mitt dagliga jobb. Det är helt felaktigt påstå såsom Jonas Lundström, att man inte får ta betalt för förkunnelsen. Paulus säger , att han har rätt lik alla andra förkunnare ta betalt för sin förkunnargärning, men att han avstod i Korinth från detta pga att någon skulle anklagat honom för felaktiga motiv. Men Paulus citerar t.o.m. GT, så att det är i sin ordning att vara pastor och få sin kontinuerliga lön för det. Det finns olikheter mellan Jonas Lundström och Tommy Lilja, men här ställer de bakom samma flummighet.
Jag skulle inte kunna bli pastor utan att man kommer överens med församlingsledningen om frågorna kring teologi, arbetets huvudlinjer och arbetstider självklart. Jag förstår, att pastorsarbete kan inte bli som mitt, att stämpla ut någon minut över fyra. Det kan bli själavårds samtal och liknande. Här har pastor sitt ansvar, att använda sin tid rätt så att man inte slösar tid för ovidkommande, men lika stort ansvar har församlingen, att inte störa pastor i sitt arbete genom att prata sol och vind och ta pastors tid. Som sagt, jag tror, att pastorsämbetet eller kallet är från Gud och bekräftat av den kristna församlingen. Frågan är, hur jag respekterar som församlingsmedlem pastor i sin tjänst.
Det är inte ödmjukt och kristet att skryta om hur duktig man är som pastor. NT vittnar om att man ska lägga sin räkenskap inför Gud, men också inför sin församling. Det är inte min sak att bedöma mej själv och säga, "Jag har gjort så och så många timmar för Kristi Rike" i den mening, att man fäster uppmärksamhet vid timantal och ju flera timmar, desto bättre.
En annan aspekt är att pastor ÄR en människa och det betyder, att man har en kropp och livet, själen och man behöver VILA precis som jag behöver vila från mitt dagliga jobb. Gud t.o.m. VILADE efter skapelsen, Gud har skapat oss på detta sätt och vår stressade tid har dålig respekt för detta. Det sägs, att "Tid är pengar".
Det är bra, att du, Joachim, tar hand om din familj och Paulus skriver tydligt i ITim 3, att man ska kunna ta hand om sin familj innan man man är kvalificerad att ta hand om Guds församling.
Jag menar, att det är mitt ansvar som församlingsmedlem, att pastor kan sköta sitt ämbete så bra som möjligt, så att jag inte lägger hinder för den, som Gud har kallat.
Allt gott i Kristus och i din tjänst
Hannu
Hannu. För att kunna argumentera för dagens pastorslöner utifrån Paulus undervisning, så tycker jag man behöver svara på några frågor (det är förstås lättare att beskriva meningsmotståndare som flummare och heretiker än att gå i dialog):
1) Givande bör inte vara forcerat (2 Kor 9). Det är skillnad på att ta emot frivilliga gåvor och att binda en församling till att ge en specifik summa månad efter månad.
2) 1 kor 9 (se v 1-5 och jämför med Lk 10:1-8) berör förkunnare som sänds ut (missionärer/apostlar). När det gäller "bofasta" gamlingar, så undervisar Paulus dessa att dom ska försörja sig genom att arbeta med egna händer (Apg 20:32-35, 1 Thess 2).
3) Paulus förutsätter att troende lever enkelt och är nöjda med att ha sina basbehov fyllda (mat, kläder, husrum). Den lön som arbetaren är värd är inte en lön som möjliggör samlande av skatter på jorden eller upptagenhet med rikedom. Den som vill bli rik eller tror att gudsfruktan ska löna sig lurar sig själv (1 Tim 6:1-12).
4) Poängen i 1 Kor 9 är att Paulus ofta har avstått ÄVEN FRÅN DETTA (spontana bidrag till basbehoven när han varit utsänd på olika uppdrag) för att inte lägga hinder i vägen för budskapet, och att detta är ett exempel som pekar på Jesus och som dom troende bör följa.
Dagens pastorslöner är fixerade inkomster som går till bofasta predikanter och möjliggör ett (ur ett globalt perspektiv) lyxliv och som många eller alla pastorer kräver för att använda sina gudagivna roller. Detta försvarar inte Paulus, vad jag kan se.
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Spännande samtal. Här måste jag nog gå in och kommentera den bibliska grunden för pastorslöner.
Paulus ger helt klart utrymme för att även bofasta äldste (gamlingar, som Jonas kallar dom)kan bli försörjda av församlingen. Detta är tydligt i 1 Tim 5:17-18. Och även om det borde stå dubbel heder i vers 17 och inte dubbel lön (som i Bibel 2000) så är sammanhanget tydligt i att heder även innefattar ekonomisk försörjning. Som jag ser det är en anställd pastor en äldste som arbetar med ordet och undervisningen och därför får ekonomisk ersättning (eftersom han inte hinner med att försörja sig med vanligt arbete). Man kan förstås organisera denna ekonomiska ersättning på olika sätt, men i Sverige tror jag att anställning med fast lön är en bra lösning (i många fall den bästa) .
Så till Jonas Lundströms fyra punkter.
1) Givandet är väl inte påtvingat. Det är ju församlingen som frivilligt bestämt sig för att ge lön till en pastor.
2) Har jag redan svarat på med hänvisning till 1 Tim 5:17-18.
3) Håller helt med om att pastorn inte ska leva i lyx. Vi tycker att man ska ge pastorn en lön så att han kan leva ungefär på samma nivå som församlingen i övrigt. I vår församling tror vi på enkelhet och jämlikhet. Och vi har en pastor som får lön.
4) Det är bra att följa Paulus exempel och ofta är det bättre att tjäna utan lön. Men inte ens Paulus binder alla att följa detta utan är öppen för att arbetaren i Guds rike får lön, både den resande missionären och den lokala äldsten (1 Kor 9:3-14, 1 Tim 5:17-18), i båda texterna grundar han sitt resonemang på vad Jesus har sagt.
Efter detta passionerade försvarstal för rätten att betala lön till pastor/äldste som ger sin tid till församlingen, så vill jag också säga att jag instämmer i att det finns mycket svårigheter runt pastorsrollen. Bäst tror jag det blir om pastorn är en i ledarteamet och inte en anställd tjänsteman. Tack till alla som delat av sina personliga erfarenheter.
Jonas. Tack för repliken!
Jag menar att 1 Tim 5 ska översättas med "heder", men jag tycker också att detta kan inkludera pengar. Det är dock inte nödvändigtvis ett försvar för vår tids anställning, det är snarare ett ok:ande av att enskilda troende uppmuntrar dom som undervisar väl på olika sätt. (Jag är alltså inte emot "lön" i alla lägen, men däremot löneanställningar eller fasta/förutbestämda löner.)
1 Tim 5 bör om möjligt tolkas så att det harmonierar med Paulus övriga undervisnin i ämnet. I 1 Thess 2, 2 Thess 3, Apg 20 verkar Paulus instruera dom äldste (och andra troende) att dom bör försörja sig själva. Hur ser du på dessa texter?
Nu känner jag inte till alla i din församling, så jag utesluter inte att ni verkligen lever enkelt. Detta vore i så fall oerhört ovanligt eftersom dom allra allra flesta i Sverige lever i lyx och överflöd (inte bara pastorer, förstås!) om man betraktar detta ur ett globalt perspektiv. TV-apparater, bilar, feta villor, sparkapital på banken, semesterresor till Kanarieöarna osv tillhör inte Paulus "mat och kläder" (1 tim 6). Dom allra flesta av oss är rika, och pastorerna är det pga den lön som församlingen ger dom. Detta verkar i mina ögon strida direkt mot 1 Tim 6:5-10.
När det gäller huruvida givandet sker helhjärtat och av glädje så blir jag lite förvånad över det du säger. Troligen tillhör du en väldigt bra församling. Min erfarenhet är att församlingar väldigt ofta är upptagen med budgetar och att ledarskapet måste tjata järnet för att få det hela att gå ihop. Och det mesta går ju till byggnader och löner.
Det jag skrev ovan var ett svar på Hannus invändning om 1 Kor 9. Mitt case mot löneanställningar är huvudsakligen att vi har fått vissa roller och funktioner av nåd, gratis, och att vi ska ge som gåva det vi har fått som gåva. Betalning får aldrig vara ett villkor för att använda våra gudagivna gåvor. Likaledes är budskapet gratis (och kostar allt), och vi måste därför till varje pris undvika att framställa budskapet eller tjänster i församlingen som något man kan köpa och sälja. Guds nåd hamnar här på frontalkollisionskurs med kapitalismen.
/Jonas Lundström
Vill också hänvisa till en av mina favoritbloggar som skrivit väl om detta. En summering finns här:
http://assembling.blogspot.com/2007/10/summary-should-elderspastors-be-paid.html
Jonas Lundström
Pastorn i fråga vill tydligen vara "duktig", frågan är inför vem?
Om man blir utbränd tar det flera år innan man någotsånär återhämtar sig, och efteråt kan man aldrig utsätta sig för samma slags stress en gång till. Kroppen slår helt bakut. När man stressar på det sättet får man ofta ett slags tunnelseende, och blir dålig på att fatta bra beslut. Man lyssnar varken på sin egen kropp som talar om att du lever fel, och kan inte ta in andras varningar. Lyhördheten för andra personer i närheten, familj, arbetskamrater osv försvinner. Man blir enkelspårig. Ständigt forcerad och irriterad. Till slut kommer kollapsen, kroppen säger ifrån rejält eftersom man inte velat lyssna på tidigare signaler eller förnuftet.
Vid utbrändhet blir man helt tömd, både kroppsligt men också mentalt. Många blir aldrig helt friska igen. Det handlar inte enbart om att arbetsförmågan sviktar, utan hela privatlivet och du som människa. Om de som är arbetsnarkomaner visste det, skulle de nog hejda sig en aning... Men många förstår inte vad utbrändhet innebär förrän de själva hamnar där.Tyvärr uttrycker många förakt för människor som blir utbrända, för de förstår inte vad det innebär. "Det är bara att rycka upp sig."
Många tror att de bara duger som människa om de presterar bra och mycket, det är prestationerna som ger livet mening. Dålig självkänsla och arbetsnarkomani hör ofta ihop. Oavsett vilket jobb man har, är det positivt att ha ett liv utanför jobbet. Att ha fritidsintressen, ha tid att umgås med andra, få andra intryck än det som jobbet handlar om. Annars blir man ju helt insnöad! Alla behöver tid att ladda batterierna och pausa, annars orkar man inte. För vi människor har en kropp också, med behov som sömn, mat, motion osv. Många undertrycker kroppens behov, som om man vore en robot.
Det behövs chefer som kan sätta stopp för personal som är arbetsnarkomaner, för de klarar ju inte att sätta stopp själva! De krav man ställer på sig själv, är ofta högre än vad andra har på en.
Om man ser det som ett ideal att jobba 60 h eller mer per vecka, bör man nog fundera på varför man tycker det. Flyr man från något in i arbetet? Är resten av livet helt tomt? Om inte annat, lär man till slut bli en mycket ensam människa, för vem orkar leva ihop med någon som aldrig är närvarande varken fysiskt eller i tanken? Självklart måste det finnas gränser för arbetstid i arbetslivet, oavsett yrke! Man är inte "duktig" om man jobbar så att man till slut kollapsar.
Skicka en kommentar